Med leriga skor

FOTOGRAFISKA DAGBOKSFRAGMENT

Sibiriskt

På Friskalaängar, minus 26C, brrrrrrr ... Åbo 19.1.2013. Foto: Håkan Eklund.

Nytt köldrekord i morse, - 28C. Sen kom solen upp och temperaturen stiger sakteligen. Kölden tycks inte störa labradoren. Han älskar snö, här gör han sig beredd för att rulla runt i snön. Tänk att ha samma "kläder" på sig inne och ute - hur underbart konstruerade är inte djuren! Jag hade dubbel "pipo" = stickad luva (eller vad det sen heter i Sveariket?), på finlandssvenska har vi anammet den finska termen "pipo", kort och koncist.

Mötte ett par med en liten vovve, tjejen var ordentligt klädd men killen promenerade (i jeans) utan mössa! Hur korkand kan man vara? Jag hade tre byxlager, fyra lager långärmat på överkroppen och som sagt dubbel "stickamössa" (= österbottniska) - och mådde bra vid minus 26.

Dessutom tog jag mina boots till skomakaren häromdagen och hade honom att sätta dubbar i sulorna = vinterdäck. Nu är det skönt att gå på isen och andra hala ställen.

Nr 19/365.

Postat 2013-01-19 12:01 | Läst 1485 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Fick programmera om mig

Buddy och jag på isen, minus 24 C. Ekvalla, Åbo 18.1.2013. Foto: Håkan Eklund.

Hemkommen från fem år i Söderhavet hatade jag klimatet på dessa breddgrader. Ett helt år orkade jag uttrycka min frustration till alla som orkade lyssna; men de flesta såg ju bara fördelar med fyra årstider - som irriterade än värre.

De plockade alltid fram godbitarna med varje årstid, som i sig är klok överlevnadsstrategi. Till sist insåg jag förstås att det var jag själv som måste programmera om mig, som jag gjorde. Sen var allt bra igen. Se där vikten av attityder, att fokusera rätt. Den som lärde sig mest av allt detta var jag själv.

Nu älskar jag vårt varierande klimat, än mera sen jag började fotografera mera. Varje dag, varje vecka, varje månad - är ju helt olik. Speciellt ljuset. Och vad är bättre än det. Visst kan vinterhalvåret kännas onödigt långt och mörkt (om lågtrycken ligger på för länge ...), men då får man ju så mycket inomhusarbete gjort - som man inte har tålamod att göra om det är "allför vackert". Och så många år har jag svettats i tropisk fuktvärme, till och med hamnat på "medical evacuation" från Fiji till NZ pga uttorkning, för att numera vara mer än nöjd med mera tempererat klimat.

Såg ett inslag på teven igår när asiatiska researrangörer berättade hur deras klienter gillar att komma till finska Lappland sommartid, bara för att det är så svalt ... (de vill fly hettan och fukten). Alltså har vi inget att skämmas över att vi har ett så "dåligt klimat" som vi gärna tror. Allt är relativt. Den som vet hur det känns med brännande sol dagarna i ända, 365-dagar om året - vet att också det är jobbigt.

Och nu. Just nu är det så otroligt vackert i skärgården att det känns overkligt! Orörd köldsnö, vindstilla, soliga dagar, blå himmel och en bitande köld (i skrivande stund - 25C). Vad kan man mera begära av en vinter. Det kommer ju ändå bara att vara några dagar, gissar jag. Får gärna fortsätta till våren.

Vandrade i morse över isen till en annan holm, gnistrande rimfrost överallt. Fotogeniskt.

Nr 18/365.

Postat 2013-01-18 20:11 | Läst 1205 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Intressant dokumentation

Utsikt från mot Erstan. - 15 C. Hirvensalo, Åbo 17 januari 2013. Foto: Håkan Eklund.

En vacker vinterdag (vackraste hittills) har använts för att läsa och recensera Hans R Hästbackas bok om yrkesfisket i svenska Österbotten, ”Väckning 4.30” (165 s).

Ett värdefullt tidsdokument över en primärnäring som utgjort basen för vår kustsvenska existens. Sen tidernas morgon har vi klamrat oss fasts längs en fiskrik kust i Finland, som via landhöjning småningom gett oss bördig odlingsjord. Idag är bara spillror kvar av fiskenäringen, men att helt dö ut kommer den ändå inte att göra, enligt de flesta rösterna i boken.

Författarens reportageliknande grepp om materialet gör det till intressant och medryckande läsning. Som läsare längtar man bara ut till de fria vidderna. Många av de fiskare som Hästbacka följt med på fiske erkänner villigt att detta är en livsstil som man inte så där bara överger, trots att det inte alltid är så lönsamt. Leif Nyström från Harrström sammanfattar allt i en enda mening: ”Ja, man måste ju arbeta med något, så man har råd att fiska. Man mår ju så bra av att vara ute på sjön och fiska.”

Bildmaterialet från de arktiska snö- och isvidderna i Kvarken är imponerande, där många av bokens fiskare dokumenteras. Under vintern behöver de inte stångas med vare sig skarvar eller sälar; det är lätt att i texterna spåra njutningen i den fria mannens fiskesysslor ute på de vita vidderna. Många av fiskarna är också jägare som vintertid varvar fisket med harjakt. Livskvalitet.

Jag blev så sugen på is, snö och öppna vidder att jag måste ta mig ut för en stund för att njuta av stillheten från ett av mina favoritberg, med utsikt ut till Stockholmsfarleden (som går bakom holmarna på bilden). En helt fantastisk vinterdag.

