Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Måste dra norrut


Rödstrupig piplärka i trä. Hemma 28.4.2012. Foto: Håkan Eklund.

Ja, när det blir Valborg och första maj då klarar jag inte längre av att bli kvar i det urbana Åbo, eller vilken tätort det än må vara. Trots att just denna helg är en enda stor karneval på gator och torg där somliga firar att vinterhalvåret är begsegrat, andra att våren är här, studenterna firar sina traditioner, somliga firar arbetarnas dag (1 maj) - och resten super och stojar av ohejdad vana ... Men sådant har jag inte tålamod med under bästa vårtid.

Nej, om inte tidigare så är det just den här tiden som jag börjar "klättra på väggar", när det inte längre räcker med de små naturspillror som finns kvar här runtom. Inte för att naturen är så jungfrulig dit jag åker (= produktionslandskap), men där finns det åtminstone färre människor, att man kan röra sig i naturen på egna villkor. Det kan låta egoistiskt, men sådana är mina gener. Ibland behöver jag få ett visst avstånd till människorna omkring.

Det är ännu för tidigt för rödstrupiga piplärkor (ovan), men detta brukar vara den bästa tiden för flyttande lappsparvar, som många missar. Det gäller att kunna lätet när deras spridda flockar drar över åkrarna; ett omisskänligt läte för den invigde. Samma gäller förstås för den rödstrupiga, som har ett kontaktläte som ligger mellan trädpiplärka och gulärla. Det handlar om hårfina nyanser.

Den fina fågeln ovan fick jag som gåva av en grupp fågelkursister som jag hade för länge sen; måste kolla upp dess ursprung  - som jag glömt. Ett fint handarbete.

Postat 2012-04-28 12:45 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Fint möte


Krokus (Crokus vernus), har gjort sitt. Hirvensalo, Åbo 27 april 2012. Foto: Håkan Eklund.

En fin vårkväll;  svårt att vara inomhus. Tog kameran och kikaren och drog iväg ut till grannön.
Innan det kunde jag inte låta bli att göra en liten fotostudie av utblommade "vårlökar" (vet inte vad de heter, och det irriterar ...) i rabatten. De lever ett kort liv. Blommar tidigt och kort, sen bara ramlar de i bitar. (Se nedan = "gåtan" löst, Heléne Alklid föreslår krokus - som förstås är alldeles korrekt).

Hade tänkt fortsätta med lite makrobilder och höll 100 mm på. Det borde jag inte ha gjort. Ute i ekskogen på Runsala börjar trastar och starar varna högljutt, och jag hittar en gammal duvhökhanne sittande på en gren. Och han tittar mest bakåt. Då passar jag på att sakta gå framåt. Till slut står jag rätt nära, får en del "landskapsbilder" med duvhök i ek.

Om jag helst skulle ha haft 70 - 200 mm som jag oftast har som standard när jag är ute och vandrar. Och med 500 mm skulle det ha blivit ett pangporträtt. Trots att jag fågelskådat mest hela mitt liv har jag faktiskt aldrig tidigare lyckats smyga mig på en duvhök, de är ju alerta som tusan - och med en mycket god syn. Men det var ändå ett fint möte, tittade länge på den med kikare. Vackert tvärstreckad (= gammal) över bröstet.
______________________________________________________________________

http://www2.utb.halmstad.se/naturskolan/vartecken/krokus.htm

Crokus vernus

Krokus är inte en vild växt utan en lökväxt som vi odlar här i Sverige. Du kan gräva ner lökarna i september eller oktober månad i en rabatt eller i gräsmattan. Tidigt på våren blommar den med gula, vita eller lila blommor.

Det finns många olika sorters krokus i världen. Den som blommar här i Sverige kallas för vårkrokus. Runt Medelhavet växer det en annan sorts krokus som heter Saffranskrokus. Ur den blomman plockar man de små pistillerna och mal ner dem till ett pulver som vi sedan blandar i vår lussekatts deg. Det går åt 70 000 blommor till ett kilo saffran. Man brukar ha 1g i en bulldeg. Hur många krokusblommor går det åt till en deg?

Postat 2012-04-27 21:57 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Inspanat motiv


Nunnegatan, i backen ner mot ån.  Åbo 27.4.2012. Foto: Håkan Eklund.

På väg till och från jobbet brukar jag från bilen mer eller mindre aktivt spana in lämpliga motiv att ha i reserv för 365-dagars "projektet", att snabbt ta till när tid och motivation är bristvara. Motivet ovan är just ett sånt. Igår när jag åkte hem tänkte jag utnyttja motivet, men just då kom jag inte på var det låg ... (syns inte när jag kör hemåt).

Nu idag formligen lyste det emot mig, och då var det bara att parkera och gå fram med kameran.

Samtidigt hörde jag en spelande drillsnäppa från ån och sånglärkor sjöng över stadens larm. Nu börjar mina nordliga gener göra sig påminda. Nu känner jag att Kvarkenområdets landhöjningsmarker kallar, och just den här tiden brukar lappsparvarna flytta förbi fritidshuset.

Men det är allt annat än roligt att sitta fem timmar på riksåttan för att komma fram; allt kommer ju inte gratis här i livet - och kanske det är bäst så.

Postat 2012-04-27 10:00 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Smått lurad


Vid kajen. Aura å, Åbo 26.4.2012. Foto: Håkan Eklund.

Egentligen känner jag mig lite lurad. Jag råkade gå in på hemsidan http://www.vuodenlehtikuvat.fi/english.html, där årets finska pressfotopristagare presenteras. Först ser jag att priset på deras publikation bara är 12 euro om man beställer den via nätet, jämfört med de 20 euro som jag betalade i bokhandeln.
Sen finns det fler bilder på nätet än vad som finns i boken, och då blir man ju inte glad. Nåja, sånt här får man väl ta med ro - men visar på den problematik och kluvenhet som dagens mediala och virtualiserade värld bjuder på.

Sen är det ju en helt annan sak att jag inte är så där alldeles imponerad av bildskörden, och den uppfattningen fick jag redan innan jag kände mig lurad ... Skulle jag se bilderna i sitt rätta sammanhang, i de tidningar/tidskrifter där de publicerades - kanske jag ändrar åsikt. Om layouten och textmaterialet är bra vill säga. Detta med pressbilder handlar ju om hur det hela är paketerat och presenterat.

Postat 2012-04-26 18:52 | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Pecha Kucha-bildvisning


Skrattmås med glasstrut. Aura å, 25.4.2012. Foto: Håkan Eklund.

Var ikväll inbjuden som bildvisare till ett kulturprogram i grannstaden Pargas, som blev en trevlig tillställning i ett välfyllt galleri.

Vi var fyra bildvisare som skulle visa bilder enligt "Pecha Kucha-metoden" som jag aldrig tidigare hört talas om; det gällde att visa 20 bilder där man fick prata 20 sekunder per bild. Det var ett bra koncept som jag verkligen gillade. Det gällde att vara förberedd och hålla tempot uppe.

Det blev också en stor variation på bildmotiv och publiken var mycket kommunikativ med massor av frågor och funderingar. En bildvisningskväll när den är som bäst.

Mera info om kulturprojektet hittas på www.varkultur.fi

Postat 2012-04-25 21:59 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
1 2 3 ... 6 Nästa 

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv