Smakar på ordet decemberänglar

Konstnärligt i natur, fotograferat av Lars Sundström, Karis, Västnyland.

Trots att jag låtsas vara fotoaktiv genom att se till att åtminstone några bilder blir tagna precis varje dag, som jag faktiskt nu lyckats med några år i rad, så är jag trött på allt det hastverk som en dylik aktivitet ändå utgör. Men jag resonerar att det är bättre än inget alls.

Men det känns ändå inte rätt.

Bokomslaget ovan visar på vilka vackra bilder man kan skapa vid större eftertanke, mera tid och mera timmar i fält - specifikt för fotografering.

Dessutom är bilden tagen under den tid på året när de flesta inte fotograferar alls, en sångsvanflock över blank nyis (därav speglingen) en gråmulen vinterdag som går mot sitt slut, när ljuset är på upphällningen.

Ett exempel på hur en duktig fotograf kan utnyttja även de "sämsta möjliga förutsättningarna" för att skapa en fin bild, dessutom i den egna närmiljön!

Så här beskriver Lars Sundström bildserien i kapitlet "I vinterns ljus" i sin fina bok som kom ut på eget förlag under sensommaren:

"Det lider mot den mörkaste tiden på året, midvintersolståndet är nästa milstolpe. Livet går på sparlåga i väntan på vintern. Vid hemsjön följer jag med sjöfåglar som fördröjer sin flyttning. Lite öppet vatten gör det möjligt. Svanarna är de segaste och de tänker inte ge sig förrän isen har lagt sig på hela sjön. Efter några kalla dagar fryser den nästan helt, bara några mindre öppningar finns kvar. Svanarna trängs i de allt mindre råkarna. Med jämna mellanrum flyger de i grupper runt sjön i hopp om att hitta mera utrymme. I mörkret lever också ljuset. Svanarna uppträder som ljusa änglar i det gråa vädret. Decemberänglarna."

Smakar på ordet "decemberänglar", vilket vackert namn på vintersvanar!

Bokens författare hittas på adressen kjell.lars.sundstrom at gmail.com

I sista ljuset

Hamnvakten. Uittamo, Åbo 14.9.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 257/365.

Kom sent från jobbet, utan en bild tagen. Körde ner till en gästhamn i en Åbostadsdel strax innan det blev mörkt, hittade en yngre dam som ställde upp nere i strandkanten. Bra med villiga modeller.

En gammal favorit

Inför landning. Friskala, Åbo 13.9.2017 Foto: Håkan Eklund. Nr 256/365.

När jag betraktar denna mediokra tranbild, tagen på långt avstånd, påminns jag om illustrationer i "den gamla tidens" stämningsfulla naturfotoböcker, oftast i svartvitt.

En av mina finska favoriter, en naturfotograf som kan både skriva och fotografera (och som kan natur), är Jorma Luhta.

Hans första bok "Kurkimaa" (1980) som på svenska kunde heta Tranans land eller Tranland - är fylld med äkta naturkänsla. Då trodde man att tranorna skulle försvinna i och med att skogsbruket dikade ut myrar i en rasande fart. Tack och lov visade det sig att tranan är en anpassningsbar fågel; de har lärt sig häcka lite varstans - och överlevt den "nya tiden". De är allmännare än någonsin. Härligt.

Och Jorma Luhta har vid det här laget gett ut mer än ett dussin fina naturfotoböcker. Alla av hög kvalitet, några av mina favoriter (förutom den första) är en bok om pilgrimsfalk och en om tjäder.

Himlen fylld med tranor

En bråkdel. Söderfjärden, Sundom, Vasa. 12.9.2017. Foto: Håkan Eklund.

Att se när minst 5000 tranor fyller himlen en höstkväll ÄR en upplevelse! Både för öga och öra; ljudlandskapet är lika imponerande.

Söderfjärdens odlingsområde format av ett meteoritnedslag (http://www.meteoria.fi/) är  en 520 miljoner år långa historia  -  från  meteoritnedslag till dagens jordbruks- och Natura-2000  område och rastplats för tranor från norra Sverige och Finland.

Här äter de upp sig några veckor innan de fortsätter söderut. På kvällen bryter de upp (bilden) och flyger ut till skärgården där de övernattar.

Såg också 1 blå kärrhök hane (vacker), 2 bruna kärrhökar, 1 ung pilgrimsfalk, 2+1 rödstrupig piplärka och så vidare. En bra fågellokal.

Geisors första - en fullträff

Pinfärsk bok ur trycket. Vasa 12.9.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 255/365.

Sällan har en debutbok på eget förlag känts så rätt som Johan Geisors fotobok "De osynliga fåglarnas skog" (120 s) som levererades från tryckeriet 2 h innan bilden ovan togs.

Detta är en verklig bokpärla i svartvitt! Konstnärligt fina bilder, en djupt berörande poetisk text (skriven av Marita Gleisner, som i ord tolkat Geisors berättelser/känslor/tankar), en fin layout och ett bra tryck. Helt enkelt ett suveränt bra arbete! Genomgående.

Dessutom med ett vackert förord av Anders Geidemark.

Han avslutar förordet så här: "Då Johan Geisor mellan dessa pärmar i ord och bild tar oss med på sin tidsresa - återupptäcker skogens intima rum, där under välvda ormbunkstak mossgolvets linneor och ekorrbär blir till minnesbloss i barndomens dunkla lekskog - blir resultatet lika personligt som starkt igenkännbart; och mycket inspirerande."

Här ett exempel ur boken där Johan Geisor låtit Marita Gleisner i text beskriva hans mammas bortgång:  "Du gick ifrån oss alltför tidigt. Mor. Med vemod i bröstet känner jag hur mycket jag fortfarande saknar dig. Du kommer för mig när jag vandrar omkring i skogen. Ibland ser jag dig i den nyutslagna vitsippan. Du känns långt borta, ändå så nära att jag kan urskilja din andedräkt i vinden, ibland också vidröra din hand.  Medan du bodde hos oss hade du en rabatt med blåsippor och jag undrar. Tog du dem med dig. För efter att du lämnade oss kom de aldrig tillbaka."


Kan något så personligt - i ord beskrivas vackrare? Gripande vackert. Illustrerat med en lika vacker bild av blåsippa i dunkel skog. I svart och vitt.

För oss finlandssvenskar är Johan Geisor en känd profil: fotohandlare i Vasa, fotolärare, fotoföreningsguru, fotofestivalarrangör, etc.

Via adressen johan.geisor at gmail.com nås denna kreativa fotograf.