Sverigebyggd pärla

En del av hytterna har sparats i orginalversion, som museum. Foto: Håkan Eklund.

Har fortsatt min upptäcktsfärd att under arbetstid äta lunch på ett annorlunda ställe. Hittade idag ut till ett gammalt svensktbyggt fartyg som hittat sin sluthamn som vandrarhem och matställe i Åbo hamn.

Fin stämning att sitta i en gammal fartygsmatsal med fina möbler och käka lunch. Vandrade runt en stund i fartyget och hittade fina små oaser som jag gärna återvänder till.

Klistrar in en del info för den som är nyfiken på fartyget. 

_________________________________________________________________________
Denna information hittas på Åbo stads turistsidor (http://www.turkutouring.fi/sv):

Det är nu klart att passagerarfartyget Bore kommer att ligga på den västra sidan av Aura å framför det maritima centret Forum Marinum. 

Bore kommer att ligga framför museifartygen, krigsfartygen Karjala och Keihässalmi i riktning mot åmynningen. Platsen framför Forum Marinum har förhandlats fram i samarbete mellan Åbo stad, Viking Line och Forum Marinum. Kajområdet där Bore ska angöras är ett arrendeområde som i ytterligare 20 år administreras av Viking Line. 

Rederiet överlät likväl kajområdet som är 100 meter långt och 7 meter brett vederlagsfritt till Oy S/S Borea Ab som administrerar fartyget, eftersom rederiet vill vara med i bevarandet av den finländska sjöfartshistorien. Också Forum Marinum samtyckte till att överlåta 30 meter av sitt kajområde, så att Bore kan förankras i närheten av museifartygen, vilket innebär att fartygen bildar en enhetlig helhet.

Åbo stad har hyrt en del av Bores hytter som blir vandrarhem. På sommaren står sammanlagt 137 hytter till förfogande. Vandrarhemmet kommer att vara öppet året runt, och på vintern står 58 hytter till förfogande.
- Vi får hela tiden förfrågningar och intresset har varit stort. Vi tar redan nu emot bokningar per e-post via webbadressen [email protected], konstaterar förvaltningschef Liisa Lemmetyinen vid Turku Touring.
Planer finns också på att anvisa en del av studiebostäderna för dem som studerar vid sjöfartsläroverket Aboa Mare ombord på fartyget.

Bores långa historia började i Åbo

S/S Bore byggdes 1960 i Oskarshamn i Sverige. Fartyget ingick ursprungligen i Åborederiet Bores flotta. Fartygets namn saknade den numrering som var typisk för bolaget och åboborna döpte fartyget till ”Bore-Nollan”. Borebolagets största aktieägare Hans von Rettig ville att fartyget skulle få ångmaskin. Bore var därmed ett av de sista passagerarfartygen med ångmaskin som byggdes i Skandinavien.

Företaget Rannikkolinjat Oy i Kotka, dvs. nuvarande Kristina Cruises, köpte fartyget 1987, och döpte om det till M/S Kristina Regina. Dieselmaskiner installerades i fartyget och det sattes i kryssningstrafik mellan Helsingfors och Kotka och Tallinn, Leningrad, Riga och Visby. Fartyget har också trafikerat på Medelhavet och Röda havet. M/S Kristina Regina besökte under sina 21 år som kryssningsfartyg sammanlagt 216 hamnar i 40 länder.

Kristina Cruises sålde 2010 Kristina Regina till Oy S/S Borea Ab. Fartyget lade till i Aura å i början av oktober 2010 efter att ha återfått den ursprungliga färgen på Åbo reparationsvarv i Nådendal.

Rederiet Oy S/S Borea Ab grundades 2010 och företagets verksamhet är inriktad på att rädda och restaurera viktiga fartyg inom Finlands och Åbo stads sjöfartshistoria för kulturella ändamål.

I förbifarten

Ett förbi ilande landskap, Västnyland 20.3.2012. Foto: Håkan Eklund.

