Som bäst i norr

"Det nordiska ljuset, årstidsväxlingarna, snön, isen, norrskenet och natthimlar fria från ljusföroreningar - samt en mångsidig flora och fauna, gör att förutsättningarna för en mångsidig naturfotografering är stor i norra Finland."

Så inleds en artikel på sex uppslag i Nature Exposed I. Textförfattare och fotografer är duon Arto Komulainen och Jari Rajanen. Texten har jag översatt från finska till svenska. Ett exempel på innehållet ur en strålande fin årsbok, som endast nått ut till ett fåtal.

Så kan det gå.

En märkliga historia

Ja, du Staffan Widstrand/N (Wildnature), vi var många som blev bedragna. Årsboken Nature Exposed I (240 sidor), den första i sitt slag, har nu tillbringat sju månader i ett lager (1400 ex, med ett marknadsvärde på ca 35 000 euro).

Till ingen nytta.

Varför den nya (dysfunktionella) styrelsen för den lilla föreningen Yrkesnaturfotografer i Finland SAL rf (ca 60 medlemmar) inte brytt sig om att marknadsföra den kvalitativa naturfotoboken vete fåglarna. Inte ett ord om årsboken på föreningens hemsida (https://ammattiluontokuvaajat.fi/), som fortfarande bara är på finska – och dessutom inte uppdaterats på åratal.

Inte ens föreningens medlemmar har fått den hemskickad; endast ett 20-tal som mötte upp på föreningens vår- och höstmöte har (enligt hörsägen) fått plocka åt sig den fina publikationen. Årsboken kom ur trycket i början av maj 2022.

Back to square one.

Årsboken kom till när föreningen under ett år hade en kreativ och utåtriktad ordförande (f.d. Finnairpilot). Då hade vi krafter i styrelsen som ville nå utanför Finlands gränser, som vissa insnöade tydligen inte gillade.

Jag blev chefredaktör för årsboken och lyckades få med ett 20-tal medlemmar att berätta kring sitt fotograferande. Dessutom intervjuade jag fyra kända finska yrkesnaturfotografer (Hannu Hautala, Lassi Rautiainen, Jari Peltomäki och Olli Immonen) som också har helsidesannonser med – de lever på sin verksamhet, och behöver nå ut till kunder. Jag intervjuade också världskända Staffan Widstrand/N och den framgångsrika Arnfinn Johansen/NN för att visa på företagsamma naturfotografer som tagit steget ut i den ”stora världen” och gör bra ifrån sig. Samtidigt berättade de kort om föreningarna Naturfotograferna/N i Sverige, och motsvarande Norske Naturfotografer/NN i Norge.

Allt material i årsboken är på tre språk: finska, svenska och engelska. Ett jädrans arbete att översätta, och få till i tre parallella spalter i boken. Vi hade fått ett understöd på 16 000 euro från organisationen Finnfoto, för just det ändamålet – att göra föreningen och dess medlemmar mera kända utanför den inskränkta finska skogen. Både finansiären och de medverkande medlemmarna blev bedragna. Publikationer som göms undan i ett lager är till ingen nytta – som den nya styrelsen tydligen tycker är ok. Utan att bry sig om alla som blivit lurade.

Nu har medlemmar berättat att en ny årsbok är under produktion, Nature Exposed II, där man ska lämna bort svenskan. Typiskt finskt agerande. Ändå är det bara på svenska som Nature Exposed I har blivit uppmärksammad, i Camera Natura och i finlandssvenska Finlands Natur (jag skickade recensionsex till press/facktidskrifter).

Inte ens i den finska naturfototidskriften Luontokuva (”Naturbild”) har årsboken nämnts; varför vet jag inte. En tidskrift som ges ut av en naturfotoförening med  nästan 3000 medlemmar. Och att ge ut ett nytt nummer, innan man ens lärt sig marknadsföra och sälja det första, låter märkligt. Men se, får man gott om finansiellt understöd - tar man emot. Och har man gott om pengar i kassan, behöver man varken marknadsföra eller sälja ...

Men det låter inte speciellt proffsigt av en förening för proffs (Yrkesnaturfotografer), som inte kan sälja en trycksak ... som gjordes för att marknadsföra den egna föreningen. Ingen vet hur och var årsboken kan köpas. Här ska tilläggas: medlemmarna är proffs, de som leder förening är tydligen föreningsamatörer. Troligen ligger det nån typ av alfahannementalitet i bakgrunden - a long story. Jag som finlandssvensk (inte tillhörande styrelsen, eller den inre alfahannecirkeln) var tydligen fel person att få detta projekt igenom.

Men jag gjorde mitt, resultatet blev strålande tack vare alla medverkande, och tänker inte blanda mig i vad de tänker göra med sitt boklager. Men man kan ju inte låta bli att förundra sig.

Outgrundliga äro Herrens vägar.

105:e året

Finlands 105:e självständighetsdag. Firas stort. Ett ljus i mörkret. Aura å, Åbo 6 december 2022. Foto: Håkan Eklund.