Gamla pärlor

Från förmiddagsvandring längs Runsalas stränder. Åbo 24.11.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 329/366.

Hittade i fotobokshyllan en verklig pärla: "Fotografisk årsbok 1969". Låter tråkigt? Kanske det, men innehållet är hur läsvärt som helst - med bra bilder.

Bland annat femtio sidor om naturfotografering i Sverige och en presentation av medlemmar i Naturfotograferna och de som efter sina namn har rätt att sätta /N.

Många av de som bidragit med artiklar är väl döda idag, men deras fina bilder och intressanta texter lever vidare. Bland annat gillar jag Lars Åbys artikel "Möte mellan myskoxar och fotografi", Viking Olssons "Hos korsnäbben", Svante Lundgrens "Landskap i stort och smått" samt "Den svenska naturfotografin" av Arne Schmitz.

Som bananodlare i tropikerna

Kollar in kommande bananskörd, som två cykloner raderade ut. Lautoka, Fiji januari 1985. Foto: Anita Eklund.

Bananer och andra tropiska frukter odlade vi på bakgården till vårt första hus på Fijiöarna. Varje dag kollade jag in utvecklingen, som här på bilden ovan. Jag och frun hade ju ingen erfarenhet av en tropisk trädgård.

Men säg den lycka som varar.

Plötsligt började radion (fanns varken tevestationer eller internet) varna för tre cykloner i kö som kom in från havet i väster.

Den 17.1.1985 nådde Eric västkusten av Viti Levu, just där vi bodde (i Lautoka, en halvtimme norr om det internationellla flygfältet i Nadi/uttalas: Nandi).

Efter det hade vi inga bananer, eller brödfrukt (trädet skymtar i bakgrunden), allt blåste sönder. Liksom de flesta hus i staden, och en massa människor dödades av kringflygande material (främst plåtbitar från tak).

Två nätter senare kom nr 2, Nigel ...

Den tredje bytte kurs och nådde aldrig fram.

A long story.

Här en link till info på Wikipedia: https://en.wikipedia.org/wiki/Cyclone_Eric

Bilden snubblade jag över när jag sökte illustrationer till en artikel som jag skriver, om något helt annat.

Ödehus?

Ödehus med nykluven ved ... Vehmaa/Vemo 23.11.2020. Foto: Håkan Eklund.

Detta med att ibland "kryssa fåglar" för också med sig en gnutta kulturhistoria. Kohägern som jag kollade in i dag (men frun som chaufför, jag var googlemap-läsare) tog oss till en liten kommun som heter Vehmaa; visste inte att den också har ett svenskt namn: Vemo.

Innevånarantalet är 2300 varav 0,6 % är svenskspråkiga. Ett riktigt mysigt samhälle med en ovanligt vacker gråstenskyrka från 1400-talet.

Men nu är det ju ofta så med fotografer att det är det udda som fastnar på bild, sånt som skapar frågor, frågetecken - som huset intill en vägkorsning ovan. Fönstren var ordentligt igenbommade, men på gården var det gott om nykluven och -staplad brasved.

Kanske bor här någon enstöring?

Pricken på "i-et" var dock fruns efterspaningar efter en gammal hälsocentral (som vi hittade, numera bostadshus) där hon som ung sjukskötar-studerande hade haft yrkespraktik några månader en försommar för si så där 45 år sen. När en ung präststuderande på orten blev förälskad i henne ... som då inte blev besvarat. Hit kom hon och en väninna med buss från Åbo varje dag, längs småvägar. En timmes resa enkel väg. Men hon minns hur vänliga människorna var som hon träffade i jobbet.

Sånt hört till livets olika skeden; alla är vi fyllda till bredden med historier.

Sällsynthet i hästhagen

Kohägern som damp ner i gyttjan bakom ett häststall en timme norr om Åbo. Vehmaa 23.11.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 328/366.

Mina första sparvuggleholkar är uppe

Upphängning i expertsällskap; koordinaterna sätts in på karta. Sankt Mårtens 22.11.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 327/355.

Bättre sent än aldrig. Här med min ornitologkompis Jouko H som själv har satt upp mer än etthundra holkar för sparvuggla.

Jag har nu mina fem första hängda, detta är nummer två. En början.

Holkarna har svarvats ur stock av en 80-årig maskiningenjör som själv byggt sin "holksvarv". Notera baksidan på holken, för att "isolera" holken från fukt och regnvatten som sipprar ner längs stammen. Ingångsöppningen är 45 mm, som inte skogsmården klarar av. Finns det inga sparvugglor i området, eller om de som finns ännu inte hittat holkarna, är det oftast talgoxar som flyttar in ...

Jouko H hade en häckning i sina hundra sparvuggleholkar senaste vår, men i stället med tio ungar. Tänk att de rymdes!
Här en handfull ur den kullen:

https://www.fotosidan.se/blogs/hawk/i-sparvugglans-skog.htm