Vad kan man mer begära

Ett landmärke. Washingtonmonumentet. 26.11.2015. Foto: Håkan Eklund.

Första dagen i Washington resulterade i ca 20 000 steg. En tredjedel "onödiga"; jag hade ritat in vårt hotell på fel ställe på kartan. När vi äntligen kom fram insåg jag att samma gatunummer/-bokstavskombination fanns i fyra olika "hörn". Vi skulle till sektionen SW ... men det är en lång och svettig historia. Hann se stora områden; bara så mysig stad.

Förstås hade vi börjat med att kolla in Washingtonmonumentet, Vita huset osv.

Sol från bli himmel, lungt, + 17 C, fågelsång. Jämfört med gråväderstristessen som vi lämnade bakom oss kändes detta som en solvarm vårdag i maj. Vad kan man mer begära?

https://sv.wikipedia.org/wiki/Washingtonmonumentet

Washingtonmonumentet (engelska: Washington Monument) är en byggnad i Washington, D.C., USA, belägen i det vidsträckta parkomområdet intill Kapitolium. Byggnaden är en cirka 170 meter hög obelisk, byggd 1848-1884 och invigd 21 februari 1885, med invändig trappa och hiss. Washingtonmonumentet är världens högsta murade torn.

"Den 7 augusti 1783 beslutade den amerikanska kongressen att ett minnesmärke över George Washington skulle uppföras. Men det verkade ändå inte som om något Washingtonmonument var på väg att byggas, så 1833, 50 år senare, bildades "Föreningen för ett nationellt Washingtonmonument" av författaren George Watterson. Syftet med föreningen var att samla in pengar. Bidragsgivarna fick en litografi över Robert Mills förslag som de tänkte uppföra i vilken idén var att göra ett slags "Pantheon" vid foten av monumentet. 12 år senare hade de bara fått ihop 87 000 dollar av den miljonen som behövdes så pantheonen togs bort.

År 1848 började bygget (61 år efter att kongressen föreslog monumentets uppförande). Marmorn till bygget fick de från ett stenbrott i närheten av Baltimore. 1849 erbjöd sig en förening i Alabama donera en sten. Detta accepterades naturligtvis men det skulle visa sig inte vara en bra idé. Det började strömma in marmorblock som inte alls matchade de andra. Det blev ännu värre när påve Pius IX 1854 ville donera en sten. Det hemliga partiet Knownothing som var en grupp icke-katoliker protesterade. När stenen anlände stals den och både katoliker och protestanter protesterade och de knappa bidragen sinade och till slut hela bygget. År 1878 beslutade överstelöjtnant Thomas Lincoln Casey att slutföra arbetet. Tack vare Caseys vän George P. March godkände kongressen byggandet av obelisken. Den 21 februari 1885 invigdes Washingtonmonumentet.

Monumentets topp utgörs av ett massivt aluminiumstycke som väger 100 ounce, cirka 2,85 kg. Det var vid monteringen 1884 det största enskilda aluminiumgjutstycket i världen."

Världen är liten

Möte i Washington DC. Thanksgiving Day 26.11.2915. Foto: Håkan Eklund. Nr 330/364.

Världen är liten.

Sonen Robert (till vänster) var 3 år gammal när han senast träffade Anne (i gult till höger) i Gaborone, Botswana. Som han förstås inte har något eget minne ifrån.

För några veckor sen träffade Robert Annes ambassadörspappa via projektjobbet, mejlade hem och frågade om namnet var bekant, och visst - en direktkoppling till våra goda vänner från projektåren i Botswana 1992-94.En återkoppling "from old times in Southern Africa".

Damen längst till vänster (min fru) var musiklärare i svenska skolan i Gaborone på den tiden, med Anne som elev. Mamma Britt-Marie (från Sverige) var ordförande för skolföreningen, pappa Jimmy diplomat på Amerikanska ambassaden.

Och plötsligt hamnade vi hos dem på en Thanksgiving Dinner i Washington DC, i ett mycket trevligt svenskamerikanskt hem i en mysig småstadsidyll i stadsdelen Mount Pleasant. Under fullmåne en varm novemberkväll.

En verklig rivstart för vår första dag i denna trevliga stad.

Världen är liten.

Fågelsång i november

Utsikt från lunchbordet. H.fors/Vanda 25.11.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 329/364.

En av höstens mörkaste och tråkigaste dagar, vädermässigt. När detta skrivs är klockan 13.30, och det är redan halvmörkt ute ...

Blev bara så glad när jag i ett utrymme på flygplatsen fick njuta av fågelsång, bl.a. lövsångare - som bakgrunds ljudlandskap istället för "vanlig" musik. Gav vårkänsla; inser plötsligt att jag redan längtar efter vår ...

Nygamla motiv

Gråbo i motljus. Friskala, Åbo 24.11.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 328/364.

Frostmorgon, som plötsligt piffar upp gråtrista motiv. Det är bara att ta emot, och gilla läget.

Motiv ur ögonvrån

Ovädersmoln i skymningen. Kimito 23.11.2015. Foto: Håkan Eklund.

Jag såg ovädersfronten ur ögonvrån mitt på bron, bland mötande bilar. Väl på andra sidan kunde jag inte låta bli, jag måste stanna, och trava tillbaka ut till bron för att ta en bild. Trots att det inte fanns något utrymme för fotgängare.

Så är det. Ser man ett motiv får man ju ingen ro innan man ens försökt sig på en bild.