Andas ut

Hemma, i bersån I *. Hirvensalo, Åbo 11.6.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr /365.

*) En berså (av franska berceau, vagga) är en lövsal eller ett trädgårdsrum av buskar eller träd.

Sitter ute på altanen med ett glas rött, omgiven av grönska och reflekterar över tidens gång.

Kom senaste natt hem från  mitt absolut sista kursengagemang som kursledare (har semester, men en kurs hade blivit framskjuten och måste fixas).

Satt och räknade kilometrar när jag i försommarnatten körde med skolans minibuss; att jag inte går och krockar med någon älg eller hjort innan jag är framme vid HQ under min sista arbetsresa.

Allt gick bra.

I decennier har jag sysslat med vuxenutbildning, både hemma och utomlands, både med synnerligen farliga jobb, och mindre farliga. Och med en härlig blandning av människor, också med "vildhjärnor".

Många gånger har jag i mitt stilla sinne kontaktat högre makter att ingen skall gå och skada sig, speciellt på ställen där det varken funnits vägar eller kontakt till yttervärlden med mobiltelefon.

Och längre bak i  tiden fanns det förstås inte ens sådant ...

Men allt har gått bra, ingen har under mitt "kommando" drullat i bergsbranter eller i stenskravel, eller halkat i havet från slippriga klippor, eller under tusentals körkilometrar hamnat i trafikolyckor eller dylikt, eller under åren med skogsutbildning i u-länder sågat sig i benen eller hamnat under fallande träd eller blivit bitna av farliga giftormar.

Själv var jag en gång nära döden på Fiji när ett träd i en (mahogny-) skog med tät undervegetation slog ner ca 2 meter ifrån mig; en annan gång krockade jag med min motorcykel och flög med huvudet före in i framrutan på en bil (inte mitt fel, bilen i fråga stannade inte vid obligatoriskt stopp ...) och klarade mig utan brutna ben, eller rygg, eller nacke - bara med en lätt hjärnskakning. För att nu nämna några exempel.

Skärgårdsmorgon

För  brasspisen. Fagerö, Pyttis 10.6.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 161/365.

Vandrade runt i skärgårdsbyn under morgonen och njöt av ett ljudlandskap med fiskmås, strandskata, stenskvätta, s-v flugsnappare, härmsångare och två busksångare.

Då och då en motorbåt som puttrar (eller fräser ...) iväg. Eller en segelbåt som lägger an.

Vågskvalp och glittrande hav.

Målet nått

Längs byvägen på Fagerö, Pyttis. 9.6.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 160/365.

Ok, det tog mig 156 dagar att i år få ihop 215 arter i Finland, som var mitt slutsaldo för i fjol. Målet i år var några arter till, som kom idag = lundsångare (216:e arten).

Men ok, i år började jag på allvar från dag ett, i fjol var det ju Patrik Larsson och jag som kom på iden först i slutet av april när vi ute på Kullabergs klippor satt och tittade på havssulor.

Fortfarande har jag ett antal "vanliga" arter att hitta, bl.a. bivråk, berguv och många till.

Som så mycket annat är ju också detta fullständigt "onödigt", men vad gör man inte för att utmana sig själv.

Grande finale

Installerad på ön. Fagerö, Pyttis 8.6.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 159/365.
.
Körde österut halva dan, kom på kvällen ut till en vacker utskärsö rakt söderom Pyttis: Fagerö i östra Finska viken, inte alldeles långt från gränsen till Ryssland, med utsikt till ön Hogland - som ryssarna tog efter kriget.

Sista fotoutflykten med en del av mina adepters, som ville fira med kvalitetsdryck. Uppskattas. Vi bor flott på en gammal byskola (skolan stängdes 1964) som byggts om till B & B. Mysigt. Utanför sjunger busksångare och flodsångare, mitt i natten.

Hoppas i morgon på lundsångare, en östlig art som ofta hittas på öar.

Stagnation

I solnedgången, utanför dörren. Hirvensalo, Åbo 7.6.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 158/365.

Sitter och läser nyutkomna "Luontokuva" (Naturfoto) nr 3/2018 som ges ut av den finska naturfotoföreningen som har ca 3000 medlemmar; hedervärdigt i sig.

Ok, visst är det alltid lika välkommet att bekanta sig med innehållet, men ändå - på något vis känns materialet bara så färdigtuggat.

Jag saknar mera reportageliknande innehåll, som karaktäriserar andra typer av fotomagasin med intervjuer, resor, spänning, utmaningar, experimentlusta etc. Men nej. Naturfototidningar är alldeles i onödan tråkiga och konservativa; allt skall vara så lagom.

Det skulle ju finnas så mycket spännande att dokumentera (vargskräck, varghat, tjuvjakt, naturexploatering, giftskandaler, nya upptäckter, naturskyddsframgångar, artpresentationer om vinnare och förlorare, forskning ...). Allt med koppling till natur, och samhällets påverkan av natur (ofta negativt ...).

Naturfotografering handlar alldeles för mycket om vackra bilder, teknisk perfektionism och prylnördighet, som i sig distanserat sig från verkligheten: dvs. en natur som inte mår bra (plast i haven, ekologisk utarmning av de flesta habitat, etc.). Naturfoto skulle ha mycket att lära från pressfotografer, som exponerar sådant som kräver diskussion och åtgärder. Angående brännande, aktuella ämnen.

Själv hittade jag en av mina bilder med i numret, en helt vanlig (och tråkig) landskapsbild från finska Utö på vintern, en "semifinalbild" ur den stora finska tävlingen Årets naturbild, som också diskuteras i en kolumn, en tävling där ett nytänkande efterlyses.