Ljudförorening

Flygplatsgolv. Arlanda. Oktober 2013. Foto: Håkan Eklund.

Påmindes idag (igen) om det tekniksamhälle som tycks ta över överallt.

Passerade  i morse ett antal högljudda "lövblåsare", eller vad de månne kallas, där allvarsamma män gick omkring på våta gräsmattor och försöker få ordning på nerfallna löv. Ljudförorening i högsta potens.

Detta påminner mig om första besöket i Estland i slutet av 1990-talet, när jag en morgon tog en genväg genom en stor park i Pärnu, på väg till ett Ekoturismseminarium. Det var en fin höstdag och det var något i parken som sade mig att här är något "speciellt", men kunde först inte fatta vad det var ... ?
- tills jag kom på att det var ett dussin "tanter" som gick omkring och räfsade löv, men hederliga räfsor och krattor. Tyst, stilla, ekologiskt. Något som redan då försvunnit från stadsparker i Finland, och som säkert inte kommer tillbaka.

För den observante

Okänd för många. Friskala, Åbo 27.10.2013. Foto: Håkan Eklund.

De flesta känner igen blommande och väldoftande liljekonvaljer. I prunkande vårtid. Men hur många känner igen liljkonvaljen under senhösten? När bladen ligger halvförmultnade längs marken, liksom försvinnande i myllan och förnan på våt höstmark. Det är bara de röda (och giftiga) bären som avslöjar arten, för den observante.

Nr 300/365.

Texten tog mig med hull och hår

Utanför teaterhuset. Åbo 26.10.2013. Foto: Håkan Eklund.

Det är sällan en biografi får en med från sida ett. Men så gick det när jag bläddrade i Aaron Hotchners bok "Papa Hemingway. The Ecstasy and Sorrow" (reviderad upplaga från 1983) som jag hittade på bokmässan i H.fors härom dan.

Jag läste första sidan och insåg att denna bok måste jag bara läsa! Och den är underbar. Boken börjar med att författaren skickas ut som ung journalist till Havanna för att intervjua Ernest Hemingway för tidskriften Cosmopolitan. Uppgiften för den unga novisen var att få Hemingway att ge sin syn på "The Future of Literature". Han satt två dygn på ett hotell i Havanna och insåg att han inte hade kurage att åka ut till Hemingways hus 20 minuter utanför stan och störa den världskända författaren. Istället skrev han några rader som han postade där han berättade om sitt omöjliga uppdrag och bad Hemingway skriva några rader till svar att han inte vill bli störd ... Att han skulle ha bevis på att uppdraget var omöjligt.

Istället ringde Hemingway följande morgon och föreslog ett möte på en stamkrog.

Sen sade det bara "pang", de trivdes i varandras sällskap, söp sig fulla - och ett 13-årigt kompisskap befästes. Som tog slut när Hemingway sköt sig själv 2.7.1961. Som ingen riktigt förstod varför ...?

Sättet som boken börjar är så otroligt välskrivet och lockande med ett underbart flyt, att jag bara inte kunde motstå att köpa boken.

Men innan jag läser boken hann jag igår upptäcka ett bildverk över Hemingways liv här i Åbo, "Hemingway - a Life in Pictures" (2011), som Hemingways sondotter har sammanställt. Massor av fina bilder, med fin layout, 208 sidor i stort format. Måste läsa den boken först, innan jag fortsätter med Hotchners bok.
Sen får jag väl fortsätta med några av Hemingways egna böcker. Jag har bara läst en: "Den gamle och havet" som en övningsuppgift i mellanskolan (Vasa Svenska Aftonläroverk) där det gällde att skriva en bokrecension om boken. Det blev min första någonsin. Skulle vara kul att hitta den texten.

Detta om biografiförfattaren på Wikipedia:

Aaron Edward "A.E." Hotchner (born June 28, 1920) is an American editor, novelist, playwright and biographer. Hotchner was born in St. Louis, Missouri, the son of Sally (Rossman), an administrator, and Samuel Hotchner, a lawyer. He attended Soldan High School. In 1940, he graduated from Washington University in St. Louis with degrees in both history (A.B.) and law (J.D.). He briefly practiced law, then served in the U.S. Army Air Corps as a journalist during World War II. When the war was over, he decided to forgo the law and pursue a career in writing. Hotchner's articles appeared in the best magazines and journals of the time. He has also been an editor, biographer, novelist and playwright. In 1948, Hotchner met Ernest Hemingway and the two were close friends until Hemingway's death in 1961. Hotchner is best known for Papa Hemingway, his 1966 biography of Hemingway, whose work he had adapted for plays and television. His play Sweet Prince was produced Off-Broadway in 1982 at the Theater Off-Park, starring Keir Dullea and Ian Abercrombie. King of the Hill is Hotchner's evocative memoir of his childhood in St. Louis during the Great Depression. It was made into a film in 1993, screen-written and directed by Steven Soderbergh.

Hotchner founded Newman's Own, Inc., with his friend and neighbor, actor Paul Newman, in 1982. All profits from this successful line of food products and other ventures are turned over to charities, including the Hole in the Wall Gang Camp that they established in 1988 for children with life-threatening illnesses.

Hotchner lives in Westport, Connecticut. Hotchner has been honored with a star on the St. Louis Walk of Fame.

Nr 299/365.

Tomma konstverk

Fullmåne. Hangönatt i oktober 2013. Foto: Håkan Eklund.

Erkänner öppet att mycket av den moderna konst som ställs ut i fina konsthallar och muséer ger mig ingenting. Absolut ingenting. Det är intressant så länge man läser hur någon verbalt skicklig kritiker som lovordar verken (ex. i en tidning/tidskrift, eller läser de broschyrer som presenterar utställningarna). Men sen.

Sen går man från rum till rum där allvarsamma "vakter" kollar läget, och man har liksom ingen lust att dröja kvar ... Det som ställs ut (installationer, animationer, målningar) är inget som tilltalar ... som att ur en tömd soptunna plocka ut olika saker och hänga upp ...

Det var exakt så jag kände ikväll, i en  av stadens (= Åbo) mest påkostade utställningsutrymmen. Ställen som en fotograf nästan aldrig skulle få in sin fot i, men som ändå skulle ha så mycket mera att visa.

Skulle jag och frun inte ha passat på att utnyttja en gratis "happy hour" tid, när man inte behövde betala inträdesbiljett, skulle jag ha känt mig lurad.

Jag kan inte erinra mig att jag en endast gång skulle ha känt samma tomma känsla från en fotoutställning ...

Barnarbetskraft

Trattkantareller. Åbo 25.10.2013. Foto: Håkan Eklund.

Bläddrar i Blekingeboken (årgång 90) som handlar om tidigt foto i Blekinge. En fin, dokumentär fotohistoriebok om fotografins första epok i Blekinge med bilder från sju decennier.

Fäster mig vid en stort uppslagen bild från bleckverkstaden på Olofströms Bruk från 1918. Majoriteten av arbetarna som sitter vid sina maskiner är barn!

De yngsta pojkarna är säkert inte mer än 11-12 år gamla. Det är så lätt att glömma vår egen (korta) industrihistoria när vi förbarmar oss över barnarbetskraft i dagens u-länder.

Själv är jag ju uppvuxen på ett jordbruk i Österbotten, där vi hjäpte till med all slags arbete genast vi "kunde gå" ... Det tyckte vi var helt naturligt. Men visst minns jag sommadagarna på höängen när vi såg "tjänstemannabarn" cykla förbi på väg till badstranden ...

Nr 298/365.