Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Pori Jazz - något för själen


Sing the Truth - feat, Pori Jazz 16 juli 2011. Foto: Håkan Eklund.

Det blev en semesterrivstart. Men lika bra så, då känner man att det är rotation och förändring på gång. Jobbade hela fredagen, fick de sista "trådarna ihopknutna", sånt som väntat på att fixas.

Sen snabbt packa för två nätter med goda vänner i hyrstuga två timmar norr om Åbo, körde upp i regn - sen när vi kom fram till sandstränderna på Ytterö (Yyteri), Björneborg sprack himlen upp - och se, solen kom fram! De andra hade redan installerat sig i stugan, satt och smuttade på terassen.

Världen förbättrades fram till 02-snåret, sen igen en ny dag - och nya upplevelser. Regn på förmiddagen, ordentligt regn när vi åkte in till Björneborg, tog skydd på en uteterass med en stoprunda, sen blev det sol för resten av dan. Och då vandrade vi ut ön i älvdeltat där Pori Jazz håller till, ett megaevenemang av guds nåde (http://www.porijazz.fi/en/frontpage). Enligt uppgift var vi bland 25 000 andra, men ändå hittade vi en lite gräsplätt att ockupera för en 7 timmars koncertpicknick! Bland unga och mindre unga. Härligt.

Elton John får usäkta (de flesta hade väl kommit för hans skull ...), men min (och fru A:s) favorit var nog en finsk kvinnlig vokalist med artistnamnet Jo Stance  alias Johanna Försti!!
(http://www.porijazz.fi/en/performers?classname=published&lang=&methodname=performer&lang=en&artist_no=668&year=2011). Vilken röst, vilken energi, vilken musik! Just sånt som hör hemma på en jazzkoncert; toppartister som hör hemma nånannanstans (typ Elton) tas bara in för att få folk ...
Och lika intressanta och intensiva var afroamerikanska tjejgruppen Sing the Truth feat, med Angelique Kidjo, Dianne Reeves och Lizz Wright. Dem kunde man ha lyssnat på i timmar! (http://www.porijazz.fi/en/program?classname=published&lang=en&methodname=performer&lang=en&artist_no=531&cd=2011-07-16&year=2011).

Men fina musikaliska kulturupplevelser kan också handla om små sammanhang. Som delar av ett lämmeltåg bland 25 000 andra blev vår grupp splittrad när vi vandrade tillbaka in till stan. Fru A och jag tog oss snabbt bort från Jazzgatan där man kvävdes av människomassorna, vi behövde andas, behövde lite mera fysiskt och mentalt utrymme. Och vi hamnade på en sidogata och in i en liten studentklubblokal där en ung rödhörig tjej (Noora Tommila) uppträdde inför 50 personer - och vilken stämning! Alla satt tysta och koncentrerade, hon framförde egna låtar till gitarr och piano (spelade själv), och varje liten nyansskiftning i hennes röst kom till rätta. Vilken talang! Vi bara njöt, smuttande några stop gott öl.

Sen tillbaka till myllret och hittade resten av gänget på en överfull pub, också den med levande musik, som tyvärr drunkade i sorlet från 100-tals högljudda gäster. Förtrollningen var bruten.

Idag kollade vi in Ytterös kilometerlånga sandstränder/-dyner, och det kändes som att vandra på en sandstrand i Söderhavet. Kändes definitivt inte som arktiska breddgrader ...

Så mycket, så nära - tänkte vi när vi körde hemåt.

Postat 2011-07-17 22:39 | Permalink | Kommentarer (3) | Kommentera

Spöksländor


Kvarlämnad kostym. Hapsal, Estland, juli 2011. Foto: Håkan Eklund.

I senaste nummer av Camera Natura (nr 2/2011) ingår en fin bildserie under rubriken "Ut i livet! - trollsländans metamorfos" med text och bild av Magnus Johansson. Bilderna i artikeln visar hur en fullt utvecklad mosaikslända kryper ut ur sitt "larvskal", eller kanske det heter "nymfskal"?

Under senaste Estlandsbesök, när vi satt och smuttade vin en varm kväll på Hotel Promenaadis terass, upptäckte dottern de avbildade nymfskalen (på bilden ovan) som tryggt och stilla (!!) satt på väggen. Det är som om sländorna har krupit ut ur sina kläder och stuckit ... (de vita banden är delar av andningsorgan).

Med ens kom jag att tänka på Camera Natura artikeln, och blev påmind om hur lite jag egentligen vet om insekternas biologi. Och trots att jag har ett omfattande privat bibliotek märkte jag att jag har just inget om insekter, dvs. av mera grundläggande slag. Jag har bl.a. Göte Göranssons fina "Mina insektvandringar" (2001), men där hittar jag inget om sländornas livscykel.

Efter lite googlande hittar jag bl.a. följande noteringar om sländor; faktvärdet kan jag tyvärr inte avgöra ...

