Vart har böckerna tagit vägen

Boktorg/-loppis i Genève. 17.3.2017.  Foto: Håkan Eklund.

Under femton timmar till fots (på måfå ...) kors och tvärs i Genève under två dagar såg jag inte en enda ordinär bokhandel; märkligt.

Passerade ett antal tobaksaffärer med tidningar och tidskrifter, ett ställe med religiösa böcker, en affär med filmer/böcker om filmer (på franska) och filmaffischer -  och sen detta lopptorg med böcker.

I och för sig var det bra, då slapp jag att frestas till bokinköp, dock aningen illavarslande i en kulturstad.

Men åtminstone trumpen i USA skulle väl gilla utvecklingen, han som inte orkar läsa.

Sju timmar till fots

Också ett arbete. Musée d'Art et d'Histoire, Genève. 17.3.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 76/365.

Under sju timmar till fots i Genève hinner man se en hel del; en fin kulturstad.

Minnesmarker i kulturmiljöer

Minnesmarker i Schweitz, mars 2017. Foto: Håkan Eklund.

För mig är Schweitz det land som fixade biljetten ut till den "stora världen". Först som UNDP-volontär, sedan som ILO-expert i ett utbildningsprojekt i Söderhavet - båda organisationerna har sitt HQ i Genève.

Har ikväll gjort "empiriska studier" av människor och beteenden i en lokal kvarterspub i Genève. Bara så inspirerande med  miljöer som avviker från de där hemma, med människor som är så artiga och belevade utan att ens behöva anstränga sig.

Att återvända hit på ett kort besök är som att vandra i gamla minnesmarker. Härligt.

Spegel, spegel på väggen ...

På väg till frukostrummet. Swiss Wine Hotel & Bar, Lausanne. 16.3.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 75/365.

Om att njuta av det vardagliga

En öl efter jobbet. Lausanne 15.3.2017. Foto: Håkan Eklund. Nr 74/365.

Några lediga dagar i nya miljöer inspirerar. Som att sitta bekvämt i en pub någon timme och studera folk som kommer och går, med kameran i behändig närhet.

Jag "studerade" den här mannen som i lugn och ro läste dagens tidning, smuttande på en öl, och jag tog några bilder då och då.

Han hade  troligen en kvalitetsstund för sig själv; ett sätt att gå ner i varv efter jobbet. Något som vi alla behöver, men inte alltid utnyttjar.