Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Valborg - i lugnet


Trevlig Valborg! Hirvensalo, Åbo 30 april 2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 121/366.

Postat 2020-04-30 18:40 | Läst 514 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Uteliggarens dagbok


En dag för sent. Duvhökarnas lunchbar 28 april. Foto: Håkan Eklund 29.4.2020. Nr 120/366.

Ur fältdagboken (Varning: detta är mest för min egen dokumentation, den som inte är intresserad kan skippa).

Kl. 01.50. Äntligen installerad i gömslet. Sitter med en kopp te och svär över min dumhet, att tro att en enkel pannlampa är tillräckligt. Nej, i beckmörk skog behövs mera än 10 m:s ljuskägla. I 40 minuter sökte jag gömslet, frustrerande.

Jag hittade den vita näverbiten som jag satt som märke i en gran, som tecken på att jag skulle byta kurs, svänga 90 grader styrbord. Som jag gjorde. Men nej.

F-n vad jag irrade omkring, i cirkel. Jag visste att jag var nära, men i mörker är alla katter gråa - sägs det väl. Alla träd ser likadana ut, och helhetsintrycket saknas.

Till sist, klockan 01.30 fick jag i ljuskäglan syn på rotvältan (bilden ovan), där duvhökshonan tog över byter från hanen vid elvatiden på tisdagen. Alltså i går på förmiddagen. Som jag bara såg en liten skymt av.

Från rotvältan visste jag genast bäringen till gömslet, och jag hittade rätt. Sällan har det känts så skönt att mitt i mörka natten hitta ett enkelt "krypin", med granrisgolv. Fick genast byta skjorta, var genomsvettig. Tack och lov hade jag för en gångs skull använt gummistövlar och regnbyxor, det var vått i granplanteringen med högt gräs som jag var tvungen att korsa, från skogsvägen. Allt var vått från dagens regn.

Lärde mig tre saker:
1) Att ha kompass med (hade plockat bort den ur kameraväskan, med annat extra som jag tyckte att inte behövdes), i mörker tappar man ju greppet om väderstrecken.
2) Att en enkel pannlampa inte räcker i skog, det krävs kraftigare don. Att bra se 5 - 10 meter räcker inte ...
3) Att sätta en reflex på gömslet, som fångar upp ljuskäglan (ett förslag från min dotter). Skall testa.

Kl. 02.00, sitter och läser nyheter på mobilen. Fick så mycket adrenalin i rotation att jag inte ens är trött. Ser på New York Times att 58 300 dött av coronaviruset,  i Vietnamkriget stupade 58220 amerikanska soldater. Makabra siffror. Kollar väderprognosen, skall bli minus ett under morgonnatten. Not bad.

Tystnad råder i mörkret utanför. Vindstilla. Skymtade en månskära bakom tunna moln när jag kom. Kryper in i sovsäcken.

05.00, vaknar av fågelsång. Taltrast nära. Ensam röst. Lyssnade en stund, somnade om.
Kl. 06, vaknar till en kör av fågelsång, alla de vanliga skogsarterna. Kollar kameran som stått kvar på sitt stativ sen mitt förra besök. Allt ok. Somnar om. Vet att jag vaknar när duvhökarna börjar nojsa.

08.05, vaknar till. Hör duvhökshanen kommunicera med honan. Kanske har han frukosten serverad? Ser inget. Ljudet kommer inifrån den täta granskogen.

08.15, morgonkaffe med macka. Kollade kameran som står riktad mot rotvältan, skymtade en trädkrypare i den döda granen strax bakom. Alltid något. Hör en flock med mindre korsnäbbar nojsa i grantopparna nära gömslet. Tyst på hökfronten.

08.25, solen bryter genom molntäcket.

08.30, hör duvhökshanen från skogen intill. Ser inget. Sen är det igen tyst.

08.40, igen ropar duvhöken, ett kacklande "kjy kjy kjy ...". Får inte syn på den. Tar en andra kopp kaffe. Pissljummet. Att inte termosarna håller tio - elva timmar är ynkligt. Borde väl släpa Trangian till gömslet. Bra ljus, allt är klart för en bild, en enda skulle räcka. Men nej. Så lätt skall det inte vara.

09.00, hör duvhöken igen. Alldeles kort. Sen är det tyst. En gråspett hörs på avstånd, den häckar säkert i någon av de stora asparna som det finns gott om i området, kvarlämnade i en ung granplantering. En bergfink bräker till i närheten. Läser nyheter på mobilen. En lärdom till: att ta med en liten batteriladdare ...

09.13, igen hörs höken. Sitter den i något träd och kommunicerar med honan som ruvar i boet (troligen). Vad pratar de om? Kryper in i sovsäcken. Somnar.

10.15, vaknade till duvhökens rop. Inifrån skogen. Ser inget. Bra ljus på rotvältan, där jag skulle ha fått en bra bild igår, om jag bara vetat ... I sanning använder hannen flera rotvältor för matleverans, jag har sett några inne i skogen, det är väl de som nu gäller.

