I verkstaden

Skriv- och bildlyan. Hirvensalo, Åbo 8 aug 2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 220/365.

Att stämma av

Från terrassen på öns segelrestaurang. Bäckholmen, Åbo 7.8.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 219/365.

Är på slutrakan med mitt bokprojekt och har de senaste veckorna jobbat dag och natt vid datorn. Slet mig loss för en timme i kväll för en svalkande öl ute på öns stillsamma segelrestaurang. En mysig byggnad på ett vackert ställe som få kunder tycks hitta till. Tycks vara en okänd pärla.

Emigrantkalender

Ur morfars kalender från 1923, när han hade återvänt andra gången till Rockford, Illinois. Sammanlagt tillbringade han åtta år i Amerika under åren 1915-1925 (med frun väntande hemma i Komossa, Österbotten ...). Nr 219/365. Repro: Håkan Eklund.

Min Afrikaklass

Min klass vid Botswana College of Agriculture, februari 1994. © Håkan Eklund. Nr 217/365.

Reprofotograferade idag en hel hög gamla pappersbilder i färg, bland annat denna. Jag stod för ca 50 procent av all undervisning för detta gäng, och lärde upp killen som står bakom mig (med slips) att ta över, när mitt två-års kontrakt tog slut i juni 1994. Utbildningslinjen som min finska kollega (forstmästare=jägmästare) och jag hade från noll startat upp en utbildningslinje som kallades Forestry and Range. I Botswana hade ju inte skogen någon kommersiell betydelse, istället lärde vi dem att sköta busksavannen, att etablera fuelwood plantations nära byarna, kopplingen till agro-forestry var rätt intim.

Bästa tiden var när vi skickade ut eleverna på praktik runt om i landet, då for jag för att kolla hur de hade, och ibland kunde jag köra två dagar genom den vildaste av alla vildmarker (lös Kalaharisand, lejon, ormar, you name it ...) med en övernattning i tält. Härligt. Jag vet hur det känns att själv vara ett byte(sdjur), som fick adrenalinnivån att ligga högt, att det var på mitt ansvar att vara vaksam och smart för att överleva. Det gillade jag.

Har hur många historier som helst ...

När paradisen krymper

Söndagsutflykt till Natandola beach, Fiji, 1988. © Håkan Eklund. Nr 216/365.

Hittade ett bleknat foto från Fijiåren som triggar minnet. 

Ännu under hela 1980-talet var Natandola ett orört, jungfruligt område på södra kusten av Viti Levu. Det var dit vi for med vänner, eller bara vi tre. På bilden har vi med vår första adopterade flicka Kiara.

Här fanns kilometerlånga sandstränder, utan människor. Det fanns inte ens byar alldeles i närheten. Ibland kunde vi tillbringa hela dagen i det varma och härliga vattnet, med ordentlig surf. Några av vår vänner gifte sig på stranden, med barfota gäster. Härligt.

Idag är hela området utbyggt med stora lyxhotell, spa-anläggningar, golfbanor, etc. Under vårt enda återbesök i öriket 2014 ville vi inte ens åka ner till området för att se "förödelsen". Naturliga, "paradisiska"miljöer försvinner i snabb takt och de går aldrig att återställa. Allt är till salu.