I hemmamarkerna

Morgondimma över Friskalaviken. Åbo 12.10.2013. Foto: Håkan Eklund.

Efter allt buss- och flygsittande var det riktigt skönt att ta ut hunden i bekanta hemmamarker. Morgonen var både kylig och dimmig; det kändes bara skönt.

Vi tog ett varv över beteshagarna vid Friskalaviken som ligger några kilometer hemifrån, stötte upp en handfull ängspiplärkor och hörde höstens första sidensvansar. Men det var ändå inte kallare än uppe i bergen i Azerbajdzjan.

Att se sig om i världen är en krydda i livet, som breddar synen på  natur, kultur & samhälle - men som inte gör min närnatur mindre intressant för det. Allt och alla fyller sin funktion. Och vad är nu bättre än det.

Ok, nu är jag i kapp med tiden, med en uppdatering av dagboksbilderna. Har hittills lyckats fotografera varje dag, skall försöka komma ihåg att fortsätta året ut.

Nr 285/365.

Tillbaka till det inrutade

I väntan på sista flyget. Arlanda 11.10.2013. Foto: Håkan Eklund.

Väckning kl.01.30. Avfärd från hotellet 02, efter att vi lyckats väcka chaffarn som låg och sov inne i bussen.

Lite trafik och det gick fort att köra till flygfältet (nån nytta med att åka i denna okristliga timme). Allt funkade som smort på flygplatsen i Baku, till och med valutaväxlingskontoret var öppet. Den som eventuellt haft fördomar om effektiviteten i detta okända hörn, blev kanske överraskad.

Fick växla tillbaka det mesta av den lokalvaluta som jag växlat till dag 1. Konstaterade att hela veckans omkostnad i Azerbajdzjan låg på 50 euro ... I passkontrollen blev vi igen fotograferade; skulle det inte ha räckt med inresefotot?

Tre timmars flyg till Istanbul där vi bytte plan på morgonsidan. Igen 3,5 h flyg till Stockholm. Inga förseningar, allt gick som klockan ...

Efter en öl och en macka på Arlanda ett kort flyg över skärgården till Åbo, hann knappt dricka ur min kaffe innan vi var framme.

Aningen trött men mycket nöjd med min premiärresa med AviFauna, och deras premiärresa till Azerbajdzjan.

Avslutar reserapporten med en likadan bild som i väntan på avfärd; cirkeln är sluten.

Nr 284/365.

Vänliga ansikten

Vår busschaufför. Azerbajdzjan, oktober 2013. Foto: Håkan Eklund.

Det förvånade mig hur lätt det var att fotografera människor i Azerbajdzjan! De flesta bara log och protesterade inte när vi vill fotografera dem. Sen när de fick se bilden på kamerans display var de både stolta och nöjda.

Under veckan hann vi ha ett antal olika chaffare för AviFauna-bussen; den här killen gillade jag bäst. Han hade en underbar basröst, lät som om någon pratade från underjorden. Och vår lokala professor som fungerade som tolk och "dörröppnare" gillade att prata med honom under långa körpass, i timmar kunde de sitta och prata och skratta. Det lät bara så mysigt. Trots att vi andra inte förstod ett jota ...

Motorcykelnostalgi

Far och son. Baliqsilar, Kizil Agach 9.10.2013. Foto: Håkan Eklund.

Det skall böjas i tid ... och graden av koncentration och körglädje kan man inte undvika att notera!

De enda motorcyklarna i fiskarbyn vid Kaspiska havets kust såg ut just så här, liksom i de flesta byar ute på landet.

Högljutt knattrande tvåtaktare som såg urgamla och skraltiga ut (krigstida modeller?), men som tycktes fungera hur bra som helst, och som bogserade ut fiskarbåtarna från byn till stranden.

Azerbajdzjan - dag 7

Åskådare. Alyaty, mittemot Gul Island. 10.10.2013. Foto: Håkan Eklund.

På returresan till Baku under sista skådardagen körde vi bland annat ut till kusten i en liten stad som hette Alyaty som låg en dryg timme söder om Baku. Vi parkerade oss vid ändan av strandpromenaden, med ett våningshuskvarter alldeles intill. Här skådades bl.a. svarthalsad dopping, purpurhäger, bronsibis och svarthuvad mås, bland stinkande avlopp och brötvis med skräp och avfall.

Och vi samlade en liten åskådarskara, både på marken och från fönstren runt om i höghusen. Trots att det rådde en viss språkförbistring minglade vi rätt obehindrat; vi lät både barn, ungdomar och äldre titta i våra hand- och tubkikare. De gillade det stort. Kanske hade de aldrig tidigare tittat i en kikare?

Men de kunde inte riktig förstå VARFÖR vi ville titta på dessa fåglar som flög förbi, simmade i havet eller sprang omkring på stranden! En man kunde lite engelska, och han frågade upprepade gånger "why"?  ...

Ja, vad svarar man? Onekligen måste det väl kännas otroligt dumt att komma långa vägar från Skandinavien bara för att titta på fåglar i en kikare ...

Sådana är vi, i - lands människorna.

Och just så slutade våra fina sju dagar i fält i ett land där man ännu inte har fullt koll på sin avifauna. Skulle vara spännande att kunna tillbringa mera tid i ett sånt här land och hjälpa till att reda ut vilka arter som häckar, och hur sträcken går - och mycket annat.

På morgonen hade vi sökt den sällsynta rovfågelarten shikra i en ekskog söder om staden Massaly, där tyska ornitologer under våren hittat häckande fåglar - som var en något av en ornitologisk sensation i landet! Shikran påminner om sparvhök och balkanhök. Efter en timmes "skallgång" lyckades vi se tre "sparvhökliknande" rovfåglar som kom ut ur skogen, men vi såg dem inte tillräckligt tydligt för säker artbestämning. Som var aningen trist ...

Från AviFaunas webbplats "I blickfånget - just nu":

Sista dagen, återfärd mot Baku med några längre skådarstopp längs vägen. Fruktlösa men också chansartade sök efter shikra på häcklokal utanför Masalli på förmiddagen. Lunch i fält vid Machmud Chala gav bl a purpurhäger 1, resans 20 enda vita storkar, gåsgam 2, stäppörn 5, kejsarörn 1 juv, tjockfot 1, citronärla 1, "kaspisk" buskskvätta 4 och pungmes 5. Stopp vid grunda kustområden nära Älät gav rostand 14, svarthalsad dopping 2, långnäbbad mås 75 och svarthuvad mås 4 juv. I natt (tidigt 11 oktober) lyfter flyget västerut vid 05-tiden.

Nr 283/365.