Skulpturstaden Borås

Pose Plastique i Borås kulturhus 14.8.2013. Foto: Håkan Eklund.

En halvdags guidad skulpturvandring i Borås med gamla vänner som vi i tiden lärde känna i Botswana, var en verkligt fin upplevelse. Här ett stycke ungdomskultur av Göteborgsfödda Cajsa von Zeipel (f. 1968). En av de många fina verken vi tog oss en närmare titt på.

Mera om henne hittas på: http://cajsavonzeipel.com/bio.html

Om skulpturvandringarna (som jag verkligen gillade) hittas på kommunens hemsida:
http://issuu.com/boras.com/docs/skulpturvandring_2013?e=3193459/1742245

Nr 226/365.

Sverigelandskap

Någonstans i Skövdetrakten. 13 augusti 2013. Foto: Håkan Eklund.

Har gjort en 5-dagars Sverigeturné för att hälsa på vänner och släkt i Borås och Lund. Det innebar en utmaning för sittmusklerna under ca 170 mil (Åbo-Sthlm-Borås-Göteborg-Lund - retur).

Dock överkomligt när man kan byta chaufför och emellanåt göra annat än att stirra på väg och trafik; här beskådar jag landskapet genom 50 mm normal och 1/15 sek.

Nr 225/365.

Inte lika lätt utan färg

Höstblomma. Hirvensalo, Åbo 12 augusti 2013. Foto: Håkan Eklund.

I färg är detta en lättigenkännlig växt. I svartvitt och på nära håll kanske inte lika självklart - att det är en renfana (Tanacetum vulgare).

På nätet hittas bl.a. denna info om växten (http://www.luontoportti.com/suomi/sv/kukkakasvit/renfana):

"Den fleråriga renfanan är ursprunglig på steniga havsstränder. Den har spritt sig till många av människan skapade växtplatser ss. vägkanter, där den blommar vackert på sensommaren. I norra Finland odlar man renfana liksom gulsporre (Linaria vulgaris) i trädgårdar. Förr användes renfanan till att färga ull samt som krydda i vin och stuvningar. Arten är emellertid svagt giftig. Holkfjällen som skyddar korgen har brun kant samt hinnkantad och rundad spets."

Nr 224/365.

Björngubbe i skogen

Björngubben i gränszonen Finland/Ryssland. Kuhmo 10.8.2013. Foto: Håkan Eklund.

Då och då reser sig björnarna upp och står resliga som människor i skogen, på två ben. Som här på bilden ovan. Det ser alltid lika kul ut. Ibland gör de det för att få bättre vittring, se bättre eller att inge respekt gentemot en rival.

Här märkte han ett träd, stod en stund och skrubbade ryggen mot den unga tallen, innan han försvann in i myrskogen kl.21.10.

Den hade anlänt kl.20.15 som första man till det lilla som fanns kvar av en gammal åtel. Då hade vi redan haft en ungbjörn i närheten, inne i en skogskant nära vårt gömsle, men den vågade sig  inte ut - som var ett tecken på att det fanns en äldre björn i närheten (som vi då ännu inte upptäckt), som var denna på bilden ovan.

Den i sin tur gav smidigt väg och utrymme för en tredje, en ljusbrunare gammelbjörn som kom senare och gick rakt till åtelplatsen. Senare ännu en fjärde ungbjörn.

Så turades de om,  fredligt men enligt ett visst system. De känner sin plats i hierarkin, ger väg och utrymme för den som äldre, klokare och starkare. Synnerligen intressant att studera. De verkar mera civilicerade än människor ...

En timme före midnatt var jag uppe och kollade (efter att ha sovit en timme), nästan helmörkt ute, såg två ungnallar brottas och gnabbas som småpojkar en bit från gömslet. De stod ofta på två ben medan de tog mått på varandra i en lekful brottningsmatch innan de försvann i mörkret.

Trots att jag vid det här laget tillbringat minst 25 kojnätter (sen 2007) hos Lassi Rautiainen i Kuhmo (http://www.articmedia.fi/) blir jag aldrig trött på detta. Att i lugn och ro ostört kunna studera vårt vackraste och mest intressanta däggdjur i landet är bara så fint. Det är intressant att se den enorma skillnad i storlek, utseende, beteende mellan de olika björnindividerna, och hur respektabelt de agerar sinsemellan.

Tyvärr har jägarna skjutit bort ca 40 björnar under de senaste 3-4 åren i Kuhmo, i år har de väl lov på fem stycken, häromåret sköt de 25 som var alldeles för mycket.

De björnar som skjuts som farliga "citybjörnar" i andra delar av landet, bl.a. längs kusten där björnerfarenheten hos folk är noll är oftast småbjörnar, som i storlek är nästan bara hälften av de riktiga bamsingarna. Sen stolserar de stolta björnjägarna i pressen, att de varit modiga nog att fälla dessa farliga bestar som i praktiken är vilsna ungnallar som kommit in i tysta samhällen nattetid.
Vi som med våra kameror kan sitta och jämföra, vet att det i verkligheten handlar om unga, oerfarna och små nallar som får sota med sitt liv för sin okunnighet. De stora gamla, kloka är en helt annan kaliber, som 25-åringen som vi fotade kvällen innan (se tidigare blogg).

Denna gång såg vi inga vargar, de var på "walkabout" någon annanstans.

Nio timmar från björnskogen

Nästan framme, på motorvägen in mot Åbo 11.8.2013. Foto: Håkan Eklund.

Att köra hem från björnmarkerna i Kuhmo (Kajanaland) till Åbo tog oss nio timmar. Mest i regn. När frun hade sitt körpass satt jag ibland och lekte med kameran ...

Nr 223/365.