Estland - dag 5

Från sista stoppet, vallmo i dikeskant.  Raplamaa, Estland 26.6.2015. Foto: Håkan Eklund.
Nr 177/364.

Vaknade till sommargyllingens sång från en stor lind ute på gården. Länge sen jag hört en sådan.

Målet idag var ett besök i Soomaa nationalpark. Vi körde dit längs småvägar, oftast grusvägar, genom en tom landsbygd. Här är det ingen trängsel. Mest skog, buskar och gräsmarker. Ibland hade vi en vit stork på vägen, eller  vid vägkanten. Då och då fgenom små gamla bycentrum, ofta med en gammal balttysk herrgård gömd bland lummiga ädellövträd.

Ungefär hälften av landets befolkning bor i Tallinn med omnejd.

I sumpskogsen nära infocentret i Soomaa sjöng mindre flusnappare och i ån fanns det massor av bävervirke.

På returen paus i kuststaden Pärnu där jag hittade några fina landskapsfotoböcker om Estland, bl.a. "Barn Swallow´s Country" med Sven Zaceks bilder. De flesta bilder är ur "svalperspektiv", dvs. från ovan. Enligt inledningen finns det ca 1400 sjöar, 1500 öar och skär och mer än 7000 vattendrag i Estland. Största sjön är Peipussjön (2611 km2) och den största ön är Ösel (2611 km2). Längsta floden är 162 km och högsta höjden 318 m. Av landytan är 35 % skog och 21 % myrar och torvmarker.

Estland - dag 4

Möte på vägen. Vildsvin, Raplamaa, Estland. 25.6.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 176/364.

Transportdag. Först över ett stormigt vatten från Odensholm, sen med bil en bit in i den estniska skogen och landsbygden. Och se, här mitt i skogen i ett mysigt hus finns internetuppkoppling.

Har kornknarr utanför huset. Kronhjort, rådjur, vildsvin i mängder. Men de är rätt skygga. Genast man stannar bilen drar de sig undan.

Vart detta vildsvin är på väg med maten i munnen får man ju undra ...

Estland - dag 3

Hål i molnbanken. Odensholm, Estland. 24.6.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 175/364.

I sjutton år har jag sett profilen av Odensholm i kikaren från Spithamn, där vi vår och höst brukar kolla in "arktikan", dvs. fåglar som flyttar upp till norra Ryssland. Nu äntligen har jag  tillsammans med 18 fotokursister tillbringat ett dygn på ön. Och det är definitivt inte sista resan ... En helt fantastisk ö, påminner lite om Öland.

Vi hade tur med vädret. Ordentliga regnbyar med häftigt regn i en tilltagande hård vind; byarna kom och gick.

Här på bilden ovan har det varit uppehåll en stund på kvällen, 15 min senare kom ett nytt regn in från havet. Snabba ryck.

Hade under dagen sjungande höksångare utanför huset där vi övernattade (vi sov på liggunderlag på golvet). Noterade flockar med höstflyttare, storspovar som flyttade söderut, som mest 25 i en tät flock lågt över vattnet i motvind.

Detta under midsommardagen; 24.6 firas i Estland som midsommardag, alltså den riktiga.

På Odensholm bodde ursprungligen estlandssvenskar (innan ryssarna kom ...), dvs. samma svenska folkstam i "förskingringen" som vi finlandssvenskar i Finland representer. Ett kustfolk.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Odensholm

