Lugnet före stormen

Gränslinjer på nattgammal is. Åbo 9 april 2013. Foto: Håkan Eklund.

Det som pågår i Nordkorea just nu blir man inte klok på. Är detta lugnet före stormen? Eller ....
Hur kan en hel nation/statsmakt bete sig som de gör? - eller handlar det om en hop pellejönsar som bara vill ha uppmärksamhet, som trilskande barn? Känns både onödigt och ansvarslöst. Synnerligen märkligt.

I kväll tog jag makron med på hundvandringen, tänkte att nu måste väl första blåsippan ha slagit ut, det är ju ändå soligt och rätt varmt på dagarna. Men nej! Inte en tillstymmelse till knoppar eller blommor, trots att bladen nog smält fram i sydsluttningar. Kollade också in hasselbuskarna som normalt brukar blomma i mars i "min skogsbacke": de hade en liten tillstymmelse till hanhängen. Nästa vecka slår de väl ut - om det blir så varmt som meterologerna har lovat?

En Strindberg i ett nafs

På bryggkanten, bland upplagda segelbåtar. Hirvensalo, Åbo 9.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Tog morgonvandringen till en segelbåtshamn nära farleden. Nyis och knarrande snö. Två sångsvanar trumpetade förbi, inga andra flyttfåglar, bara sjungande mesar.

Precis som om det var en vårvintermorgon (- 8C). Ur led är tiden. Hörde dock via väderleksrapporten att våren kommer nästa vecka, med + 15 grader. Skulle vara på tiden ...

Har hittills lyckats infria några av mina "nyårslöften", dvs. att fotografera varje dag och att läsa minst en roman per månad. Aprilboken blev klar på två kvällar; hitta Strindbergs "Hemsöborna" i bokhyllan - som jag aldrig tidigare läst, och den gick i ett nafs. Vilken härligt, dråplig berättelse! Fattar inte att han kunde skriva detta utomlands, med den rikedom på namn på saker, föremål, redskap, etc. som ger färg åt berättelsen. Visar att han kände 1800-tals skärgården och dess liv och leverne.

Jag hittade dock minst två sakfel: han nämner om tärnskrik under fel tid (tidig vår, när tärnor ännu inte återkommit från södra halvklotet) och att ejdrar häckar i holkar ... Men sånt upptäcker bara ornitologer, och det stör inte bokens litterära värde.

Äntligen bofink

Intill stig och köldknarrande snö. Hirvensalo, Åbo 8.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Har tappat tron på kalendern, det kan väl inte vara 8 april när snön knarrar under stövlarna, när drivorna lyser vita med 10 cm nysnö (från igår), när termometern visar (visade) minus 8 C vid morgonens hundpromenad! Hörde ändå vårens första bofink. Alltid något.

Knäböjde med kameran vid en köldfrusen gråbo, får illustrera vintermorgonen i april.

Islandskap

Intill farleden kl.20.15, Runsala, Åbo. 7 april 2013. Foto: Håkan Eklund.

Gillar kvällsljuset i april. Ibland känns det som att man borde vara på flera gånger samtidigt när ljuset är rätt. Det är ju oftast bara ett förbi-ilande ögonblick ...

Kolla in islandskapet nära farleden in till Åbo hamn, snart är dessa isflak borta. Kul med nysnö på isflaken, ca 15 cm fick vi under dan. Inga nya flyttfåglar noterades. Hoppas att det ändrar snart.

Nr 97/365.

Upplysande

Omväxlande med väderombyte. Friskalaviken, Åbo 7.4.2013. Foto: Håkan Eklund.

Råkade hitta en skrift i bokhyllan som jag troligen aldrig läst, som jag roat mig med att läsa idag - när det kommer våt, kladdig snö från ovan.

Mycket informativ och intressant läsning. Det handlar om en samling föredrag om Estlands historia som aktualiserats av deras frigörelse från ockupationsmakten Sovjetunionen; föredragen hölls 11-12.11.1994 i Åbo.

Bland det intressantaste är att läsa om Sveriges relation till Baltikum (Estland tillhörde i tiden Sverige under 150 år ...), och hur man efter andra världskriget ställde in sig hos ryssarna. Det var ju sossarna som höll i taktpinnen.

Av alla krigsflyktingar från Baltikum (ca 350 000) hamnade ca 30 000 ester (inkl. 7000 estlandssvenskar), 5000 letter och 500 litauer i Sverige. Många i Sverige betraktade de estniska flyktingarna som nazister (= exempel hur det går när det brister i kunskap, och när man i stället börjar generalisera ...).  Vi i Finland slogs mot ryssarna i flera år, delvis i samarbete med tyskarna, ändå var inte heller vi nazister ... Inte var ju heller Sverige nazistiskt, trots samarbete med Hitlertyskland, bl.a. via tyska militärdepåer i Luleå ...

Men tillbaka till materialet.

Sverige erkände de facto sovjetmakten i Baltikum redan 1940. Den 30.5.1941 slöts ett hemligt avtal mellan Sverige och Sovjetunionen som gav Sverige 20 miljoner kronor i ersättning för tillgångar i de forna baltiska staterna och den svenska regeringen utlämnade 146 balter till Sovjetunionen 1946 som flytt till Sverige i tysk uniform ... (unga män som tvingats slåss på tyskarnas sida; innan det hade ryssarna tvångsrekryterat balter att slåss i deras led ...).

Professor Kristian Gerner (Uppsala universitet) deltar i skriften med artikeln "Sveriges förhållande till Estland genom tiderna - ett personligt perspektiv", som är synnerligen intressant. Professorn skriver att kunskaperna var dåliga i Sverige om levnadsvillkoren för de baltiska folken och fördomarna var många. Det sovjetsystem som Stalin upprättade i Baltikum betraktades som ett positivt alternativ till de auktoritära regimer som funnits under 1930-talet; Stalins regim uppfattades som mer legitim! Han skriver att exilbalterna behandlades som parias av svenska vänsterintellektuella, medan de inte hade något emot kontakter med officiella representanter för sovjetregimen.

Prof. Gerner skriver bl.a. om en chef på Sveriges Television (John Sune Carlsson) som mitt under den baltiska frigörelsenprocessen 1990 skrev i Dagens Nyheter (16.8 och 1.9.1990) "att den baltiska nationalismen i sitt motsånd mot det ryska inflytandet inte var rationell utan rasistisk".

Professorn skriver att Carlsson "var representativ för svenska journalister under efterkrigstiden i den bemärkelsen, att han helt anammade en extrem rysknationalistisk syn och inte ville erkänna det grundläggande faktum, att Estland och de andra baltiska staterna ockuperades av en rysk Sovjetunion, fick en stor del av den egna befolkningen deporterad, och slutligen fick en massiv invandring av ryssar". En verklighet som författaren Sofi Oksanen idag gör tillgänglig för halva världen, och gör en förmögenhet på (= bra!).

Detta bara som ett exempel hur lätt går det att via politik och mediestyrning föra ett helt folk bakom ljuset också i s.k. upplysta länder.