Färgstarkt på Grönland

Flygfältshangar i Kangerlussuaq, v. Grönland. 11.8.2008. Foto: Håkan Eklund.

Just innan vi skulle ta flyget tillbaka till Köpenhamn, var vi några stycken som försökte hitta häckande jaktfalk från en bergsbrant en kilometer från flygfältet i Kangerlussuaq. Några i gruppen hade sett dem i början av veckan när vi väntade på flyget till Ilulissat. Nu hittade vi ett vackert beläget korpbo, och hörde mattiggande (troligen utflugna) falkungar – men hittade dem inte. Tyvärr.

På vägen tillbaka kunde jag inte låta bli att plåta denna färggranna flygplanshangar i kvällsol.
Kangerlussuaq var tidigare en amerikansk flygbas byggd 1941 kallad Bluie West 8, som var mycket viktig för mellanlandningar och tankningar under andra världskriget. Idag är flygplatsen en inkörsport till stora delar av Grönland och en viktig arbetsplats för flertalet av de 600 invånarna.

Samhället Kangerlussuaq ligger längst in fjorden med samma namn som betyder ”den långa fjorden”. Ett passande namn på den 160 kilometer långa fjorden.

Från fiskbaljan

Från fiskehamnen i Ilulissat, v. Grönland. Aug. 2008. Foto: Håkan Eklund.

Det är alltid lika intressant att spenderade tid i olika länders fiskehamnar. Känns dock amatörmässigt att inte ha en blekaste aning om vilka fiskarter som dyker upp framför ens lins. Som här. En hel stor plastlåda med stora vasstandade fiskar vinschades in från en liten fiskebåt, men vad det är vet jag inte. Troligen "Greenland halibut" som är "Liten hälleflundra" på svenska.

Det enda jag har läst om fisket på Grönland är att de överfiskar sina vattten, tyvärr.  

Hittad på nätet

Fjällodon (Vaccinium uliginosum alpinum/microphyllum), v. Grönland, aug. 2008. Foto: Håkan Eklund.

Kul med den virtuella floran på nätet, hittade genast svaret på en artbild som jag tog på Grönland. Trodde att jag fotograferat nån typ av arktiskt blåbär, när det visade sig vara en underart till odon. På svenska kallas växten för fjällodon. I Mossbergs flora har den fått namnet alpinum, i den virtuella floran microphyllum. Varför det är så vet jag inte.

Däremot var det en mycket vanlig växt i de hedområden som vi rörde oss i, mycket kortväxt kröp den i täta mattor längs marken. En del av bladen hade redan fått sina höstfärger (av frostnätter) medan resten ännu var gröna. Bären var alldeles klotrunda, i storlek hälften mindre än blåbär ( makrobilder ljuger mer än tusen ord ...).
Smakade inte så mycket.

Fjällräv på besök

Fjällrävunge (Alopex lagopus), Russellsglaciären, v. Grönland. 5.8.2008.
Foto: Håkan Eklund.

Sista kvällen vid Russellsglaciären i ändan av Sandflugtdalen fick vi celebert besök. En ung fjällräv tassade runt bland våra tält för att kolla in om det fanns något ätbart.

Vad fjällrävsungdomen  hittade i Lottas och Tuijas odiskade Trangiakastrull vet jag inte, men av utrycket att döma var det något utöver det vanliga,   :-)

Fjällräven förekommer i två färgformer, sk. blåräv och viträv. Eftersom denna är mörkt gråbrun utan vita hår (i sommardräkt) handlar det tydligen om en blårävsvariant. De fåtaliga fjällrävar som jag sett under två Svalbardsbesök har samtliga varit sk. viträvar.

Bland isberg

Bland isbergen i Diskobukten, västra Grönland, 9.8.2008 kl. 22.00.  Foto: Håkan Eklund.

En absolut "måsteaktivitet" vid besök i Ilulissat är att åka ut på kvällskryssning med gamla trålare som under 2,5 h tid kryssar bland isbergen i bukten. Nu i början av augusti åkte de ut vid 21-tiden och återvände en halv timme innan midnatt. Under den tiden ändrade isbergen och havet färgnyanser många gånger om. Speciellt fina är de efter solnedgången.

Det är svårt att fatta att dessa enorma isberg har kalvat från inlandsisens glaciärvägg, flutit ut genom Isfjorden och fastnat i det grunda vattnet i mynningen - som på bilden ovan. Småningom kalvar också dessa och sprids ut i bukten i mindre enheter.

Förutom att de utgjorde en visuell upplevelse var det också intressant att notera hela den ljudskala som rörelser i isbergen gav upphov till. Allt från kanonskott till åskmuller och krossad proslin - och allt däremellan.