Snart öppet

Snart ett minne blott. Satava, Åbo 30.3.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 90/366.

Mera tid i skog och mark

I trädkryparens rike. Åbo 29.3.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 89/366.

Ett av mina mål för året är att tillbringa mera tid i skog och mark; det gäller att skapa nya rutiner. Under nyåret, när jag skissade på nya mål att sätta för 2016, insåg jag att jag aldrig tillbringat så lite tid i naturen som under 2015. Beslöt att göra något åt saken.

Trots att största delen av den här dagen går åt framför datorn, inledde jag åtminstone med en skogsvandring i en liten naturskogspärla som jag upptäckt. Njöt av att bara vandra sakta omkring bland stammarna med kamera och kikare till hands.

Hörde två sjungande trädkrypare, en subtil sång som många missar. Hörde en duvhök som satt någonstans och ropade, men lyckades inte lokalisera fågeln. Mäktigt läte.

Besökte en häckplats för sångsvan och såg att paret var på plats. De inspekterade fjolårets bobale, sen lade de sig att vila på isen. Deras häckningssjö är isbelagd minst en vecka till.

En intensivt passionerad herreman

Stigen genom skogen. Mietois 28.3.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 88/366.

Läser Anders Geidemarks intervju med Brutus Östling i senaste nummer av "Natur och Foto" (nr 2/2016). Geidemark beskriver Östling som "intensivt passionerad", som gett ut 1000 boktitlar som förläggare, som loggade 100 dyktimmar under första året som sportdykare och som gett ut 10 fågelfotoböcker på tio år!

Det senare är remarkabelt på så sätt att Brutus Östling inte visste något om fåglar när han tog sina första fågelbilder 1999. Nu är han en av de bästa i sin genre.

Jag har mött honom i ugglemarker (vid lappugglefotografering i Kuusamo) och lyssnat  till honom på olika fotofestivaler - och fått ett mycket positivt intryck av honom, både som yrkesman och  människa.

Åttiosjunde dagen

Issmältning i alkärret. Hirvensalo, Åbo 27.3.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 87/366.

Storleken avgör inte alltid

Duvhöken söker frukost. Hirvensalo, Åbo 26.3.2016. Foto: Håkan Eklund. Nr 86/366.

Storleken är inte alltid avgörande, inte ens när det gäller objektiv. Upptäckte en gammal duvhökhona i dimman när jag gjorde en morgontur med bilen runt ön för att söka en bild.

Plockade instinktivt fram stora kanonen, och lyckades ta några närbilder med 500 mm. Men, en närbild av en duvhöksrygg i dimma omgiven av  järnrör, stolpända och el-ledning var inget att hurra för.

Körde bort från landsvägen och bort från höken och in på en "ägoväg" för att istället ta en landskapsbild på avstånd med mitt 85 mm porträttobjektiv. Det blev mera "bild".

Ok, ingen kan ju säga att där sitter en duvhök, det kunde ju lika bra vara en kråka ... So what.
Men om jag som fotograf vet att det är en duvhök, räcker det för mig.

Det enda som var intressant med närbilden var att på datorn kolla in fågeln med 100 procents förstoring och se att den var tvärbandad på bröstet (= gammal fågel) och förundras över hur långa och nålvassa klorna var när de greppade runt stålröret till vägbelysningslampan. Klor som lätt punkterar hjärta och lungor på bytesdjuren ...