En läsupplevelse av rang

Stolt mor. Sjundeå 13.11.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 317/365.

Såg en sångsvanfamilj från landsvägen i en trakt som jag inte besökt på länge. Insåg att de låg inom "skotthåll", stannade bilen och tog några bilder. Hade dock alltför kraftig brännvidd, mamman hade fem (!!!) stora ungar efter sig, och de rymdes förstås inte in. Inser att ett telezoom skulle vara rätt praktiskt vid ett dylikt tillfälle.

Förstås är detta en onödig utfyllnadsbild, men en dagbok är en dagbok, varken mer eller mindre.

Men varje gång jag ser sångsvan minns jag upplevelsen av att ha läst Yrjö Kokkos bok "Sångsvanens land" (1950) som är en av de mest skönlitterära "fågelfotorapporter" som existerar. Kokko var ju den första som lyckades fotografera häckande sångsvan i Norden, men tog honom sex vårars sökande innan det lyckades. Efter andra världskriget var sångsvanen extremt sällsynt; de jagades hårt av hårt prövade människor.

Boken är en läsupplevelse av rang.

Sångsvanen fanns ju endast i de mest avlägsna delar av Lappland under slutet av 1940-talet. Idag häckar de i hela landet (Finland).

Annars:  idag har 23 hökugglor inrapporterats från Åbotrakten med omgivande kommuner, verkar helt otroligt. Också det en nordlig art.

Om att lyssna

Svärmor berättar. Åbo 12.11.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 316/365.

Det är värdefullt att ta tid att lyssna på den äldre generationen och deras "first hand" upplevelser,  i detta fall från det efterkrigstida Finland.

Hade svärmor på farsdagsmiddag och jag och min son passade på att fråga henne om krigsåren i Finland (hon är född 1928). Hon berättade om hur bedrövligt det såg ut i Helsingfors och Åbo efter kriget, efter ryssarnas bombräder, långt in på 1950-talet. Om  hur det var brist på allt och hur svårt det var att få tag i det mest nödvändiga.

Hennes man (min svärfar, finlandssvensk född i Viborg, dog 2007) var läkare och gick på fortbildning i Göteborg i mitten av 1950 -talet där allt fanns att köpa. Varje gång han kom hem från sina två månaders kurser hade han en massa barnkläder och prylar, som var svåra att få tag i, i Finland.

Turvis dåligt

En regnig och halvmörk senhöstdag i Åbo 11.11.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 315/365.

Olagligt fotostopp

I jämnhöjd med hökugglan. Pemar 10.11.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 314/365.

Trots att det för de flesta kvittar med ett fågelporträtt "rakt på", mer eller mindre - det blir ju ingen spännande komposition, så tänker inte en ornitolog så. Det går bara inte att låta bli att försöka ta en bild.

Jag körde i morse längs motorvägen (på väg till jobbet) i tät trafik när jag i ögonvrån skymtade en hökuggla på andra sidan körfilen, i en trädtopp i jämnhöjd med vägen.

Jag körde några minuter vidare medan hjärnan arbetade på högvarv, fotografen och ornitologen i mig sade: "Tänker du låta bli att göra ett försök på den fina ugglan som satt så fint i jämnhöjd med vägen i perfekt ljus?"

Jag som alltid försöker följa rådet: "Om du ser en bild, ta den", beslöt att ta. Alltså, tog jag ett fotobeslut, trots att jag visste att det skulle bli ett olagligt fotostopp.  Hittade en exit en kilometer framåt och körde tillbaka. Hittade ugglan i samma grantopp och stannade utanför körfilen.

Det var inte speciellt mycket trafik och jag störde ingen, tog några bilder av den vackra ugglan, och körde iväg.

Orsaken  till att jag verkligen ville fotografera var att jag alltid önskat få en bild av denna uggla i jämnhöjd, som inte är lätt att få till. Den väljer ju alltid att sitta i toppen av ett träd, oftat i det högsta trädet i en skogskant eller på ett hygge.

På det här stället gick motorvägen över en dalgång, och granen nådde just och just upp till vägens nivå. Förutom det olagliga i det hela, ett "perfekt" ställe.

Kollade nätet och inser att ett 20-tal hökugglor har setts i Åbo med kringliggande kommuner idag! Otroligt. Tycks finnas gott om mat.

Kort, kortare

Skymning redan klockan 14.40. Åbo 9.11.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 313/365.