Odensholm (estlandssvenskt uttal: o:tshålm, estniska Osmussaar) är knappt 5 kilometer lång och 1½ kilometer bred ö i nordvästra Estland. Den tillhör Nuckö kommun. Ursprungligen var ön uppdelad i tre, men kom av landhöjningen att sammanslås. Den svenska befolkningen på ön omnämns för första gången omkring 1250, men har sannolikt bosatt sig på ön långt tidigare, då många omkringliggande svenska bosättningsområden härstammar från tidig järnålder eller tidigare. Folkmängden låg länge kring 70 personer, för att vid mitten av 1930-talet öka till 125 personer, varav 119 var estlandssvenskar. De svenska familjerna hette Brus, Greis, Nibondas, Marks, Erkas, Nigårds och Stavas. Man försörjde sig på fiske och säljakt, visst jordbruk bedrevs och i äldre tider levde man som på många andra platser av vrakplundring. Skatt betalades till godset Nyhovet vid Hapsal. Dessa öbor evakuerades den 12 juni 1940, då Sovjetunionen påbörjade en befästning av Odensholm. Idag finns endast en bofast familj av blandad svensk-estnisk härkomst på ön.

På Odensholm fanns ett kapell i kalksten, samt en fyr sedan år 1765 och skola. "Jesu kapell" uppfördes 1765 och är numera ruin. Dess mått var en gång i tiden 12 meter x 7 meter, med ett 5 meter högt torn. Efter Estlands självständighet har en viss uppsnyggning av kyrkogården utförts, samt en enklare klockstapel upprests. Ett bevarandeprojekt för kapellruinen påbörjades 2007, i form av talkoarbete vilket samordnas av Odensholms byalag.

Den svenska författaren Albert Engström besökte ön sommaren 1905 tillsammans med konstnärerna Anders Zorn och Akseli Gallen-Kallela. De kom via Helsingfors med kuttern Mejt. Reseberättelsen med bilder publicerade Engström i Strix, nummer 33 och 34 för 1905 och senare år 1925 i "Mitt liv och leverne". I sin bok om Zorn (1928) ägnar Engström ytterligare stort utrymme åt dessa sina upplevelser som gav ett stort intryck. Även Zorn var lyrisk över resan i Estlands svenskbygder och skrev att Odensholm var det "intressantaste vi sett och väl värt resan ensamt".

Ön är statligt naturreservat sedan 1996, med fasta läger- och eldplatser för besökare

Estland - dag 2

Blodnäva i lövängen. Laelatu, Estland. 23.6.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 174/364.

Förmiddagen tillbringades i en av Europas finaste lövängar, i Laelatu, inte långt från färjhamnen där man åker ut till Ösel. De har det estniska rekordet med 67 växtarter per kvadratmeter! Vi hade en kunnig botanist med oss som hjälpte med artbestämningar där det krävdes, eller snarare, om någon också var intresserad att veta vad som hamnat på minneskortet.

Lunch till bords under en ek på en liten farm, både gott och äkta. Sen började det regna ordentligt. Passade på att bekanta oss med Hapsalu så länge det regnade. På kvällen bäversafari med båt ute i Matsaluviken. Vi såg spår av bävrar (fällda träd) men inga djur. Däremot såg vi (en del) skymten av en kungsfiskare, en lärkfalk och jag räknade in minst sex vassångare.

Estland - dag 1

Innan midnatt. Spithamn, Estland. 22 juni 2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 173/365.

Måndag. Hällande regn längs sydkusten i Finland under morgon och förmiddag. Körde från Åbo till västra hamnen i H.fors. Sen två timmar över Finska viken. Mulet, men regnet upphörde.

Väl framme i västra Estland öppnade sig himlen och de mest fantastiska molnformationer tornade upp sig vid horisonten. Men då satt vi instängda i våra bilar, på väg mot Nuckös gamla svenskbygder.

Efter check-in i våra stugor i Roosta stugby (samt god middag) - åkte vi ut till Spithamnsudden där vi hittade motiv tills vi insåg att det var läggdags. Motsträvigt körde vi tillbaka. I midsommartid borde man ju inte alls sova, men det funkar inte om det är tidig väckning och lång dag som väntar.

En kärrsnäppa från norra Ryssland vid udden, på flyttning tillbaka söderut! Vadarhonor stannar inte längre i norr än vad de behöver. När ungarna är kläckta sticker de. Hannen får sköta resten.