Traditionsexploatering

Vasabladet 27.12.2016.

Från och med hösten 2014 har jag varit en av kolumnisterna på Vasabladets ledarsida; det gäller att få ihop en text per månad. Ibland har jag skrivit om något historiskt relaterat, ibland om Putin, ibland om Trump, om populism - eller försökt få läsare att lära sig något om natur.

Eftersom vårjakten på Åland igen har uppmärksammats i dagstidningar fick det bli temat för årets sista.

Den som inte känner till politik i Svenskfinland förstår knappast det finstilta, men problemet är det att det parti som jag alltid har röstat på, Svenska Folkpartiet, (för att de försvarar svenskan i Finland) tyvärr fungerar som ett populistparti när det gäller naturresursfrågor. Eftersom varken politiker eller media är naturkunniga, blir det ofta rätt vulgärt, utan att de kanske ens själva förstår det?

Ett exempel kan tas från ett EU-parlamentsval för ett antal år sedan när en SFP-kandidat (diplomingenjör) hade som valslogan "Varg och skarv till korvfabriken"! Utan att någon i partiledningen ens tyckes skämmas. Just då var vargjakt, tjuvjakt på varg, storskarvarnas ökning i ropet - och då gäller det ju att fiska röster ... I princip har våra tre senaste EU-parlamentariker (som alla är högurbana icke-naturkännare) utnyttjat kustfolkets antipati mot rovdjur/storskarv för att vinna röster och de två senaste har tackat för rösterna genom att stöda åländska jägares önskan att få fortsätta med sin vårjakt på ejder. Lilla Åland som är beroende av turism skapar en onödig badwill genom denna jakt som inte längre behövs för att få mat på bordet, som var jaktens ursprung. Dvs. när folket ute på öarna levt en hel vinter på insaltad fisk såg de ju fram emot islossning och färskt kött i form av återvändande sjöfåglar. Idag är majoriteten av de åländska vårfågeljägarna välfödda urbana medborgare, förstås.

Allt detta är en lång historia, för lång för en blogg, men så här ser texten ut som senast skickades till Vbl (näststörsta dagstidningen på svenska i Finland); rubriken förkortades av tidningen:

KOLUMNEN/Eklund

Om traditionsexploatering i skärgård

Ja, jag erkänner det genast: jag har inget större förtroende för politiker, varken globalt, regionalt eller lokalt. Många är populistiska röstfiskare och kappvändande som Trump- och Brexitgänget, eller de som med alla medel försöker tvinga svenskösterbottningar till sjukhuset i purfinska Seinäjoki, eller Nils Torvalds med sitt. Skulle majoritetens valaktivitet vid EU-val i Finland vara större, skulle varken Torvalds eller Haglund ha haft någon chans för inval under de senaste valen. Nu räddades båda bl.a. av ålänningarnas röster, därav de urbana fastlandsherrarnas stora intresse för skärgårdsjakt.

Det är bra att vi kustsvenskar är representerade i Bryssel, men om fokuseringen profilerar SFP som ett populistparti i naturfrågor, där vår egen man försvarar vårjakt och också vill döda havsörn – måste nog partiledningen reagera innan denna badwill når ut i Europa. Det räcker med de tjuvjakts riken vi har i söder.

I tidskriften Skärgård har detta med storskarv och vårfågeljakt avhandlats i många artiklar (bl.a. i Skärgård nr 4/2009, 4/2011 och nr1/2013). Likaså orsaken varför våra fyra musselätande dykänder (alfågel, ejder, sjöorre och svärta) dramatiskt minskat; förenklat är allt är kopplat till ett ekosystem i obalans, orsakat av oss människor.

De flesta kustbor och fastlänningar insatta i dessa frågor skulle säkert inte ha något emot att storskarven är jaktbar, eller att de fåtaliga skärgårdsjägare som bor ute på öar i Åbolands och Ålands utskärgård skulle få idka en begränsad vårjakt. Men då måste de omge sig med kunniga rådgivare istället för raljerande populister som inte imponerar på tjänstemän som kan natur.

På Åland har vårjakten under de senaste åren idkats av drygt 2000 jägare. Den tilldelade kvoten har varit 3800 gudingar; endast två fåglar per jägare och dag har tillåtits och rapportering skall ske varje jaktdag. Senaste vår (2016) rapporterades 2400 fällda fåglar som landskapsregeringen kallar ”en strängt kontrollerad jakt under noggrann övervakning” (regeringen.ax). I praktiken övervakas vårjakten av 2-3 patruller, främst runt veckoslut, som skall hålla koll på 2100 jägare bland 6000 holmar och skär – en omöjlighet. Senaste vår noterade en öbo hur fem jägare under två timmar använde 43 skott på sin kvot om 10 fåglar...

Samtidigt sprids giftigt blyavfall i den åländska skärgården

Just nu har sammanlagt 4487 personer jaktkort på Åland, av dem är 23 procent icke ålänningar och 14 procent är skärgårdsbor. Av alla med jaktkort på Åland hade 47 procent tillstånd till ejderjakt våren 2016, dvs. ca 2100 jägare, av dem var ca 300 jägare skärgårdsbor boende ute i skärgården! Skall vårjakt på guding kunna betraktas som upprätthållande av en gammal och unik jaktkultur i skärgård, så är det här målgruppen finns. I den åboländska utskärgården är aktiv fågeljägare ännu färre.

