Snart är de borta

Eldhavet. 22 oktober 2012. Foto: Håkan Eklund.

Kan inte upphöra att gilla hösten som årstid, trots att allt är på nedräkning. Gillar allt det färgrika här nere i södra Finland tack vare alla ädla lövträd, och ändå är detta inget jämfört med södra Sverige - eller ännu längre söderut.

Det är som om naturen gör en sista glad min innan den kryper in i mörkret ...

I morgon bär det av till bokmässan i Helsingfors, som alltid är en lika välkommen höstutflykt. Skall bli kul att i timmar bara omges av böcker, författare och läsintresserade människor. Och sen skall jag söka upp sonen (93 år) till jaktboksförfattaren Ludvig Munsterhjelm (1880-1955). Pappa Ludvig har i tiden skrivit ett 20-tal jaktböcker, ca 1000 tidnings-/tidskriftsartiklar som publicerats i 70 olika publikationer runt om i Norden.

Och sen var han nära att bli en del av Finlands självständighetshistoria, när en rysk generalguvernör skulle lönnmördas i början på 1900-talet ...

Roligt att bli överraskad

Färgglad holkkonst. Riihimäki i oktober. Foto: Håkan Eklund.

Det är skojigt att ibland bli positivt överraskad, som häromdan utanför Finlands jaktmuseum i Riihimäki 70 km norr om Helsingfors. Möttes av en massa färgglada småfågelholkar som hängde i några träd utanför ingången. Det hade jag inte väntat mig utanför ett jaktmuseum.

Annars var museet synnerligen intressant med en massa fina utställningar. Också jakt är kulturhistoria. Men det fanns nog mycket i museet som hellre hör hemma i ett museum, än ute i naturen - som alla gamla fångstsaxar i järn som i tiden dödade rovfåglar i tiotusental ...  och mycket annat.

Mera samarbete

Hus vid Aura å, Åbo. Oktober 2012. Foto: Håkan Eklund.

Trots regn och rusk och allt kortare dagar så gillar jag hösten. Speciellt när hela landskapet är en enda färgpalett. En verklig fröjd för ögat.

Just nu samlar jag ihop material för ett temanummer om jakt och fångst för tidskriften Skärgård och skall åka till ett antal intressanta ställen för att lära mera om ämnet, bl.a. till Finlands Jaktmuseum (http://www.metsastysmuseo.com/) som hittas i Riihimäki. De har bland annat en utställning om jakt i Finnskogarna i USA som jag vill bekanta mig med. En av mina barn- och ungdomskompisar har varit aktiv jägare i västra Kanada i några decennier (min andra kompis från samma tid blev ornitolog liksom mig, och flyttade till östra USA - jag har besökt båda i sina respektive områden).

Trots att jag hellre jagar med kamera och teleobjektiv, så tycker jag att i många frågor borde jakt- och naturintresserade samarbeta mera, för att stoppa utarmningen av våra naturliga biotoper. Dagens jord- och skogs- och energibruk har ju alltmer blivit en industrianläggning där allas vårt gemensamma naturarv kommer i andra och tredje hand ...

I väntan

I väntan på förmultning. Biskopsgatan, Åbo 19.10.2012. Foto: Håkan Eklund.

--- almarnas blad viskar, viskar
vinden går över på norr och jagar flockar av blad i panik
almarnas blad

Ur dikten "Almarnas blad" av Lars von Haartman, i boken "Svarta segel" (Schildts 1969).

Oönskad

En död sjukdomsspridare. Vid Hirvensalo bro, 18.10.2012. Foto: Håkan Eklund.

Ingen vill väl önskan någons död, men när det gäller mårdhund - så må det vara förlåtet med ett undantag. Detta är ett rovdjur som inte hör hemma i vår Fennoskandiska fauna, och gör en fruktansvärd skada för alla markhäckande fåglar, bland annat. Det är många i våra skärgårdar idag som skyller sjöfågelminskningen på havsörn, när det oftast är vildmink och mårdhund som är de skyldiga! Men de är inte lika synliga som havsörnar ... mårdhunden är ett nattdjur, som man oftast möter just så här, överkörd!

Så här skriver Jägarförbundet om mårdhunden, på adressen:
http://www.jagareforbundet.se/Viltet/ViltVetande/Artpresentationer/Mardhund/

Mårdhunden (Nyctereutes procyonoides) är ett halvakvatisk hunddjur med ursprung i Asien. Den introducerades till de europeiska delarna av Sovjetunionen under 1920-50-talen för att öka pälsviltsproduktionen i naturen. Sedan dess har den koloniserat ca 1.4 miljoner km2 i Europa. Arten är idag fast etablerad i bl.a. Finland där det skjuts ca. 150 000 individer per år.

I näringsrika våtmarker kan tätheten av mårdhund komma upp i mer än 300 djur per 1000 hektar, vilket kan jämföras med t.ex. rävens täthet som ligger på ca 4-8 djur per 1000 hektar i södra Sverige och betydligt lägre i norr. Betydande negativa konsekvenser har konstaterats på den inhemska faunan i områden där mårdhunden etablerat sig i Europa, främst på markhäckande fåglar i våtmarksområden och på amfibier.

Mårdhunden är en viktig potentiell spridare av allmänfarliga sjukdomar, bland annat rabies och rävens dvärgbandmask. Mårdhunden är även den enskilt största vektorn för spridning av rabies i Europa. Under rabiesepidemin i Finland 1988-89 utgjorde fynd i mårdhund 77% av alla bekräftade fall. De höga tätheterna mårdhunden kan komma upp i underlättar och påskyndar spridningen eftersom djuren då oftare kommer i kontakt med varandra. Det bör poängteras att rabies inte finns i Skandinavien i dagsläget. Sverige har genom ett flertal internationella konventioner förbundit sig att ”förhindra införsel av, kontrollera eller utrota de främmande arter som hotar ekosystem, livsmiljöer eller arter”. Mårdhunden är en sådan invasiv art och står upptagen på listan över Europas mest invasiva arter (www.europe-aliens.org/speciesTheWorst.do).