Ingen höjdare

Top down. Runsala, Åbo 23.2.2014. Foto: Håkan Eklund.

Nej, OS-finalen i ishockey var ingen höjdare precis. Synd. En final där två lag vaskats fram genom många hårda matcher borde ju ha alla ingredienser för en riktig thrillermatch. Så bidde det inte.

Kul att notera att de finska lejonen var det enda landet som stal ett poäng av kanadickerna, eftersom de spelade oavgjort - men förlorade i förlängning. Så borde en final spelas ...

Nr 54/365.

Lätt att andas

Vårlig is. Satava byhamn, Åbo. 22.2.2014. Foto: Håkan Eklund.

Ok, det må vara bronsglimmer i medaljerna, men dagens ishockeymatch Finland - USA (5-0) var god underhållning. Fina passningar, fina mål och Tuukkas fina målräddningar (bl.a. två straffar) var ett nöje att beskåda. Skulle lejonen ha spelat så här i går kunde finalmatchen mot Canada ha haft ett annat lag att möta ...

Det var nästan så att man tyckte synd om amerikanarna. Att lilla Finland i OS lyckades nita två stormakter som Ryssland och USA i ishockeyrinken, känns bra. Nu får OS-cirkusen gärna sluta för min del. Tevetittarkvoten är fylld för månader framåt.

Annars: När bilden ovan togs kändes det som vår, ev värmande sol kom fram för en stund, en massa mesar sjöng - och det vara bara så skönt ute på bryggan.

Nr 53/365.

Läslycka

Aura å, Åbo 21.2.2014 kl.08.30. Foto: Håkan Eklund.

Finns det något mera "relaxing" än en lässtund i bekväm fåtölj med verkligt god läsning?  Tim Butcher (som vår son skulle träffa i Kapstaden för en månad sen, men de missade varandra) har till och med lyckats hålla mig bort från teven och ishockyematchen Canada-USA ...

Jag är bara så "thrilled" av att läsa om hans äventyr i Kongo i boken "Blood River", i områden där inga vita människor vågat röra sig under decennier. Och i en liten stad i djungeln hittade han en gammal belgisk dam som hade anlänt dit 1951, jobbat som lärare, och blev kvar när alla andra vita flydde (efter självständigheten och en massa efterföljande krig). Hon var den enda kvarvarande koloniala representant, som älskade folket - och jobbade på en avhandling om deras kultur. I huset fanns varken rinnande vatten eller elektricitet.

Jag har själv träffat ett antal dylika personer i olika afrikanska länder, och jag ångrar att jag inte hade bandspelare och tog mig tid att dokumentera. Men nej, jag var så engagerade i de utvecklingsprojekt som jag jobbade med att jag inte hade tid för dylikt. Speciellt minns jag en engelsk forskare som jag träffade långt inne i djungeln i västra Uganda, nära gränsen till Zaire, (som idag heter Demokratiska Republiken Kongo, och som boken handlar om) som forskade i regnskogens ekologi. Enbart hans enkla bungalow var en sevärdhet.

Ok, måste läsa vidare ...

Bilden ovan: vatten av alla de slag är bara så fotogeniskt, det behövs bara lite ändring i väder och ett nya motiv växer fram.

Att glädja sig åt det enkla

Morgonspår. Åbo 21.2.2014. Foto: Håkan Eklund.

Hörde gråspettens vårrop genom det öppna sovrumsfönstret. Noterade två minusgrader och lite pudersnö. Gladde mig åt ett ljus som börjar påminna om vårvinter. Ser fram emot dagens ishockeydrabbning i OS-arenan, Sverige-Finland. Jobbar med intressant material för tidskrift och årsbok; känner hur energin flödar.

Bara så kul att kunna glädja sig åt så vardagliga saker, den 52: a dagen anno 2014.

Nr 52/365.

Längtar ut

Arbetsplatsen.  Åbo 20.2.2014. Foto: Håkan Eklund.

Har börjat läsa Tim Butchers "Blood River. A Journey to Africa´s Broken Heart" (363 s, 2007) och känner hur äventyrslusten får en adrenalinkick. Känner att jag alltför länge levt ett småstadsliv insyltad i alltför trånga och mediokra rutiner i en alltför liten värld.

Tack och lov är biljetterna till Fiji Islands köpta, för inkommande sommar. Bra för att få en nypa frisk luft på andra sidan jordklotet.

Tillbaka till Tim Butcher. Han jobbade som korrespondent för Daily Telegraph med jobb i en massa krigförande länder. Han blev som besatt av Kongo och ett äventyr som ingen annan vit man gjort sen 1870-talet, när Henry Stanley (han som hittade David Livingstone) tog sig ut till västkusten genom Kongos djungelhelvete, hela vägen från Lake Tanganyika - dvs. halva vägen genom centrala Afrika.

När jag i de inledande historieöversikterna läser om hur belgiska gruvintressen såg till att mörda den folkvalda Patrice Lumumba (1961) för att låta Moise Tshombe ta över, minns jag hur vi i (folk)skolan ute på den österbottniska slätten ropade "Lumumba e dööd, men Tshombe lever" - utan att veta vad det egentligen handlade om. Vi hade bara hört om nyheterna via radion.

Men allt detta är en alltför lång och krånglig historia för att upprepas.

Det fina är att Tim Butcher kan skriva om livsfarliga äventyr som ingen vanlig journalist skulle iddas ge sig in på, och jag har ännu 300 sidor läslycka kvar.

Så här skriver Wikipedia om författaren, bland annat:

"Between 1990 and 2009 Butcher worked for The Daily Telegraph newspaper, holding a series of positions including leader writer, war correspondent, Africa Bureau Chief and Middle East Correspondent.

In 2007 he published Blood River: A Journey to Africa's Broken Heart, an account of his 2004 journey through DR Congo overland from Lake Tanganyika and down the Congo River, following the route of Henry Morton Stanley's 1874–77 trans-Africa expedition. The book was published by Chatto & Windus, an imprint of Random House, and reached Number 1 in the Sunday Times bestseller list in March 2008. Translated into six languages, Blood River was the only non-fiction title in the Richard & Judy Book Club 2008 and was shortlisted that year for a number of British writing awards including the Samuel Johnson Prize, the Dolman Best Travel Book Award and the Writers' Guild of Great Britain Best Book award. The book’s Polish version, Rzeka Krwi (Translated by Jakub Czernik and published in 2009 by Carta Blanca) was longlisted for the 2010 Ryszard Kapuúciñski Prize.

Butcher's second major work, Chasing the Devil: The Search for Africa’s Fighting Spirit, describes a 350 mile trek through Sierra Leone and Liberia following a trail blazed by Graham Greene and recounted in Greene's Journey Without Maps, published in 1936."