I bilen på väg till en bildvisning (som jag skulle hålla) i Västnyland kom jag på att jag glömt att ta dagens bloggbild, som alltså är min nedre gräns för ett dagligt aktivt fotograferande, att hålla "fotoögat" i trim.

Det höll på att skymma men skam den som ger sig. Plockade fram kameran, ställde in på en långsam slutartid, höll i ratten med vänster hand och stödde kameran på den armen - och tog ett antal bilder av ett förbi ilande landskap genom sidorutan. Så var den uppgiften fixad. 

Hittade möteslokalen, träffade en massa trevliga människor och visade bilder från fyra ställen som jag ville att de någon gång skulle besöka: Svalbard, fotogömslena i Kuhmo (björn o varg), Malta och Botswanas vildmarker. Alltså tre ställen i positiva tecken, ett i negativa (Malta - att bekämpa illegal jakt på våra flyttfåglar).

Ett räddat kulturarv

Ketchen Daphne, Forum Marinum, Åbo. Foto: Håkan Eklund. 19.3.2012.

Ibland försöker jag pigga upp min vardag (framför datorn) genom att äta lunch på något ställe som jag inte besökt på länge. Idag blev det Café  Restaurant Daphne som ligger vid Forum Marinums museum vid åmynningen, nära hamnen. 

Inne i restaurangen hittas denna historiska båt som är dokumenterad i många intressanta böcker om segling i Medelhavet strax efter andra världskriget, när Europa låg i ruiner. Göran Schildt skrev sammanlagt ett 30-tal böcker.

Detta hittas om Schildt i Wikipedia:

Göran Gustaf Ernst Schildt, född 11 mars 1917 i Helsingfors, död 24 mars 2009 i Ekenäs, var en finlandssvensk författare och konsthistoriker. Han var son till författaren Runar Schildt.

Schildt är kanske mest känd för sina reseskildringar med segelbåten Daphne. Beslutet att bli medelhavsseglare fattade han efter att ha blivit svårt sårad under finska vinterkriget och tvingats tillbringa ett och ett halvt år på sjukhus. ”Då tänkte jag, att om jag klarar detta skall jag förverkliga min dröm: jag skaffar mig en båt och seglar runt Medelhavets alla hörn”, berättade han senare. Arkitekten Alvar Aalto var en av gästerna på Daphne och deras livslånga vänskap låg till grund för Schildts huvudverk, den tredelade biografin över Aalto.

Schildt gick i skola i Nya Svenska Läroverket i Helsingfors. Han avlade filosofie doktorsexamen med en avhandling om målaren Cezanne och studerade också språk vid Sorbonne i Paris. Han flyttade till Sverige 1945 och var medarbetare i Svenska Dagbladet 1951–1990. Han blev erbjuden en konstprofessur vid Helsingfors universitet, men valde att fortsätta som författare.

Göran Schildt var bosatt i Ekenäs i Finland och på Leros i Grekland. Han var 1941–64 gift med glaskonstnären Mona Morales-Schildt och därefter med Christine Schildt.

Här om båten: Daphne ritades av ingenjör Jarl Lindblom till långfärdsbåt för läkaren Oscar Mustelins familj. Båten blev klar från Åbo Båtvarv 1935. Mustelin ägde Daphne bara en kort tid och sålde henne redan 1937 till direktör Uno Tennberg från Ekenäs. Tennberg lät rigga om Daphne från gaffelskonare till ketch, vilket gjorde henne lättare att hantera. Daphnes nästa ägare blev sjöhistorikern och professorn Christoffer H. Ericsson från Helsingfors.

År 1947 köpte Göran Schildt Daphne. Han ägde båten ända fram till 1984, då han sålde henne till ett tyskt par, Joakim och Petra Fritz. De seglade med Daphne i över tio år.