"Vid den ofullständiga förvandlingen genomgår sländorna utveckling från ägg till nymf. Hos många insekter kan nymfstadiet vara flera år. Den färdiga insekten har ofta ett kort liv - från några timmar till några veckor sen de krupit ut r sitt nymfskal.
Trollsländornas nymfer är glupska rovdjur som lever sitt liv i vatten. Som färdiga insekter är de mycket skickliga flygare och lever på rov.
Dagsländorna lever som fullbildade insekter bara några timmar eller dagar. Under den tiden äter de ingenting. Som färdiga insekter har de bara till uppgift att para sig och lägga ägg, så att arten kan leva vidare.
Jungfrusländor och Flicksländor hör också till denna insektsgrupp."

 "Liksom myggor lever sländorna första delen av sitt liv under vattenytan och denna del är dessutom den största. Många av de större trollsländearterna tillbringar ett par år som larver, men det är inte larver av normal betydelse. Trollsländor genomgår ingen metamorfos som fjärilar utan larven är redan från starten ganska lik den vuxna sländan. Under tiden som sländan sedan växer ömsar den skinn och varje larvstadium blir mer och mer likt en färdig slända. Under de sista larvstadierna kan man till och med tydligt se anlag till vingar."

Postat 2011-07-13 22:13 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Hapsalviken klockan nollfyra


Haapsaluviken en måndagmorgon i juli 2011. Foto: Håkan Eklund.

Det nordiska ljuset är bara så underbart. Just nu är klockan 23 och från mitt skrivbordsfönster ser jag en härlig grönska, blommande buskar, en ljus västerhimmel och det är alldeles lungt och varmt. Kom nyss hem efter en cykeltur runt delar av vår ö (Hirvensalo, utanför Åbo centrum).

Minns ännu hur exotiskt det kändes när vi kom hem till Åbo från de första fem åren i biståndsarbete nere i Söderhavet; jag kunde bara inte gå till sängs före midnatt, var ute och cyklade eller promenerade - och förundrade mig över ljuset och hur tyst det var i folks fina trädgårdar! Om det fanns folk hemma satt de inne och tittade på teve, men en stor del var ju ute på sina sommarstugor i skärgården ... I u-länderna är det ett annat ljudslandskap, där det finns människor, något som jag egentligen saknar.

Senaste måndag vaknade jag klockan nollfyra på Hotel Promenaadi i Haapsalu (Hapsal på svenska; här i området fanns ju som mest 10 000 estlandssvenskar innan Röda armén ockuperade landet) drog gardinen till sidan, öppnade dörren till terassen och njöt av färgerna innan solen gick upp. Hotellet ligger alldeles intill vattnet ute på en udde i staden (nästan granne med Aibolands museum som berättar om estlandssvenskarnas historia).

Satt en stund på terassen och bara njöt av stillheten och morgonljuset. Insåg att jag tyvärr sover bort det bästa ljuset varje morgon. Men vad göra när man inte kommer i säng förrän efter midnatt ...
Det är väl på dagarna man borde sova för att orka vara uppe under de ljusa och fina nordiska sommarnätterna.

Postat 2011-07-07 22:12 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Näbbgädda i det gröna


Näbbgädda serverad i det gröna. Kavaru by, Estland 3.7.2011.

En dag under senaste Estlandsresa körde vi ner till ett strandängsområde en bit utanför Pärnu. Byn hette Kavaru och från stranden hade man bra utsikt till ön Manilaid (bebodd). Strandområdet ingår i ett skyddsområde med landskapsvårdande boskap, fågeltorn, grillplatser etc. Här finns en intressant flora och fauna.

Vid grillplatsen träffade vi två medelålders estniska män, en tredje sov i gräset under en filt (bakfull). Det visade sig vara trevliga herrar som i tiden gått i sjömansskola samtidigt, nu var de ute för att fiska, njuta av sommaren och dricka vodka. De kunde lite engelska så vi kunde föra lite small talk, och de var vänligheten själva. Innan vi skiljdes kom de med två rökta näbbgäddor i smörpapper, som de absolut ville att vi skulle ta med som vägkost! Härligt! Tänk vad kul det är att träffa så vänliga medmänniskor under en resa.

Vi körde ut till en ny strand, öppnade "paketet" och hade en god fältlunch med färsk näbbgädda i det gröna! Detta är en fisk som inte finns i Finland och jag har exakt en gång tidigare ätit näbbgädda på ett pensionat ute på ön Dagö under en fågelkurs i slutet av 1990-talet. Gott! Och som bilden visar så har fisken gröna ben!

Så här skriver portalen NatureGate om näbbgäddan:

Näbbgädda Belone belone (L.)

