Spännande läsning

Vattenträd. Spegling i Kakskertasjön, Åbo 4 november 2012. Foto: Håkan Eklund.

Ok, nu har jag sträckläst boken "Luftkriget över Finland" (336 sidor) skriven av Mannerheimriddaren (nr 92) kapten Jorma Karhunen som gav en bra överblick över det finska flygvapnets heroiska kamp mot en enormt överlägsen fiende i kampen mot Sovjetunionen 1939-44.

Trots att boken handlar om Karhunens egna erfarenheter och insatser (från testflygare till flottiljchef), så ger boken en synnnerligen bra inblick i den tidens luftkrig som styrkemässigt kan jämföras med "Davids kamp mot Goljat". När situation var som värst under storanfallet i juni 1944 räknades 1700 sovjetiska flygplan per dag över fronterna, medan hela Finlands flygvapen då omfattade 205 flygplan!

När man läser om stridsskildringarna i luftkriget fattar man bara inte hur många av flygarna kunde överleva hela kriget!

Trots att Karhunen själv hade en så hög position i delar av kriget att han inte alltid själv var i luften hann han vara med om 309 stridsflygningar där han vann 31 luftsegrar (hans förband - Flygflottilj 24 - hade skjutit ner 877 ryssplan under kriget). Ofta handlade skillnaden mellan liv och död om bråkdelar av sekunder när jakplanen tumlade runt varandra uppe i det blå.

Det intressanta med jaktpiloter var att flygarna kämpade för att skjuta ner fiendeflyg, han beskriver det som en kamp mellan två flygplan, där man förstås gladde sig åt en flygseger men gladde sig också om fiendepiloten sågs hoppa i fallskärm. Han beskriver hur illa han och hans pilotkamrater tyckte om när marktrupper skulle beskjutas (under storanfallet på Näset sommaren 1944), att se hur soldater mejades ner ...
(Efter kriget, när den ryska (segermakternas) kontrollkommissionen var i Finland ville en rysk flygkommendör personligen träffa Joppe Karhunen och en annan pilot, bara för att visa sin respekt för sina motståndare vars skicklighet han visste mycket om).

Att det i juni 1944 ännu fanns 18 flygdugliga Brewsterjaktplan kvar, låter otroligt! Karhunen var den första finska pilot som flög en Brewster i Trollhättan (SAAB-fabrikerna) 14.2.1940, där 44 st plockades ihop av svenska och norska flygmekaniker, som finska jaktpiloter sen flög över till vinterkriget i Finland. Det var ett ypperligt jakplan som länge vann över de ryska, tills ryssarna i slutet av kriget hade fått en massa moderna amerikanska jaktplan som var helt överlägsna den sillsallad av olika föråldrade flygplan som finnarna fick hållas med. I kriget slutskede hade de fått ett 40-tal tyska Messerchmitt BF 109G som var toppmoderna, men det var väl sent.

Nu har boken gjort mig så nyfiken på dessa flygplan att jag i vinter tänker ta tåget till flygvapnets museum i Jyväskylä (http://www.airforcemuseum.fi/) där de ännu till våren har det enda Brewsterjaktplan i världen utställt, som sköts ned av ryssarna i juni 1942, söktes under 4 år i mitten av 1990-talet - och hittades på en sjöbotten. Läs om historien här: (http://www.airforcemuseum.fi/brewster_arrived_finland)

Fotografens bästa vän

Dimman lättar. Kakskerta, Åbo. 3 november 2012. Foto: Håkan Eklund.

När jag såg att det var dimma i morse passade jag på att göra en runda i närmiljön för att ta en del stämningsbilder. Dimma brukar ju anses som fotografens bästa vän, när det mjukar upp, framhäver och gömmer. Dessutom blev det en strålande solig, varm och fin höstdag. Suveränt! Annat var det för en vecka sen, med bistert vinterklimat ...

Idag hade vi "gårdstalko" på vår gård (ordet talko är finska och betyder frivilligt arbete), dvs. alla delägare i bostadsbolaget (i vårt fall två radhus) ställer upp för att räfsa löv och sätta hela gårdsområdet i skick för vintern. Också ett sätt att ha tid att umgås och prata med grannar som man sällan ser så mycket av under arbetsveckorna.

