En mycket ovanlig bok om naturfoto

Februaridag vid åstranden. Aura å, Åbo 6.2.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 37/365.

Läser just nu en bok som skulle förtjäna att översättas till svenska. Det är Eero Murtomäkis bok "Kameramme luonnon rippeillä" (131 s, 2008) som jag hade vissa besvär med att hitta. Den fanns inte i bokaffärer, inte i antikvariat - men till sist fick jag tag i förläggaren, och vips hade jag boken i postlådan. Titeln är mycket svår att översätta,  jag tänker inte ens göra ett försök, men boken handlar om fotografering i de skärvor som finns kvar av riktig natur.

Innehållet i boken är rena rama dynamiten - äntligen någon som vågar nämna sakerna vid sina rätta namn!

Murtomäki som gett ut ett 20 - tal böcker, främst med koppling till natur, är mycket kritisk till dagens naturfoto som han betraktar som meningslös  illusionsproduktion. Han har svårt att förstå varför naturfotografer å ena sidan är otroligt konservativa, allt skall vara som det ser ut, men å andra sidan är det ju en illusion de fotograferar, en återstående liten skärva av orörd natur, som de via sina bilder lurar åskådare att tro att allt är som det skall vara.

Eero Murtomäki tycker att naturfoto idag mest handlar om att ta tekniskt perfekta och vackra bilder av de skärvor som finns kvar av riktig natur; hans språk är färgstarkt och kritiken av ett slag som sällan hittas i fotoböcker eller -tidskrifter.

Och naturfototävlingar jämför han med pilkfisketävlingar.

I boken som delvis är en biografi, med en massa intressanta berättelser om hur svårt det var att fotografera vilda djur och fåglar när han började (1950 - 1960-talet) är en hälsosam påminnelse hur bra utrustning det finns idag.

När han började fotografera var det svårt att få tag i bra utrustning (och att ha råd att köpa),  och det handlade om att med text och bilder kämpa mot gifter, exploatering av våra sista ödemarker, om dränering av våtmarker och allehanda miljöförstörelse. Ingen sysslar med sådant idag eftersom ingen är intresserad av bilder av verkligheten. Det är illusionerna, som vi vill se naturen, som intresserar.

En synnerligen intressant bok.

Andra vinterdagen

Vintermorgon på ön, minus tio Celsius. Hirvensalo, Åbo 5.2.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 36/365.

Första vinterdagen

Minus 15 C på morgonen; bustid inne, med morfar. André 4.2.2018. Åbo. Foto: Håkan Eklund. Nr 35/365.

Efter snöyran

Ett motiv som alltid ger positiv energi. Hirvensalo, Åbo 3.2.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 34/365.

Svart mot vitt

Koltrast, hona. St Karins. 2.2.2018. Foto: Håkan Eklund. Nr 33/365.

I början av 1900-talet var koltrasten en sällsynt nykomling på Åland och i SW-Finland.  Idag hittas arten över hela Finland, förutom längst i norr.

I "Ornitologisk handbok" (utkom i fem delar 1929-1931 av Ivar Hortling (som grundade Ornitologiska föreningen i Finland) står att läsa:

"Förekom hos oss för några tiotal år sedan endast i ekzonen, eller tillfälligtvis, men har utbrett sig norr- och österut och finnes numera allmänt på Åland och mer eller mindre allmänt i S och SW Finland på lämpliga lokaler."