När ingen lyssnar

Hansa köpcentrum, Åbo 20.9.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 263/365.

Råkade gå förbi (i våningen ovan) och noterade hur en dam intervjuade en klädexpert angående utställda kreationer.

Just ingen stannade för att lyssna. Men de höll masken och pratade seriöst på, för en icke existerande publik. Kunde inte ha känts alltför trevligt.

Ok, en ung kille tycks stå och slöa vid en pelare. Kanske han lyssnade?

Alltså är vi till nytta för samhället

Här blev det nr 200. Somero 19.9.2017 kl.18. Foto: Håkan Eklund.

Det började en aprilkväll på Kullaberg i våras när Patrik Larsson och jag satt med en kaffetermos och följde med hur flitiga fotokursdeltagare sökte motiv i den halsbrytande terrängen.

Patrik berättade att han höll på att återuppliva sitt gamla ornitologiska intresse när han är ute i naturen med sin unga son.  Jag berättade om mångåriga far & son fågelresor när min son var i tidig tonårs ålder.

Patrik sade att han hade beslutat att försöka hitta 150 arter i Sverige under året, jag nappade på och drog till med 200, dvs att jag skulle försöka hitta 200 olika fågelarter i Finland under samma tid. Det hör till saken att jag aldrig brytt mig om att föra lista på "årskryss", trots decennier av aktiv skådning.

Redan från början beslöt jag att inte i onödan börja "kryssa" ("bonga" på finska), att endast "dra" på arter som jag visste att någon hittat i relativ närhet. Jag har alltid föredragit primärskådning, dvs. att själv hitta mina fåglar. Att gå till färdigt dukat bord är sekundär skådning, men ack så effektivt.

Då och då höll Patrik och jag kontakt för att kolla läget; han hade uppgraderat sitt mål till 200 när han märkte att 150 inte var alldeles svårt. Men sen börjar det gå saktare.  Jag hade 150 arter i maj, sedan har det tagit fyra månader att få 50 till.

I slutet av förra veckan gick Patrik förbi och hade 198 arter, jag hade då 197. Men nu har jag haft turen att plocka tre arter på två dagar, ett spontant möte i går (tretåig hackspett), och idag två "kryssade" arter: bergand i morse och svartpannad törnskata nu i kväll = 200, i ogräskanten på bilden ovan.

Det var ren tur att jag råkade kolla datorn strax innan jag lämnade jobbet, såg att en svartpannad fanns 1 timme norrut, insåg att om jag skyndade skulle jag hinna innan det blev mörkt. Jag hann nätt och jämt. Och jag skulle aldrig ha hittat fågeln om det inte stod en handfull skådare med tubkikare på en liten landsväg i det stora odlingsområdet! Dessutom gällde det en första kalenderårets fågel (som i princip ser ut som en varfågel) - som är lätt att missa. Samtidigt som jag hade min 200:e art i tubkikaren flög en rödstrupig piplärka övar (art nr 196, som jag hittade spontant den 12.9 i Vasatrakten).

Men av 200 arter är 190 sådana som är spontana, 10 arter har jag kryssat/bongat.

Nu skakar säkert många på huvudet åt dylika onödigheter. Så har jag också känt halva livet, dvs. skämts en smula över att springa omkring med en kikare ... Just så var också jag uppfostrad i en nyttotänkande agrar kulturmiljö, "onödigt" sade far. "Det ligger inga pengar i det där", sade han (och hade fel; jag har förtjänt en del på mitt fågelkunnande via kurser o.dyl).

Men som "mera vuxen" har jag insett att allt som gör en människa lycklig, hur löjlig aktiviteten kan verka för utomstående (om den är "sund" och inte skadar någon), är till nytta  för samhället. Samhället har nämligen mera nytta av människor som mår bra, folk som mår dåligt kostar.

Och förresten - att springa omkring med kameran i tid och otid, går under samma etikett ...

Men vi vet det alla: att fotografera ger positiv energi och är terapi i högsta potens.

Alltså är vi till nytta för samhället ...

Här hör de hemma

Morgonfrukosten intas. Kustö 19.9.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 262/365.

Den vitkindade gåsen är en vacker och nätt gåsart som under de senaste decennierna också etablerat sig runt Östersjön.

Ännu under 1980-talet åkte vi vår och höst till Matsaluviken i Estland för att få se rastande arktiska vitkindar i 10 000-tal, som häckade vid ishavskusten i norra Ryssland. Det är ju uppe på tundran, på Svalbard och motsvarande arktiska platser där de normalt hör hemma.

Nu finns de under hösten i tusental runt om Åbo, fåglar som häckat i Finland.

Skulle "östersjöpopulationen" bara lära sig att hålla sig borta från parker, badstränder och andra urbana tillhåll - skulle de flesta gilla arten. Eftersom det inte är jakt på vitkindarna, har de tappat rädsla för folk.

Nu när det är höstflyttning på gång hittas de ofta ute på stubbåkrar i landskapet, där passar de bra in, som på bilden ovan. De ger liv under några höstveckor åt de allt tommare och tystare odlingsområden.

Blomning pågår

Än blommar hösten. Runsala, Åbo 18.9.2017. Foto: Håkan Eklund.

Sökte en, hittade en annan

Majbräken (Athyrium filix-femina). Runsala, Åbo 18.9.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 261/365.

Just nu flyttar tajgasångare ( (Phylloscopus inornatus) som man främst "plockar" via kontaktlätet. Jag missade den senaste höst, skall försöka hitta en i höst, men det är  som att leta efter en nål i en höstack.

Gjorde ikväll ett försök i ett skogsområde som kunde passa, stod alldeles stilla och lyssnade när jag kom in i skogen, hörde bara kungsfåglar på avstånd - och ett svagt hackande.

Ok, mindre hackspett tänkte jag och började söka med handkikaren, men hittade en tretåig hackspett i en död björk! Detta är en tystlåten fågel som är lätt att missa, nu höll den på att "kila in" näbben mellan barken och stammen för att fläka upp den tjocka barken för att hitta insekter.

Den här arten har jag inte sett tidigare i år, den är ju heller inte så vanlig (speciellt inte i södra delen av landet) eftersom den helst behöver gammal granskog med tillräckligt många döda/döende träd. Och sånt gillar ju inte industriskogsbruket ...

Den tretåiga blev alltså ett "årskryss", dvs. nummer 198 (dvs. exakt lika många som Patrik Larsson har, som han mejlade om igår).

Eftersom jag hade bilen parkerad 100 m bort gick jag och hämtade 500 mm, fågeln var i lämpligt "fotoläge", men när jag kom tillbaka fem minuter senare var den borta. Jag sökte den länge men den hade tydligen flugit vidare. Fick nöja mig med att fotografera växter ...

Tajgasångaren häckar i europeiska Ryssland och Asien så långt österut som till Kina. Det handlar om en utpräglad flyttfågel som främst övervintrar i Sydostasien, men irrar varje höst ut till västra Europa i september och oktober, trots att det är på ungefär 3 000 kilometers avstånd från dess häckningsområden.

Här en uppmaning från Johan Åhlén vid Närke Ornitologiska förening:
http://birdlife.se/listor-co/johan-ahlens-skadartips/sept-ut-och-leta-tajgasangare/