Som det nu är bedrivs den åländska vårjakten som nöjesjakt för en majoritet bestående av mer eller mindre urbana ”Fast ålänningar”, via majoritetens diktatur. I praktiken är detta den traditionsexploatering av vårjakt som tidskriften Skärgård många gånger uppmärksammat, en diskutabel jakt (som stöds av vår egen EU-parlamentariker) på en art som minskar dramatiskt.

Den åländska ejderjakten har de tre senaste vårarna bedrivits utan officiellt godkännande från EU-kommissionen.

Äkta spelglädje med Stones

"Snapshot", i parkeringshuset. Skansen, Åbo 27.12.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 362/366.

Det är synd att Rolling Stones ”på gamla dagar” inte sysslat mera med att göra coveralbum på gamla blueslåtar, de förtjänar en renässans för dagens unga generation, många bra låtar har ju helt och hållet fallit i glömska. Killarna i Rolling Stones lyssnade mycket på blues innan de bildade sitt band, och det märks.

Nu när jag lyssnar på Blue & Lonesome (som lanserades den 2 december 2016 på skivbolaget Polydor Records), kan man inte annat än njuta. Vilken känsla! Vilken energi! Vilken glädje!

Albumet är helt enkelt strålande och spelglädjen går inte att missa, mycket är improviserat och inte ”ihjälövat”. Allt låter ”live” och Mick Jaggers röst och sätt att sjunga passar perfekt för blues, som gärna får ge en känsla av improvisation och personlig tolkning.

Låten Blue & Lonesome kom med utan någon slags planering, de hade kört fast med en låt när Keith sade: ”Let´s play Blue & Lonesome”, för att relaxa och komma i stämning igen. Killen som skötte ”bandningarna” spelade in den (som inte var meningen), och den satt så bra att den därmed var klar. Härligt. Den här cd:n kommer att förgylla många körkilometrar i bilen, och läskvällar hemma.

Här mera info från Wikipedia:

Skivan spelades in i London under endast tre dagar i december 2015 och produceras av Don Was tillsammans med "The Glimmer Twins", det vill säga Mick Jagger och Keith Richards. Gruppens senaste studioalbum A Bigger Bang lanserades 2005. Blue & Lonesome innehåller inget nyskrivet material utan är ett rent coveralbum där gruppen tolkar olika blueskompositioner av exempelvis Howlin' Wolf, Little Walter och Willie Dixon. Den första låten från albumet som lanserades för allmänheten var den inledande "Just Your Fool". På två av albumets spår medverkar Eric Clapton på gitarr. Clapton spelade själv in en skiva vid tillfället och tillfrågades att vara med på Stonesskivan.

 Låtlistan: upphovsman inom parentes

1. "Just Your Fool" (Buddy Johnson) - 2:16
2. "Commit a Crime" (Howlin' Wolf) - 3:38
3. "Blue and Lonesome" (Memphis Slim) - 3:07
4. "All of Your Love" (Magic Sam) - 4:46
5. "I Gotta Go" (Little Walter) - 3:26
6. "Everybody Knows About My Good Thing" (Miles Grayson, Lermon Horton) - 4:30
7. "Ride 'Em On Down" (Eddie Taylor) 2:48
8. "Hate to See You Go" (Little Walter) 3:20
9. "Hoo Doo Blues" (Otis Hicks, Jerry West) 2:36
10. "Little Rain" (Ewart G. Abner Jr. och Jimmy Reed) - 3:32
11. "Just Like I Treat You" (Willie Dixon) - 3:24
12. "I Can't Quit You Baby" (Dixon) - 5:13

• Mick Jagger - sång, munspel
• Keith Richards - gitarr
• Ron Wood - gitarr
• Charlie Watts - trummor

• Eric Clapton - gitarr, gästartist
• Jim Keltner - slagverk, gästartist
• Darryl Jones - bas
• Chuck Leavell - keyboards

https://sv.wikipedia.org/wiki/Blue_%26_Lonesome

Flexibilitet för Metallica & Stones

Sista skedet. Friskala, Åbo 26.12.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 361/366.

Sonen och jag fick för oss att under kvällen åka in till Åbo centrum för att köpa Metallicas och Rolling Stones senaste. Musikaffären var stängd med varuhusen öppna; det blev en massa spring i trapporna. Men se, de flesta hade inte det vi sökte, eller också berättade man att CD:s slutade de sälja för flera år sen ...

Ok, vi gick till en pub för att stilla vår besvikelse. Sen på vägen tillbaka till bilen passerade vi igen den stängda musikaffären och skymtade ägaren inne i butiken. Vi tänkte att vi inget har att förlora, och knackade på fönstret ... Försöka duger.

Och se, han kom och öppnade och frågade vad vi ville. Han släppte inte in oss, men han fick pengarna och vi musiken; som dessutom är värd varenda cent!

Bara så kul att det finns individer som tänker utanför boxen, som hakar på när något är en smula utanför normen. Flexibilitet av denna sort uppskattas; dessutom Annandag jul.

Att bara vara

Vid Friskalaviken, Åbo 25.12.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 360/366.

En flock med grå- och grönsiskor nojsade uppe i klibbalskronorna när jag kollade in en översvämmad strandäng under förmiddagen. Njöt av vädret med några plusgrader, vindstilla och lite solsken. Allt bara så lagom. Skönt att bara vara, utan speciella krav eller förväntningar. Ingen stress för något.

Inser att jag anpassat mig till latituden, och årstiden.

Julhälsning från Åbo

Åbotomten önskar alla FS-bloggare och -läsare en God Jul! 24.12.2106. Foto: Håkan Eklund. Nr 359/366.