År 1997 grundade några vänner till Schildt föreningen Pro Daphne för att återföra Daphne till Finland. Innan affären var gjord, men dock efter köpbeslutet, skadades Daphne i en orkan på Karibiska havet och när hon skulle lastas för hemfärd hamnade hon under en container i Florida. När Daphne kom till Finland var hon i bedrövligt skick men deltog ändå i ett par båtutställningar. Hon renoverades på båtbyggnadslinjen vid Östra Nylands folkhögskola i Kuggom i Pernå. Renoveringen krävde 4 500 arbetstimmar och den blev klar 2001. Idag finns Daphne att beskåda i museet Forum Marinums restaurangdel Åbo.

En dag i lugnet

I strandskogen. Brinkhall. 18 mars 2012. Foto: Håkan Eklund.

Tillbringade några timmar ute på grannön Kakskerta. Njöt av vårkänslan i luften, trots att det ännu finns gott om snö i skogen och tjock is längs stränderna. En skogsduva hoade, två trumpetande sångsvanar passerade och i fonden en vitstjärtad gammal havsörn. Och här hördes inte ett enda ljud från brusande trafik, glesbygd tjugo minuter från stan. För mig är glesbygd ett positivt ord; har man sett tillräckligt med miljonstäder och överexploaterade områden - är det skönt med det "glesa".

Och här i strandskogen bland smältande snö kunde man bara förnimma en ökande positiv energi i luften. Så är det alltid när vintern fått ge vika för våren.

Fotograferade torra växter med makron. En typ av fotografering som är fin naturterapi.

Stannade vid bybutiken vid småbåtshamnen på ön Satava; en butik som vägrar att ge upp trots att konkurrensen hårdnat. De har ett specialbröd (tunnt, lufttorkat)  som är jättegott. Brukar ibland köra hit bara för brödets skull.

Precis som i många butiker i Estland har man ett litet utrymme för cafeteria, en härlig kombination. Och ägarparet har alltid tid att prata med sina kunder. Här känner man sig hemma. Bläddrade i en fotobok som en lokal naturfotograf gett ut, hittade en del fina bilder. Saknade dock bildtexter.

Chased by the light

Vår i mitt kulturlandskap, Friskalaviken, Åbo. 17.3.2012. Foto: Håkan Eklund.

En bonusprodukt med internationella utställningar är att kunna bläddra i fotoböcker (innan man gör köpbeslut) som inte hittas i vanliga boklådor, åtminstone inte i Finland.

Jim Brandenburg utställningen i Salo är förstås inget undantag, där fanns många av hans titlar och jag kunde äntligen lägga vantarna på boken "Chased by the ligth" (dessutom signerad ...).

Orginalutgåvan från 1998 lyckades jag aldrig få tag på innan den var slutsåld. Och denna nya upplaga från 2001 har underrubriken och tillägget "Revisited after the storm" som syftar på en orkanvind som drog över hans skogar den 4 juli 1999 och ödelade kärnområdet  - - - "twelve miles wide by nearly thirty miles long was left twisted and broken"- - -.

Framgången med hans projekt (som de flesta naturfotografer känner till) att under 90 höstdagar  (23.9 - 21.12) endast exponera en bild per dag (på film) blev en större succé än han någonsin tidigare i sin karriär upplevt. Och ändå var det inte menat som någon kommersiell produkt.

Men detta om något visar att de flesta människor gillar projekt som innehåller en historia, en berättelse - att det inte alltid är bara bilderna som är viktiga, utan i vilket sammanhang och under vilka omständigheter bilderna tagits. Bildmaterialet blev bra och filmen (dvd:n) som gjorts om projektet är verkligen sevärd. Tittade på den igen igår, i utställningsutrymmet i Salo.

Bilden ovan är från min första riktiga vårdag idag: massor av sånglärkor, starar och enstaka tofsvipor på Friskalaängarna ett stenkast från mitt HQ. Härlig vårstämning.