Taigaskog

Granskog i Kurjeenrahka nationalpark, maj 2007. Foto: Håkan Eklund.

Nu är ju inte ett 500 mm objektiv liksom menat för skogsbilder; men när man nu ändå går och konkar på ett sånt kan man ju lika gärna experimentera lite. Och det är ju bara ett träd som blir skarpt ... Tog bilden när jag var ute för att planera fågelkursen som jag höll under veckoslutet.

Under själva kursen iddes jag inte ta det grova artilleriet med; jag var ju kursledare - och skulle stå till tjänst för andra (inte syssla med egen naturfotografering).

Och förstås inträffar det som alltid händer när inte kameran är med (eller rätta gluggen påmonterad). Inte långt från det här stället kunde vi under tidig söndagmorgon studera två lysande röda mindre korsnäbbhannar som satt i en kottrik grantopp och åt frön. Tydligt exponerade ute på en kvist, i ett helt perfekt morgonljus. Just en sån bild som jag länge försökt ta, men ännu inte lyckats - och nu hade jag inte kameran med ... De bet loss en kotte, drog upp den på grenen för att i bekväm  arbetsställning klyva upp kottefjällen med sin "saxnäbb" för att komma åt de små fröna. Sen kom frövingarna sakta singlande ner.

Men kursisterna fick i lugn och ro studera dessa intressanta taigafåglar.

Fågelkurs II

Spaning över myren, Kurjeenrahka nationalpark 6.5.2007.

Foto: Håkan Eklund.

Vi avslutade dagen och kursen med en vandring ut till en mycket vacker myr. Härifrån kunde vi följa med ljungpiparens och grönbenans ljudliga spelflykt, två arter som inte är vanliga häckfåglar här nere i södra Finland - men dessa fina myrområden gillar de.

Ute på myren fanns bl.a. tranor, ett sångsvanpar, knipor, krickor, en orrtupp och många sjungande trädpiplärkor i skogskanten.

Trots att myrområden inte är sååå fågelrika är de desto vackrare;  odikade myrar har något gemensamt med  fjäll och utskär: våra enda landskapstyper som är orörda av människohand!

Fågelkurs I

Frukostkorven, Kurjeenrahka nationalpark 6.5.2007. Foto: Håkan Eklund.

Finns det något bättre än att övernatta i vindskydd, börja dagen med en 2 h fågelvandring kl.05, och sen göra upp eld och grilla korv ... Så inleddes dagen idag och så avslutades dagen igår.

Första fågeln idag var en visslande sparvuggla innan det ljusnade, senaste fågeln igår natt en patrullerande morkulla.

Jag har hållit fågelkurs för tio vuxenstuderande på friluftsutbildning och vi har kamperat ute i tjäderskogen; tyvärr inte ett spår av tjädertuppen som är dokumenterad tidigare på denna blogg. Vi saknade den.

Nostalgi II

"Fågelstenen" i Juterbacken, Kimo, Oravais. 1.5.2007. Foto: Håkan Eklund.

Detta stenblock utgör ett stycke fågelhistoria för mig; här inledde jag min livslånga passion för fåglar. Den står mitt i en skogsbacke, som var mitt favoritfågelställe en halv kilometer från hemgården, och uppe på stenen brukade jag sitta och studera fågellivet runt om. Sen några år tillbaka är skogen borta, men stenen (stenarna) är kvar. De klarar tidens tand, till nästa skog ...

Så här skriver jag i min fågeldagbok i maj 1965: "Hade satt upp några holkar och satt på "Fågelstenen" och tittade. Plötsligt kom en liten fågel som inspekterade den ena holken. Trodde att det var en blåmes. I alla fall så ritade jag av den och när jag kom hem såg jag i fågelboken att det var en talltita jag sett."

Så dokumenterades min första talltita. I samma dagbok skriver jag att jag hade satt upp 9 holkar i skogsbacken i maj; endast göktyta och talgoxe häckade första våren i två av holkarna.

Från denna lilla skogsbacke har jag hundratals sidor med fågelanteckningar. Och att jag var en passionerad fågelkille gick inte att ta fel; 1968 hade huggit mig i foten och gick på kryckor hela vägen upp till denna skogsbacke - för att sen placera kryckorna vid en gran, klättra upp och beundra hornugglans ägg i ett gammalt kråkbo! Mitt första hornugglemöte. Boet upphittat av kompisen, som nu bor uppe i vildmarken nära gränsen till Alaska ...

Tidens tand

Uthusvägg. Kimo, Oravais, 1.5.2007. Foto: Håkan Eklund.

Intressant att vandra runt en övergiven gård och studera hur naturen tar tillbaka det som människorna i tiden har skapat och underhållit. Till och med bräderna på en uthusvägg, vars rödmyllemålning sakta men säkert tvättas bort av väder och vind, återgår till sitt ursprung.

Med kvistmönster som träder fram och skapar de mest dekorativa mönster; lätt att hitta material fast för en hel utställning.