Nästa vår när snön har smält har vi nästa gårdstalko, och rustar för en ny växtsäsong. Tills dess hinner det bli många nya bilder ...

Svenska flyghjältar

På väg till jobbet, i novemberregn. Åbo 2.11.2012. Foto: Håkan Eklund.

Nu kunde man ju tro att novembervädret skulle göra en deppig och nedstämd. Men nej, jag har programmerat om mig att istället fokusera på andra saker. Som att hitta mysiga lässtunder.

Just nu är det boken "Luftkriget över Finland" som i nytryck utkommit på Svenskt militärhistoriskt bibliotek (2008) som lockar. Genast jag har en stund ledig är det den boken som gäller.

Eftersom politikerna just nu käftas om Finlands eventuella flygbevakningsuppdrag över Island  (i samarbete med Sverige) skulle det vara skäl för våra motsträviga oppositionspolitiker att lära sig lite mera om vår egen (krigs)historia, hur frivilliga danska och svenska flygare ställde upp i vinterkriget (1939-40) och hjälpte oss försvara oss mot mäktiga Sovjetunionen! Många stupade, en del hamnade i rysk fångenskap - historierna är många. Under vinterkriget sköttes flygbevakningen av hela norra Finland av svenska frivilliga, som också var med och bombade ryska truppkoncentrationer (oftast nattetid, när de lätt hittades via stora brasor i skogen där de värmde sig ...).

Här en länk till intressant material: http://www.smb.nu/index.php/finlands-krig/1199-i-luftstrid-oever-lappland

Att i fredstid hjälpa islänningarna med att bevaka sitt luftrum är rena rama nöjsesflygningen jämfört med det som hände i finländskt luftrum under andra världskriget!

Och i Trollhättan jobbade frivilliga norska och svenska flygmekaniker under vintern och våren 1940 med att plocka ihop amerikanska Brewsterjakplan som vi lyckats köpa från USA, och som anlänt i stora lådor med fartyg till Stavanger, Norge och sen med tåg till Sverige. Med dessa plan sköts många ryska bombplan (och eskorterande jaktflyg) ned under långa krigsår.

Men detta är en lååååååång historia.

Bilden ovan: Sitter i bilkö på väg in till jobbet. Det hällregnar och det är halvskymning. Passar på att ta dagens bild så är det gjort - trots att jag har massor av dylika bilder. Men en del av novembervardagen illustreras; så ser det ut i morgontrafiken en fredag i november.

Fotljuset tar aldrig slut

Fullmåne över hemön. Hirvensalo, Åbo  31.10.2012 kl.21. Foto: Håkan Eklund.

Trots att jag hittills missat tre dagar, fortsätter jag med mitt lilla "fotoprojekt" att ta några användbara bilder varje dag. Får jag ihop 360 dagar är jag nöjd; nästa år försöker jag på nytt. Igår var det nära att jag igen glömde ..., i bilen på väg hem njöt jag av fullmånen som skymtade fram mellan molen och tänkte att det skulle bli en bild - och just då kom jag ju på att jag inte tagit dagens bild ....

Hade (förstås) kamera och stativ (och trådutlösare/fastknuten på stativet ...) i bilen, det var bara att stanna och rigga upp. Sen var den saken klar. Det är just detta som jag gillar med projektet, att tvinga mig själv att ta fram kameran varje dag - och det har resulterat i en massa bilder och motiv som annars skulle ha negligerats. En erfarenhet i sig, som också ger nya lärdomar.

Annars: har idag inspirerats av mejlkontakter från personer jag jobbat med "i mitt förra liv" (u-lands projekt) ute i världen, personer som jag inte hört av på länge. Härligt! Sånt ger en guldkant åt en annars så gråtrist novemberdag.

Med vargskinn

Ung emigrantkvinna. Reprofoto: Håkan Eklund.

En ung, frisk och stark emigrantkvinna (just sådana ville man ju ha i landet), fotograferad i studio i Amerika och försedd med vargskinn (?).

Namnlös, främmande - ett okänt livsöde (för mig åtminstone) som hittas i morfars och mormors/mammas gamla fotoalbum. Bilden är troligen tagen i början av 1920-talet.

Det är försent att vara nyfiken nu, men visst skulle det vara kul med information kring gamla bilder.