Samlingen komplett = 100

Bottenhavskust (ungefär mittemot Gävle) . Rihtniemi 26.3.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 85/365.

Med posten anlände tre nummer av Camera Natura från en FS-bloggare; tack Sten! Jag skickar några böcker som tack.

Nu torde jag ha samtliga (100) utkomna nummer av den tidskriften (fram till nr 4/2017) som ger en bra bild av naturfotograferingens utveckling sedan 1990. Nr 2/1990 är det äldsta numret som jag saknade, som jag nu fick, och läser det med intresse.

I numret hittas en helsidas annons för Hasselblad. Och på en bild av Jan Grahn och Tore Hagman ser man att båda har Hasselbladare, Tore tycks också ha ett svenskt Stabil stativ (av trä, som jag har - och älskar att använda).

I en artikel om slagugglan skriven av Roland Staav finns det bästa bild jag någonsin sett av den arten; en slaguggla som bromsar in för att landa i en torraka (= boet) med ett mäktigt landskap i bakgrunden (skog och sjöar). Bilden som är Alf Linderheims har tagits från ett berg (troligen), dvs. ovanför ugglan.

Hittar en presentation av den finska fotografen Jorma Luhta (f. 1951) skriven av Antti Leinonen och översatt till svenska av forstmästaren Rolf Oinenen (som jag träffat i tiden). I artikeln står det att Luhta kommer från Österbotten, från en ort som heter Väggälv! Kunde inte hålla mig för skratt ... Något sådant ställe finns inte. Staden heter Seinäjoki. Ok, "seinä" betyder vägg, och "joki" älv. Men namn kan inte översättas ... Stadens svenska namn är Östermyra, som ingen använder, eller kanske ens känner till.

Så här presenteras tidskriften på utgivarens hemsida (https://www.cameranatura.se/):

Camera Natura är en nordisk naturfototidskrift som prioriterar kvalitet i både text- och bildmaterial. Magasinet strävar efter att publicera bilder som innehåller något utöver det vanliga i färg, form och motivval. Tidskriften samarbetar med ledande naturfotografer från hela världen, vilket borgar för en mångfald av visuella upplevelser. Camera Naturas vision är att med naturfotografin som grund även spegla andra områden där människor och kultur spelar en central roll. Ett adelsmärke för Camera Natura har i alla år varit att hålla högsta kvalitet på bild och text samt på den tekniska framställningen. Tidskriften ges ut fyra gånger per år.

En vårlig dag

Råken öppnas. + 5 C. Långvattnet, Hirvensalo, Åbo. 25.3.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 84/365.

Med stjärten upp

En vårlig vindpust får koltrasten i obalans. Åbo 24.3.2018. Nr 83/365.

Försvunnen

Den dominerande arten. Åbo 23.3.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 82/365.

I månader har jag i olika lämpliga biotoper sökt efter mindre hackspett, men nej. Inte en enda observation. En specialist art som lider svårt av ekonomiskogsbrukets putsningshysteri.

Den större kusinen, bilden ovan, är en generalist - som är "allätare", klarar sig däremot bra. Och bra är väl det eftersom de bohål som större hackspetten gör är till nytta för många arter i många år.

Fick en räv på köpet

Iväg med kvällmåltiden. Mietoisviken 22.3.2018. Foto: Håkan Eklund.

Ja, ni vet hur det känns när man upptäcker att ens kreditkort är borta. Inte kul. Satte mig ner med en kaffe och började metodiskt spåra mina steg bakåt. Insåg att jag senast använde kortet igår på eftermiddagen när jag tankade bilen. Minns att det blåste kallt och att jag snabbt satte kortet i ytterfickan på jackan; troligen glömde jag sen att sätta in det i plånboken.

Sen insåg jag att det bara kunde ha ramlat på två olika ställen: i bilen, eller ute i terrängen där jag rörde mig efter tankningen. Kollade bilen, nix. Sen var det bara att köra 45 km norrut till det ställe jag var på igår. Hade parkerat på två olika ställen, tänkte att det kanske ramlat ur fickan när jag steg ur bilen.

Efter solnedgången kom jag fram till första stället. Finkammade parkeringsplatsen, noll. Började köra till nästa. Då ser jag plötsligt en rödräv fånga en sork i dikeskanten, såg bara hur den från ingenstans hoppade jämfota ner och blev stående. Jag stannade bilen och tog snabb fram 500 mm, som var onödigt bra undanstoppad, jag var ju inte precis inställd på fotografering när jag sökte mitt kreditkort, men hann  ta några bilder innan räven tassade iväg bort över åkern med sin munsbit.

Det var nästan mörkt när jag kom fram till följande parkeringsplats. Steg ur bilen och inom 30 sekunder ser jag kreditkortet, lite nersmält i dagmejan på det isiga underlaget.

Jippiiiiiiii! Ibland har man tur.