  • Familj: Näbbgäddfiskar – Belonidae
  • Liknande arter: Inga i Finland.
  • Storlek: 50–75 cm, sällan över 80 cm och över 1 kg.
  • Utseende: Näbbgäddans kropp är mycket lång, jämnhög och tillplattad på sidorna. Käkarna är utdragna till en lång och smal näbb med många vassa tänder. Anal- och ryggfenan är lika stora och sitter parallellt riktigt nära stjärten där kroppen blir smalare. Sidolinjen löper riktigt intill buken. På grund av dess speciella utseende kan näbbgäddan knappast bli förväxlad med andra fiskar som rör sig i våra vatten. Den påminner om en extremt utdragen gädda, men trots namnet är den inte släkt med gäddan.
  • Färg: Färgen påminner om strömmingens – blågrön på ryggen och silverglänsande på sidorna. Näbbgäddans ben är gröna.
  • Lek: Näbbgäddan är en rovfisk som rör sig på öppet vatten, men i maj-juni tar den sig till grunda stränder för att leka bland alger som flyter vid vattenytan. I våra vatten leker arten troligtvis inte, men däremot vid Estlands västkust och i vattnen kring Gotland. Hos oss har man hittat unga exemplar på litet över ett par centimeter utanför Hangö, och i Ålands hav har man fångat lekmogna näbbgäddor.
  • Föda: Näbbgäddan är en snabb rovfisk som rör sig nära ytan, och typiskt jagar den fiskar som rör sig i stim på öppet hav, som strömming, skarpsill, tobisfiskar och storspigg. Den äter också större kräftdjur.
  • Utredning och livsmiljö: Näbbgäddan är en havsfisk som blir vanligare hos oss alltid då salt vatten kommer till Östersjön genom de danska sunden och vattnets salthalt stiger. Årstiderna spelar också en viktig roll, eftersom näbbgäddan övervintrar vid de brittiska öarnas södra och västra kuster för att återvända till sina lekområden i början av sommaren. Till våra vatten hinner näbbgäddan först mot slutet av sommaren, och förvinner igen i början av hösten. Näbbgäddan är vanlig på våra sydvästra havsområden och den påträffas regelbundet överallt i Finska viken. I Bottniska viken har den nordligaste observationen av näbbgädda gjorts vid Karleby.
Postat 2011-07-06 22:45 | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Fuskbilder på varg och björn


Brun björn från gömsle i gränszonen, Kuhmo. Hösten 2010. Foto: Håkan Eklund.

I senaste nummer av den finska fototidskriften "Kamera" (nr 6-7/2011) finns en mycket intressant artikel av Lassi Rautiainen som handlar om hur ryska naturfotografer lyckats lura BBC Wildlife, National Geographic och projektet Wild Wonders of Europe. Det handlar om unika bilder av bland annat björn, varg lodjur som påstås vara tagna under naturliga, vilda förhållanden under svåra och tidskrävande förhållanden.

Och det har en massa kända fotografer och redaktörer gått på. Till exempel vargbilden (3 vargar som dödar ett vildsvin) på uppslaget sid 140-141 i "Det vilda Europa" tagen av Sergey Gorshkov är just en sådan fuskbild, tagen i hägn med vargar som fötts upp i hägn trots att bilderna angetts som äkta. Bilden finns med i sju språkupplagor av Wild Wonders-boken; i nyare upplagor är den borttagen.

Likaså hade BBC Wildlife 16 sidor med samma "tamvargar" publicerade i januari 2010 och samma material finns publicerat i National Geographics ryska utgåva - och dessa prestigestarka publikationer har påstått att bilderna är äkta ...

Men Lassi Rautiainen gjorde ett visst "spaningsjobb", hittade den ryska byn (450 kilometer från Moskva) där bilderna är tagna, där man håller vargungar, björnungar (föräldrarna har skjutits av jägare ...) som föds upp i hägn och sen får fungera som äkta vilda rovdjur från den ryska taigan, som naiva västerländska redaktörer sen köper och utger som autentiska.

Lassi R träffade också en gubbe i byn som berättade hur Wild Wondersbilden var tagen, vargarna hölls utan mat en längre tid och när allt var klart släpptes ett vildsvin in i hägnet och de utsvultna vargarna anföll. Det blev en fantastiskt bra bild. Förstås. Skulle bildtexterna redovisa hur dessa bilder är arrangerade, skulle säkert många förstå  (tidigare togs ju de flesta bilder av vilda rovdjur i djurparker), men när dessa fuskbilder publiceras som äkta naturbilder - då har nog fotograferna och publicisterna lurat sina läsare, och därmed också förlorat sitt anseende! Liksom den spanska fotograf som senaste år vann "BBC Wildlife-tävlingen" (den heter något annat nu) med en likaså arrangerad fuskbild av en djurparksvarg (i Spanien) som hoppar över ett stängsle, också då var Lassi R med (tillsammans med en norsk naturfotografs fru) och avslöjade fusket ...

Lassi R jobbar ju proffessionellt med varg- och björnfotograferings safari (åtel/gömsle) i gränszonen Finland/Ryssland, och vet hur svårt det är att fotografera varg.

Postat 2011-07-05 21:38 | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera
1 2 Nästa 

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv