Ny erfarenhet

Vinterfors. Aura å, Åbo 6.1.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 6/365.

Ibland får man lära sig något nytt, som idag när jag gjorde ett forsbesök. Hade ställt upp kamera och stativ framför forsen och skulle fokusera in motivet, när jag märkte att något var fel. Den höga fuktigheten från forsen frös genast till is på linsen (- 15 C) ... Då var det bara att byta objektiv, byta infallsvinkel -  och inte vara så närgången.

Oskuldsfulla ögon

Med snälla ögon. Tandläkarmottagning i Åbo. 5.1.2014. Foto: Håkan Eklund. Nr 5/2015.

Vi hade just fått upp alla bilder i morse när en tandläkare kom och vill ha min rävbild flyttad till ändan av korridoren, till ett litet väntrum för kirugiska ingrepp. Hon sade att där sitter folk och är nervösa och oroliga och skulle må bra av att få titta in i rävungens nyfikna, snälla och oskuldsfulla ögon! Som skapar lugn och harmoni.

Intressant. Aldrig tidigare har väl någon av mina bilder fått en dylik användning.

Det syns inte på den här bilden, men faktum är att den unga rävens blick är otroligt lockande i sin oskuld, helt okunnig och oerfaren om faror som väntar i naturen.

Jag tog bilden en sommardag 2012 på pappas gamla åkervall i Kimo (Österbotten), sittande i gräset under ett regnställ med 500 mm på monopod. Jag lockade på räven genom att med läpparna härma möss. Räven kom närmare och närmare, undrade vad detta var, tills den fyllde bildrutan.

Strax efter att bilden togs fick den vittring på mig, då förvandlades blicken till rädsla - och rävungen stack iväg som en blixt.

Tandläkarmottagningen i fråga upplåter sina väggar för fotoutställningar; just nu är vi 5 medlemmar från BioFoto Finland som pryder deras väggar med våra bilder, för två månader framåt. Kul att bilder används.

Utrensning pågår

Aura å, Hallis, Åbo. Söndag 4.1.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 4/365.

Hade lovat rensa ur mitt bibliotek idag, som måste skjutas upp några timmar på  grund av vackert fotoväder. Och då måste man ju dra ut i fält! Det var ju synnerligen överraskande att vakna upp till ett snövitt landskap, efter två dagars regn där allt hade smält bort. Gårdagen var ju en ovanligt trist tillställning, vädermässigt.

Kul med ombyte.

Men sen blev det minst fem timmars genomgång av det egna biblioteket, hann kolla en tredjedel och har nu plockat ut ca 100 böcker som skall bort. Främst olika typer av "Travel guides", böcker om bistånd och skogsbruk (avslutat kapitel), deckare, dubletter -  och så vidare.

Allt har sin tid.

Stilrent

Bibliotekets stilrena trapphus. Helsingfors 3.1.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 3/365.

Årets hittills mörkaste, slaskigaste och vädermässigt mest trista dag fick en liten guldkant i detta stiliga universitetsbibliotek i Helsingfors.

Tänk vilken service våra studerande ungdomar har när det just för dem har byggts ett splitternytt arkitektoniskt stilrent bibliotek i en massa våningar, fyllda med all världens litteratur mitt i huvudstaden.

http://www.helsinki.fi/kirjasto/sv/kontakt/media/huvudbiblioteket-i-kajsahuset/

Helsingfors universitets huvudbibliotek i Kajsahuset är designhuvudstadsårets mest imponerande projekt. Kajsahuset formar både stadsbilden och bibliotekets tjänster. Byggnaden representerar prisbelönad finländsk arkitektur; den har bl.a. beviljats priset Kritikens sporrar år 2012.

Den nya byggnaden som är 15 500 kvadratmeter stor blev färdig på valborgsmässoafton 2012 och öppnades för allmänheten den 3 september 2012 samtidigt som universitets hösttermin inleddes.

Skönt med rutiner

På väg till jobbet i regn. Åbo 2.1.2015. Foto: Håkan Eklund. Nr 2/365.

Det är förvånansvärt lätt att bli "lat", att bara flyta med och följa minsta motståndets lag och låta dagarna gå. Egentligen skrämmande lätt. Som nu under en lång, fin, lat och på allt sätt behaglig julhelg + lite gammal semester.

Men att bli kvitt Luther är inte lika lätt. Hela tiden finns han där i det undermedvetna och påminner om en massa saker som måste göras, helst NU.

Därför kändes det nästan som en lättnad att idag i mörker kravla sig upp ur sängen och fara till jobbet under en tid på dygnet som tillbringats sovande under en länge tids lyxigt långa sovmorgnar.

Utan tvingande rutiner skulle jag kanske inte få mycket gjort, och är knappast ensam. Igår kväll, när jag egentligen inte alls hade lust att bryta upp från soffan, gjorde jag det, och for till gymmet. Tänkte att det är bäst att börja från dag ett, att ta sig själv i kragen - och visst kändes det skönt efteråt. Efter bastun.