En pionjär som lämnat spår

En bråkdel av Hannu Hautalas produktion. Åbo 14.2.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 45/365.

Att via naturfotografering avancera från bilmekaniker (1970-talet) till hedersdoktor (2002), är troligen världsunikt. Den bedriften står Hannu Hautala för, och bakom varje framgångsrik man brukar det hittas en kvinna - det gäller också Hannu.

Det var Hautalas pionjärarbete som naturfotoproffs och "PR-man" för naturen i Kuusamo som gav honom doktorshatten. En lång historia.

Hans fru Irma, som var farmaceut, lämnade sitt jobb för att bli "VD", administratör, arkivskötare,  PR-manager och allt möjligt annat - när Hannu beslöt att bli naturfotograf på heltid.

Men allt detta är en lång historia; om några veckor skall jag träffa honom för en intervju.

Han har gett ut ett 40-tal böcker, en bråkdel ur min hylla ses på bilden ovan. Många av böckerna har getts ut på ett antal olika språk

En bok om träd

Gammal och ärrad. Åbo 13.2.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 44/365.

Läser Mika Honkalinnas senaste bok (Honka) som enbart handlar om tallen; en visuellt vacker och textmässigt substansrik bok (http://www.maahenki.fi/tuote/951/honka). Tyvärr enbart på finska.

Han ägnar ett helt kapitel åt Finlands äldsta levande tall, som hittas nära ryssgränsen i Lappland. Tallen var 265 år gammalt när Kolumbus år 1492 seglade till Amerika, idag är trädet 790 år.

Hur många motsvarande träd har strukit med när skogsbruket med hård hand skördat skogarna? Med rubb och stubb. I ekonomiskog är ca 80 år den övre gränsen för slutavverkning ... när tallen är i sin ungdom.

En av bokens vackraste bilder visar en urgammal fura med ett fiskgjusebo i toppen. Ett mäktigt gammalt träd med grova knotiga grenar som alla är svängda neråt, ett sätt att anpassa sig till överlevnad, att snömassor inte kan bryta av grenarna och skada detta kloka träd.

Med riskorg och gjusfamilj högst uppe, som kronan på verket.

Vintrigt

Stråket genom ön. Satava, Åbo 12.2.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 43/365.

Södermalm - en favorit

 Söndageftermiddag i Södermalm, 11 februari 2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 42/365.

Fotgrafiska sviker sällan

Bildupplevelser på Fotografiska, Stockholm 11.2.2108. Repro: Håkan Eklund.

Tillbringade några timmar på Fotografiska, flera mycket intressanta utställningar; att de hittar!

Här ett kort utdrag från Fotografiska om utställningen som öppnades 9.2.2018:
http://fotografiska.eu/utstallningar/utstallning/somnyama-ngonyama/

I utställningen som presenteras samarbete mellan Fotografiska och Autograph ABP, curerad av Renée Mussai, konfronterar den sydafrikanska visuella aktivisten Zanele Muholi (f. 1972) ras- och representationspolitiken genom sin aktuella självporträttsserie Somnyama Ngonyama.

De flesta fotografier i Somnyama Ngonyama (som betyder ”Var hälsad, mörka lejoninna” på isiZulu) har tagits i Europa, Nordamerika och Afrika mellan 2014 och 2016. Varje porträtt ställer kritiska frågor om social rättvisa, mänskliga rättigheter och ifrågasatta framställningar av den svarta kroppen. Muholis självreflekterande och psykologiskt laddade porträtt är inte urskuldande, och i sitt konstnärskap utforskar hon olika arketyper och presenterar visuella reflektioner inspirerade av såväl personliga erfarenheter som sociopolitiska händelser.

Porträtten i Somnyama Ngonyama tillämpar på ett skickligt sätt den klassiska porträttkonstens och modefotots konventioner och använder det etnografiska bildspråkets välbekanta uttryck för att omformulera dagens identitetspolitik. Genom att kontrasten förstärks i efterbehandlingen hamnar fokus på Muholis mörka hud i denna flerskiktade undersökning av komplexa begrepp som skönhet, begär och de minerade områdena rasism och fobi som vi navigerar genom varje dag.