Björn i hällregn

Björn i hällregn. Rahkasuo, Kuhmo, augusti 2008. Foto: Håkan Eklund.

När jag började fotografera, för ljusår sen, jobbade jag helt i svartvitt. Det blev många timmar i mörkrummet per år. Trots att jag inte längtar tillbaka till det slitet, eller kemikalieångorna - så känner jag att det svartvita sitter kraftigt förankrat i mitt bildmedvetande. Och jag lärde mig älska grovkorniga Tri-X förstoringar, de liksom hörde naturfotografin till. De skapade stämning. De kunde inte undvikas.

Fortfarande älskar jag också gammal naturfotolitteratur där bilderna inte är så tekniskt perfekta som idag. Huvudsaken var att själva "storyn" i boken var medryckande och inspirerande, som kompletterade bildmaterialet. Eller tvärtom.

När jag plockar i bildmaterialet från senaste björnfotoresa så känner jag vibrationer från den analoga svartvita tiden när jag studerar bilder som tagits i jättedåligt ljus, antingen i tidig gryning eller strax innan nattmörkret drog ner ridån. Tekniskt dåliga bilder, men för mig frambringar de en speciell stämning.

Det är svårt att på bilden ovan förstå  att det är hällande regn, men effekten ger den gryniga Tri-X känslan som så länge var min vardag.

Ibland känner jag att många av dagens superskarpa och perfekta, bearbetade digitala bilder är fulländade till döds. Som ändå saknar något väsentligt. Trots allt.