På första parkett

Vi två. Åbo 13.4.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 103/365.

Det blir aldrig tråkigt att sitta och jobba vid datorn när man har sällskap av en havsörn!
http://tv.eenet.ee/merikotkas.html

Detta med små webbkameror på strategiska ställen är helt enkelt fantastiskt! Att på första parkett kunna ta del av sådant som annars skulle vara omöjligt. Havsörnen vid detta bo hade två ägg, nu är bara ett kvar. Vet inte vad som hänt.

Sen brukar jag kolla in den svarta storken här: http://tv.eenet.ee/must-toonekurg.html
som ännu inte lagt ägg.

Kul också att höra alla ljud från omgivningen; när jag hör att något är på gång kopplar jag snabbt över till webbsiten, enkelt och behändigt.

Och på morgnarna kan man vara med på tjäderspel, i Estland:  http://tv.eenet.ee/metsis.html

Långa fina kvällar

I stubbåkern. Runsala, Åbo 12 april 2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 102/365.

Gillar de långa ljusa vårkvällarna med verkligt fint fotoljus. Eftersom det är högtryck med sol från klarblå himmel på dagarna, är det inget för kameran, det gäller att invänta kvällen. Som här. Hittade också några nya flyttfåglar, har nu fått ihop 111 arter för i år - utan större ansträngning. Och det är många vanliga som fattas, som funnits här hela vintern (en mängd ugglor, tjäder, rapphöna etc.).

Uppgång och fall

Längs gator och torg en vårkväll i Åbo. 11.4.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 101/365.

Jag brukar börja dagen med att läsa New York Times, om trumpens senaste utspel. Det är som att läsa om en hovnarr, inte precis statsmannamässigt.

Och snaran börjar dras åt alltmer; det beslagtagna materialet från hans personliga jurist är dynamit.

Få se om det är kvinnor och fåfänga som till slut fäller honom? Att ha statsmän i stormakter, både i öst och väst, som helt öppet ljuger, är horbockar, skattefifflare och som har mera gemensamt med kriminella än med laglydiga är ett verkligt lågvattenmärke.

Saknar tillbaka

Morgon vid Hornborgasjön. April 2018. Foto: Håkan Eklund.

Efter hemkomsten från fågeleldoradot Hornborgasjön känns allt så tomt och på något sätt också trist. Så lätt det är att vänja sig vid överflödet vi upplevde under veckoslutet:  Så mycket att fotografera. Det mäktiga ljudlandskapet. Kaoset.

Allt kändes nästan overkligt. Jag VILL tillbaka till Hornborgasjön, så fort det är möjligt.

Jag besökt idag några av mina favoritställen, men inget som skapade vibrationer i stil med Hornborga.

Njöt dock av den värmande solen, sjungade bofinkar, rödhakar, steglitsar, sånglärka, ängspiplärka, enstaka små flockar med tranor och "vildgäss" över,  och vårens första "klockläte" från en enkelbeckasin.

Och från bilen genom ett odlingslandskap på väg hem upptäckte jag en vacker blå kärrhök hane. Stannade och kollade med kikaren (att det inte var en stäpphök) och såg samtidigt en stenfalk som ett stycke flög bredvid kärrhöken, och sen förbi.

Där blev det två "årskryss" till; har nu 108 arter.

Tungan rätt i mun

In genom trång farled. Rihtniemi, Pyhäranta 10.4.2018. Foto: Håken Eklund. Nr 100/365.