När ungdomlig iver tar över

Ni som ingen trodde på, grattis  till VM-guldet!  Monåfjärden 26.5.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 146/365.

Tävlingsdag två

Regnig morgon vid Kimo Bruks gamla kvarn. 25.5.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 145/365.

Klockan är fem, det har regnat sen kl.03, det är plus 7 C och vi gör en kort koll vid den gamla kvarnen i Kyroboas, Kimo som numera fungerar som teaterscen (sommartid). Det är kompisen Johan Antus (som bott i USA sedan 1973) som spanar med sin handkikare: observera "finnpinnen", dvs. att bekvämt hålla en handkikare med ett extra "skaft", som varje ornitolog i Finland med självrespekt håller sig med. En ergonomist skulle uppskatta systemet; bekvämt som tusan. Dessutom håller man kikaren stadigt, hur länge som helst. 

Vi har som enda lag sökt fåglar genom natten, som kräver en del stamina, men gav oss arter som vattenrall, småfläckig sumphöna och nattskärra - arter som inte alls är vanliga i dessa trakter. Mellan kl.02-03 hade vi korvgrilling i en stenkross där vi till vår överraskning hittade en nattskärra, som vi varken såg eller hörde "spinna", men den avslöjade sig med sitt subtila flyktläte.

Men hur vi än försöker så är vi eviga tvåor. Det lag som vinner har två av Svenskfinlands bästa ornitologer i sitt lag med ledaren som bor i tävlingsområdet, som han kan utan och innan.

De flesta i mitt lag bor största delen av året långt borta från bygden. En av våra mest trogna medlemmar saknades i ledet: kusin Hilding (Flen/Komossa) lämnade jordelivet för några veckor sedan och begravs i Sverige under veckoslutet. Vi hade inlett fågeltävlingen på fredagskvällen med en tyst minut - frid över hans minne.

Men flest artar hade vi under den första dagen (90), men det får man inget pris för. Dessutom hade vi den bästa listan med mera ovanliga arter än de andra, det får man heller inget pris för...

121 arter fick vi det dåliga vädret till trots ändå ihop; vinnarlaget hade en handfull till.

Men skit i priser, vi hade intressanta 20 timmar i ett trevligt gäng och jag fick tio arter till för min årslista, bland annat pilgrimsfalk.

När jag kom tillbaka till stugan skulle jag ta en liten tupplur (hade sovit 15 min i bilen vid 02.30-tiden, när de andra grillade korv). Jag vaknade från tuppluren 7 timmar senare. Sitter nu i bilen och lyssnar på P4:ans nattradio (sånt hör man inte i Åbo) och jobbar på datorn (=ström, har ingen el i huset ...). Klockan är 01.30 och jag är pigg som en mört.

Ur led är tiden.

Innan regnet

Fel art i fel miljö. Klubbskatan, Nykarleby 24.5.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 144/365.

Här inför havet anlete, med svenska Västerbottenskusen långt borta bakom horisonten, känns knölsvanen fel. Samtidigt som långa band med sjöorrar skymtas i horisonten, på väg norrut. I havet hittade vi också simmande tordmular, svärtor och annat av intresse. Arter som hör havskusten till.

En flyttande svarttärna, som kanske mera matchade knölsvanen ovan, överraskade. Här var det ännu skönt väder, under morgonnatten började det regna, sen regnade det tävlingen ut, som skingrar agnarna från vetet ...

Det är ONK:s fågelrally på gång (Oravaisnejdens naturvetarklubb), en galen tävling där vi under 20 timmar tävlar om vem som hittar de flesta arter mellan kl. 18 (fredag) och kl. 14 (lördag).

Äntligen en tretåig

En specialist-art som vill ha gamla skogar. Purmo 23.5.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 143/365.

I fjol hittade jag årets första tretåiga hackspett den 18.1 i Åboskogar, art nr 66. I år fanns det inga sådana i Åbotrakten; först i dag såg jag och kompisen en hona i Fagerbacka, Purmo, här uppe i Österbotten. Art nummer 187 för mig i år.

Detta är en riktig taigafågel som kräver gamla skogar för att klara sig, och som vi vet - sådana skogar minskar snabbt, och ersätts med tråkiga plantager som helt saknar död ved.

I fjol den här tiden hade jag sett 193 arter, är lite i otakt, har missat många nordliga arter under flyttningen, som t.ex. blåhake, ringtrast, mindre sångsvan, berglärka, pilgrimsfalk, alförrädare, småspov - som jag hade senaste vår. Men detta är på skoj, så det spelar ingen större roll.

I minnesmarker

I ortolansparvarnas rike. Kangkyttan, Jeppo 22 maj 2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 142/365.

Kompisen som jag växte upp med på 1960-talet är på hembesök från N.J. som vi celebrerar med några dagars (snarare dygns ...) fågelskådning och samvaro. På bilden ovan är vi i ortolansparv-marker, en art som var vanlig i vår hemby när vi lärde oss fåglar, men numera bortrationaliserad från största delen av Finland och Sverige.

Men här, i dessa "gammalmodiga" odlingsmarker finns en koloni ännu  kvar. Härligt!

Sen är det bara så kul att notera hur solid en gammal vänskap är.

Trots att vi håller lite kontakt under året (delvis beroende på att jag bojkottar sociala medier, förutom FS), så fortsätter vår diskussion och samvaro där den slutade året innan. Utan dess mer ritualer. Och vår vänskap är viktigare än politik, därför diskuterar vi aldrig det ämnet ...

Och jag är så glad att jag i början av 1980-talet jobbade (utan arbetstillstånd) med honom och hans kollegor inom Raised Computer Floor-business i N.Y.C - som han fortfarande gör; nu i mellanchefsposition - att jag förstår vad han pratar om när vi kommer in på det ämnet.