Med leriga skor
Minns i november

Regn, hård vind, halvmörkt. Runsala, Åbo 2 november 2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 307/366.
Parkerade bilen klockan 14.00 utanför en bokaffär, en främling som samtidigt steg ur sin bil sade artigt: "God kväll".
Insåg vad han syftade på.
Det var redan skymning ...
Köpte en Mankellbok på finska: "Rauhaton mies" (Den orolige mannen) som tydligen handlar om en sjöofficer som heter Håkan von Enke.
En hisnande berättelse

Läsning i natten. Åbo 1.11.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 306/366.
Sitter och läser boken "Fånge, spion, partisan" som berättar om ingermanlänningen Matti Putkinens uppväxt under svåra förhållanden i Ryssland, efter att bolsjevikerna hade tagit över, när ett nytt samhälle byggdes på lögner (som en viss herreman i USA anammat ...), idioti och omänskliga förföljelser.
Inte är ämnet i sig nytt för mig, men intressant att läsa om helfinska byar i det som kallades Ingermanland, alldeles utanför dåtida Leningrad, och hur dessa minoriteter hamnade i onåd hos Stalins anhang och hamnade i slavläger.
Räddningen var att Putkinen till slut fick återvända från ett sibirisk slavarbetarläger, utbildades till spion och släpptes ner över Finland under rådande krig. Han hade fått nog av sovjetmetoderna, bytte sida genast han tog mark i Finland, blev medlem i finska fjärrpatruller som opererade bakom de ryska linjerna.
Efter kriget ville ryssarna ha tag på honom, då flydde han till Sverige.
Ett fragment

Ett litet stycke gamla Åbo. 31.10.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 305/366.
Målet är nått

Morgondimman lättar över Långvattnet, Hirvensalo, Åbo. 30.10.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 304/366.
Ok, igår njöt jag av Sten Björklunds bloggbild av slaguggla, en art som jag hittills saknat i år. Kanske var gårdagens bildnjutningen ett omen?
Idag fick jag slaguggla, helt av en slump. Det tog bara 5 minuter efter att jag parkerat bilen; ibland är det lätt.
Jag satt på diskussionsmöte med två ringmärkare, vi planerade höstens holkuppsättning och en av killarna berättade att det satt en slaguggla i en park några km bort ... (genast efter mötet for jag förstås dit).
Samtidigt blev det min 230:e art för året = målet jag satt upp (som var en art mera än i fjol, då hade jag 229). Jippiiii!
I fjol nådde jag målet (som då var 228 arter) den 16.10 (lavskrika i Lappland). Sen fick jag en till 5.11 (tallbit) och årssaldot blev på 229.
Jag gissar att jag ännu kommer att träffa på tallbit, om de kommer ner från norr? Om inte, är det lika ok. Det blir ju bara svårare nästa år om jag ser för många. Jag har ju satt 1 h körning (åt ett håll) som gräns att åka för att kryssa/bonga en fågel (det får bli ett undantag per år, i år satsade jag 6 h på en träsksångare ...).
Förstås kan man ifrågasätta dylika mål & aktiviteter. Men jag resonerar så här: jag har satt så mycken tid för att lära mig fåglar (= hela mitt liv, sen jag var 13 år) och genom att ha detta mål för året håller jag inlärd kunskap uppe/måste vara skärpt. Samtidigt lär jag mig några nya arter varje år; i år blev de många -samtidigt som jag har dippat en massa vanliga arter (ex. många Calidrisvadare saknas, snösparv, lappsparv).
Dagens slaguggla satt och sov högt uppe i ett träd (glömde kolla arten, troligen ask) i en park här i centrala Åbo! Iddes inte ens försöka ta en bild, den var svår att få syn på. Men både kajor och koltrastar förde ett förskräcklig liv runt om, den brydde sig inte ett skit. En tuff fågel som kunde äta upp dem alla ... (i mörker).
Det blev min 7:e uggla i år: Kattuggla 2.1 (Åbo), hökuggla 4.1 (Åbo), berguv 13.2 (Åbo), hornuggla 18.4 (Marttila), sparvuggla 28.4 (Marttila), jorduggla 17.5 (Kökar), pärluggla 10.10 (Valsörarna) och nu slaguggla 30.10 (Åbo). Det är bara lappuggla som saknas, och förstås fjälluggla - men den är svår.
Ugglor är något av mina favoriter, men det är ju inte ofta det blir ugglemöten. Bästa för i år är förstås pärluggle ringmärkningen ute i Kvarken.
Inte en gång till

Lika virrig som amerikansk politik. Hirvensalo, Åbo 29.10.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 303/366.
Jag har stålsatt mig
tänker inte låta det hända
igen
att låta besvikelsen ta över
att hantera
Nej, jag vill ju inte att det händer
inser dock
fördumningen har rotat sig för gott
rötan har spridit sig
till alla lager
låt gubben vinna
låt medierna få sina rubriker
låt samhället ruttna inifrån
låt oss här ute skratta
who cares
Två gamla gubbar
fy f-n
finns det inte yngre, starka?