10.32, igen ropar höken från skogen. Alldeles kort. Bofinkar varnar. Den är väl inte långt borta, men en riktig doldis är den. Detta är annat än att vintertid sitta i ett "köpgömsle" vid en rovfågelsåtel, då är allt enklare och mera förutsägbart. Hör igen gråspetten. En rödhake sjunger alldeles ovanför gömslet, sittande i en gran. Läser på mobilen om diktatorn i Nordkorea som tycks ha gått under jorden, ryktena är många. Det enda som jag bryr mig om är att få syn på duvhöken. Kryper ner i sovsäcken igen.

11.40, har sovit trekvart. Fågelstämmorna börjar tystna. Hör en gärdsmyg mot skogsbilvägen till.

11.55, snöslask! Äter lunch. Duvhöken har länge varit tyst, kanske den är ute och jagar. Kanske den igen kommer via rotvältan som för 24 timmar sedan? För att ropa på sin fru att komma och hämta take-away. Hoppet lever. Har sista kaffekoppen, med en kakbit som frun och dottern svarvade till i går. Gott.

12.01, gråspetten ropar. En flock med gråsiskor surrar omkring i träden ovanför. Har hört dem hela morgonen.

12.35, snart får det räcka. Duvhöken har varit tyst sen halvelva-tiden.

12.40, så hörs höken igen. Inifrån granskogen. Alldeles kort. Jag får väl ge mig. Börjar packa ihop, lämnar en del av utrustningen kvar.

12.50, en hagelskur! + 2 C. Väntar ut den. Går till bilen, så enkelt i dagsljus när man har koll på landmärken inom 360 grader.

Snöslask hela vägen tillbaka till Åbo, 76 km.

Valborgsväder.

Tolv timmar för en bild av en rotvälta. Men - jag är nöjd. Detta är verkligheten för en naturfotograf, som inte går till färdigt serverat. Det är vägen till målet som är det intressanta. Och det är bara ute i fält som man lär sig verkligheten.

Postat 2020-04-29 17:57 | Läst 560 ggr. | Permalink | Kommentarer (5) | Kommentera

Empiriska studier


Utsikt från sovsäcken i morse. Jordnära, äkta. 28.4.2020. Foto:Håkan Eklund. Nr 119/366.

Att få vakna till fågelsång, kraftig sådan, alldeles intill - är verkligen fint. Speciellt när man ligger på marken med granris under + liggunderlag. Med tältduk över.

Jordnära. Doft av mylla, granbarr och vår.

Somnade om.

Väcktes av duvhökarnas skrik kl. 07.30, hanen kom med frukost. Fick inte syn på dem. Sen tystnade de. Hon for säkert tillbaka till boet för att äta.

Jag somnade om.

Jag hade kommit till gömslet klockan 01 på natten. Beckmörkt. Höll på att missa det i mörkret. Gick bara 50 m fel, men det räcker för att börja undra var det egentligen låg.

Sov gott, men att efter första väckningen nollsex (taltrast väckte) bli kvar i den varma sovsäcken en morgon i skogen är bara så skönt.

Att inte ha bråttom någonstans.

Att lyssna till alla läten: sjungande taltrast nära, bofinkar, kungsfågel, bergfink, gråsiska, grönsiska, gråspett, domherre, mindre korsnäbb  - och sen en stund en visslande sparvuggla.

Och jag hade ju kommit till skogen för att lyssna efter duvhök. De är högljudda när det gäller matleverans.

Somnade om.

Vaknade kl. 10 och började packa ihop. Det började regna. Satt "inomhus" och drack morgonkaffe när duvhökhanen ropade på nytt: att nu är frukosten fixad. Vilken service! Och nu såg jag vart honan flög för att hämta, men rotvältan var skymd från gömslet. Såg aldrig hanen. Satt några minuter någonstans och ropade, visste inte vad han sade. Kanske honan förstod?

Men åtminstone jag blev lite klokare.

Var inte 100 % säker på att de häckade här, har bara sett boet prytt med nya kvistar, men varken sett eller hört något. Därför är dessa empiriska studier viktiga, på plats i skogen. Samtidigt naturnära och skönt, trots att det för många anses obekvämt och jobbigt. Tack och lov. Annars skulle ju alla unna sig denna lyx ...

När mina kursister i tiden tyckte att något var svårt (t.ex. att lära sig fågelläten, att fotografera wildlife) så svarade jag alltid: Va bra! Då är det ju bara de som verkligen vill lära sig som lär sig och blir medlemmar i en exklusiv "klubb".

Väntade ut en hagelskur innan jag bröt upp och traskade tillbaka till bilen. Sen ut längs skogsvägar till den coronaplågade civilisationen: 193 döda, 56 på intensiven, 187 på sjukhus - i Finland.

Enligt nyheterna.

Tre miljoner smittade globalt. Fy för den lede.

Stängde bilradion.

Postat 2020-04-28 15:21 | Läst 555 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Tillbaka till grottstadiet


Bäst att checka in stabila alternativ från stenåldern. Nousis 27.4.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 118/366.

Postat 2020-04-27 21:07 | Läst 512 ggr. | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Från dagens skogsvandring


Inte ett löv, ännu. Kakskerta ö, Åbo 26.4.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 117/366.

Postat 2020-04-26 20:50 | Läst 482 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera
1 2 3 ... 7 Nästa