Falkmöte på nära håll

Två av sex tornfalksungar i bolåda. Kimo ådal 24.6.2019. Foto:Håkan Eklund. Nr 175/365.

Startade årets tornfalksrunda, hade sex ungar i en holk, två i en annan. Kunde bara ringmärka fem, resen alltför små. Det kan vara en stor skillnad i storlek i en ungkull. Ibland äter de äldre syskonen upp den yngsta och klenaste; naturens lag är hård.

I väntan

Under tiden jag väntade. Pandros 23.6.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 174/365.

Satt en timme på pass och väntade på att morkullan skulle komma dragande över gårdstunet. Till slut kom den, och jag fick några skarpa bilder. Ändå tråkiga artbilder, mot ljus sky.

Väljer enkelt gräs som dagens bild, som jag roade mig med att fotografera under tiden. Med 400 mm.

Vit överraskning

Arktisk midsommar. Kimo ådal 22.6.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 173/365.

Säg den midsommarvärme som varar ... Vaknade till ett åskväder, med lite dunder, men med häftigt skyfall som övergick i en enorm hagelskur. Decibelnivån från plåttaket påminde om värsta flygfältsoljud. Alla fåglar utom järnsparv tystnade. Järnsparvens gnisslande sång matchade bra med oljudet från hagelskuren.

Vilken kontrast till gårdagen, och den fina, ljusa midsommarnatten. Arktiska latituder.

Perfekt väder - för en gångs skull

Vid Kalaharigrillen, midsommarafton 21.6.2019. Pandrosbacken kl. 22. Foto: Håkan Eklund. Nr 172/365.

De två senaste åren har det regnat på midsommarafton, icke så i år. Sol, lagom varmt, svag vind - bara så skönt. En stor del av kvällen vid Kalaharigrillen, med matlagning, gitarrmusik, diskussioner och att bara vara.  Vad mer behöver man?

Glad midsommar till alla!

Gilla när det inte är alltför lätt

Sommarnatt vid Perho å, Nedervetil. 20.6.2019 kl.23. Foto: Håkan Eklund. Nr 171/365.

När jag nästan höll på att ge upp, hittade jag rätt: sydnäktergal!  Klockan 00.15. Jag hade hållit på i timmar, i närheten av ett vattendrag med tät vegetation, där den sällsynta fågeln hade sjungit sen den 12.6. Enligt uppgift.

En sådan har jag aldrig hört i Finland, och kunde inte låta bli att göra ett försök. Men det blev många kilometrar. Körde först 5 h från Åbo till fritidshuset i Kimo ådal, tömde bilen, hade en snabb kaffe - och sen iväg. Tog en timme att köra upp till Nedervetil, ett område med fina vattendrag och små sjöar.

Jag skulle som sagt motvilligt börja åka när jag för en sista gång spände öronen och tyckte mig uppfatta något näktergalsliknande på håll, körde dit, och visst tusen sitter den jycken bekvämt intill sovande bondgårdar alldeles intill vägen! Som jag passerat flera gånger under kvällen.

Hade min lilla diktafon med mig och fick en bra inspelning av den intressanta sången, ganska annorlunda än vår vanliga näktergal.

Hör hört arten i Spanien och på motsvarande ställen. Och jag har fina observationer av sydnäktergal i en trädgård i Moshi, Tanzania när jag var på ett jobb där för ett antal decennier sen, som sällskap hade den en övervintrande vitstrupig näktergal (Irania gutturalis), en art som häckar långt i öster.

Trots att detta var en typisk "kryssningresa" gillar jag när det inte är alltför lätt, när man är ensam och måste söka, och när man nästan är färdig att ge upp - men gör det inte. Och sen lyckas ... då känns det bra!

Detta blev en bra inledning på midsommarafton, körde genom natten tillbaka till stugan, i säng 02.30, när fåglarna igen hade börjat sjunga. De vanliga.