Cassandra

Eftertänksam. Åbo 8.10. 2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 281/364.

Rastlös

Jordnära. Hirvensalo, Åbo. 7.10.2015. Foto: Håkan Eklund.

Ibland känner jag mig som djur i bur ... vid datorn inomhus, när det blir för mycket av det goda (arbetet). När allt bara stannar, kreativiteten, alla måsten, när hjärnan och kroppen vill göra något annat.

Som idag. Med bästa höstväder. Med klar, kall luft. Blå himmel. När stenåldersmannen i mig ville ut i skog och mark, med eller utan klubba.

Åtminstone blev det en tur runt ön. I bil. Med kamera och kikare. Jag parkerade i ett odlingsområde där det är lite trafik, bara nån enstaka bil längs vägen då och då. Rena rama lugnet.

Bara så skönt att andas in en klar höstluft. Syrerik. Kollade in enstaka sånglärkor, hämplingar och hamstrande nötskrikor. En traktor tuffade på i bakgrunden, med höstplöjning. Det kändes tryggt.

Det kunde ha varit min far, i en annan tid, i ett annat "rum". Eller jag själv. Far ville att jag skulle bli bonde, jag som trivdes i naturen, men det ville inte jag. En bonde var för bunden för det jag ville, när jag ville ut i världen.  Min yngsta bror tog i stället över när tiden var inne; nu hans söner. Det blev bättre så.

Men nog tusan sitter det en bondgen i mig, när jag kan stå ute i ett åkerlandskap och njuta av ljudet från höstplöjning, med höstflyttande sånglärkor som grannar. 10 minuter från mitt skrivbord i hemmakontoret. I sig ett bekvämt jobb, jämfört med bondens.

Väl tillbaka gick det att fortsätta jobba igen, med den värsta rastlösheten kuvad.

Man får vänja sig

Soluppgång. Hirvensalo, Åbo 7.10.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 280/364.

Ok, man får väl börja vänja sig. Minus 5 C kl.07. Bilratten iskall, det gällde att ha handskar på. Nu några timmar senare en värmande sol. Vindstilla. Vackert.

Hösten är en fin årstid, fylld med kontraster.

Tinar upp

Värmande sol efter första frostnatten. Åbo 6.10.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 279/364.

En isande kall nordan över Friskalaängarna. Nästan fågeltomt. En enkelbeckasin och en stare. Det var allt. Tog snabbt en bild mitt in i klorofyllen, och drog iväg till jobbet.

På bilden upptäcker jag nu plötsligt ett antal insekter som på bladet parkerat sig i solen, och försöker tina upp efter höstens första frostnatt. De har inte precis framtiden för sig ...

Fotosidan Magasin nr 6

Höst i rabatten. Foto: Håkan Eklund.

Att skapa en publikation med stora textmassor och med många olika ”leverantörer” är ett krävande jobb. Här har en textredaktör och en korrekturläsare händerna fulla. Det kan kanske låta som en petitess, men om det hittas tillräckligt många slarvfel i texterna tär det på en publikations trovärdighet.

Jämför med förlagsverksamhet inom bokbranschen, där handlar det om stenhård koll. De har inte råd med slarv.

I Fotosidan Magasin möter två textfel redan i första stycket av Ledaren ... och i bildkritiken kommunicerar inte hobbyfotografen och kritikern (proffsfotografen) med varandra, så har de hållit på i åratal ...

Här skulle bara krävas lite redaktionell putsning (eller guidelines till aktörerna), att proffsfotografen som ger kritik skulle bemöta hobbyfotografen med direkt tilltal, med ”du”. Precis som man gör i en personlig bildkritik-session. Det skulle kännas mera naturligt för läsaren, än som nu är fallet.

För att hålla en hög tidskriftsstandard krävs noggrannhet i redigerings- och korrekturarbetet! Detta säger jag för att jag gillar Magasinet, upplägget och innehållet – men ser gärna att ”slarvjobb” putsas bort.