Nr 17/365.

Postat 2013-01-17 18:57 | Läst 1229 ggr. | Permalink | Kommentarer (1) | Kommentera

Ny BFF-årsbok på kommande

Köldsnö i snåren. Ekvalla, Åbo 16.1.2013. Foto: Håkan Eklund.

Jag har nu redigerat 16 artiklar med text och bilder inskickade av våra BFF-medlemmar för vår andra årsbok (placerad i Dropbox) och klar för ombrytning. Ombrytaren hittas 3 timmar österut längs kusten, också han är en av grundarna av BioFoto Finland. Har en handfull artiklar kvar att fixa. Ett omväxlande och intressant material som kommer att fylla ca 80 sidor.

Se här nyttan av det virtuella - för att skapa ett hantverk som består.

Vi fick en bra respons på BioFoto Finland Årsbok 2012 (74 sid.), ett dokument som är lika läsvärt och intressant om hundra år - när alla dagens webbsidor för länge sen gått i cybergraven. Som tidskriftsredaktör tror jag på kvalitativa trycksaker, de är exklusiva hantverksprodukter - jämfört med den "virtuella klickmassan" som är nuets massnöje, som kommer och går ... som förstås fyller sin uppgift, men som ändå aldrig kommer att slå ut tryckpressarna.

Och i motsats till alla naturfototidskrifter/-medlemstidningar från stora aktörer, där en vanlig amatör inte ens får in stortån (om han eller hon inte vunnit någon märkvärdig tävling) har vi råd att ge utrymme åt alla (våra medlemmar) som vill vara med, dvs. som är tillräckligt skriv- och fotokunniga att de får ihop en bildberättelse.

Eftersom vi gör detta för oss själva och vår näromgivning har vi ingen kommersiell press på att tvingas fokusera på proffsfotografers görande och låtande, som helt dominerar den stora finska naturfotoföreningens (3000 medlemmar) medlemstidskrift Luontokuva. För att komma med i den bör man minst ha vunnit någon stor fototävling, gett ut någon fin naturfotobok - eller annars tillhöra den inre kretsen. Dessutom är den helt på finska. Allt det får vi strunta i, och köra vårt eget race när vi har en egen liten och lätthanterlig förening (under 100 medlemmar) och publikation som vi själva bestämmer om, på vårt eget modersmål. Sånt är kul.

Det är också en fördel att ha en egen publikation när man söker understöd från fonder, försöker få sponsorer och annonsörer - en årsbok i handen, och mycket är vunnet.

Jag håller nu på att knyta ihop detaljerna kring vår första gemensamma BFF-utställning som skall hållas i en gammal tobaks (och snus ...)fabrik i Jakobstad, numera ombyggt till ett konstnärstillhåll med utställningsutrymmen, bl.a.

Målet var att få ihop minst 20 deltagare som får ställa upp med högst 5 bilder/medlem - och det har vi nu.

Utställningen som vi kallar "Från vår kust" (alla finl.svenskar är kustbor) skall visas under mars månad; det skall bli intressant att se medlemmarnas motivval, kvalitet och presentation! Utställningen finansieras med ett understöd från Svensk Österbottniska samfundet med HQ i Vasa (dvs vi får utställningshyra, inbjudningkort, posters, bensinpengar för transport - betalda/kostnaderna för bildmaterialet svarar var och en för själva).

Men märk, här är också idén den att det skall vara helt vanliga naturintresserade fotografers alster, inte vinnarbilder utvalda ur 10 000 -tals inlämnade bilder! Vi vill komma bort från allt som är tävling, tävling, vinnare, vinnare ... som börjar stå många upp i halsen . Hela vårt samhälle idag genomsyras ju av att tävla, vinna och slå ut någon annan. Vi satsar på mysfaktorer där alla är välkomna, där skaparkänslan är viktigare än att åstadkomma någon speciellt rangordning.

Bilden ovan är ingen utställningsbild, endast en dagboksbild från idag: nr 16/365.
Det handlar om tio centimeter ny, bommullslätt köldsnö som föll senaste natt. Toppenmaterial som dessutom är sällsynt här nere i SW hörnet av Finland (där snön ofta är våt och kladdig ...), som från svensk horisont ändå ligger långt uppe i "Norrland". Hela Finland ligger ju på en nordligare latitud än Stockholm. Allt är relativt.

Postat 2013-01-16 19:02 | Läst 1396 ggr. | Permalink | Kommentarer (0) | Kommentera

Skridskois

Ekvalla, Åbo 15.1.2013. Foto: Håkan Eklund.

Strålande blankis runt öarna här där jag bor. Skulle vara kul att sätta på långfärdsrören, men av någon anledning har jag kommit mig av med skridskoåkandet. Det är ju något man borde göra tillsammans med någon annan, av säkerhetsskäl, men den kompisen jag brukade skrinna med flyttade - och sen blev det. Borde ändå kolla upp var jag har mina fina rör.

En annan kompis "vurpade" häromveckan på en skridskoutflykt och bröt skenbenet ... som är mindre trevligt.

Postat 2013-01-15 17:29 | Läst 1336 ggr. | Permalink | Kommentarer (2) | Kommentera

Föregående 1 ... 3 4 5 ... 7 Nästa

Bloggar

Med leriga skor

Sibiriskt

Fick programmera om mig

Intressant dokumentation

Ny BFF-årsbok på kommande

Skridskois

Håkan Eklund

Skriver om

Innehållskategorier

Arkiv