Så länge makron sitter på

Inne i en gul daglilja. Åbo 2.7.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 183/365.

Tillbaka i det urbana efter en halv dag på landsvägen. Så länge makron (60 mm) sitter på fick rabatten vid radhustrappan duga ...

Snart en ny generation

Klar för spridning. Pandros, Kimo 1.7.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 182/365.

I klorofyllen

Vanlig med fin. Pandros, Kimo 30.6.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 181/365.

Tillbaka till det manuella

I solnedgången. Pandrosbacken, Kimo 29.6.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 180/365.

Vaknade till insikten att jag glömt en deadline; så går det lätt när man är på semester ...
Hade DL 28.6 för min månatliga kolumn i Vasabladet och batteriet i laptopen var tömt. Och vi har ju ingen el i stugan.

Hur gör man då? Fattar pennan, förstås. Men det är nog decennier sen jag totat ihop en artikel "för hand", alltså med penna; trodde inte att det skulle funka. Idag går ju tankegången via fingrarna på tangentbordet/ögonen/hjärnan - en inkörd rutin.

Jag kokade en kopp kaffe, satte mig i solen på gården med penna och papper. Och se, på en timme hade jag kolumnen (ca 3000 tecken) klar; det gick lättare än jag trodde. Körde snabbt till ringmärkarkompisen, fick hastigt texten in på datorn (el-nät ...) och levererad. Sen for vi ut och hittade 8 tornfalkungar till att ringmärka.

På bilden ovan hade jag sökt en högljudd rovfågel i skogsbacken intill torpet, fick aldrig syn på den, men hittade fjädrar av uppätet byte. Kunde ha varit en ung sparvhök?

Blev imponerad av en fin matta med blommande ekorrbär bland träden, fick lov att hämta kameran innan solen hade gått ner bakom skogen i väster.

Efter en paus på 33 år

Har fått egen ID. Korpen, Komossa 28.6.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 179/365.

När jag äntligen fick mitt ringmärkningstillstånd 1984 kände jag mig urlycklig. Jag hade då varit amatörornitolog i 19 år, och ville mera. Men jag hann knappt komma igång, hann ringmärka rovfågelungar en vår, när jag hösten 1984 fick projektjobb i Söderhavet, och flyttade bort från Österbotten och mina gamla fågelmarker.

Och på den resan är jag än, känns det ibland som.

Men nu när kompisen Allan Stenmark som då tog över ringmärkningen, nu beslutit att lägga av, beslöt jag att fortsätta med tornfalkarna som vi har satt upp bolådor åt. För mig räcker det med gamla Oravais socken, med en handfull par som mest.

Allan Stenmark däremot gjorde ett mycket stor jobb. Under åren 1986-2016 ringmärkte han  63 arter i Oravais med omnejd; de två mest ringmärkta arterna var tornfalk 2906 stycken och tornseglare 1424 st (båda arterna häckar i holkar/bolådor), med många värdefulla och intressanta återfynd.

På bilden ovan har jag märkt min första tornfalkunge på 33 år (ser att jag i hastigheten svängde ringen fel väg, för eventuell avläsning med tubkikare .../lägg märke till de kraftiga tarserna).

Dessutom finns bolådan på en lada intill det åkerskifte ("Korpen") som mina föräldrar ärvde från morfar och mormor, som jag tillbringat många svettiga somrar på med höbärgning bland ilskna bromsar och flugor. Nu har ett s.k. nyskifte ändrat helt på arronderingen i byn.

Träffade en ung trendigt klädd mamma med två hundar och tre små barn som var ute och joggade längs ägovägen när jag gjorde mitt tornfalksbesök, gift med sonen till en bonde (en av mina gamla skolkamrater). Kul med olika typer av återkopplingar; "I am still a member of the community" - känns det som. En värdefull tillhörighet i sig.