Ingen kaffedoft

Passerade ett industriområde på väg till vitryggskogen. Åbo en regnig februaridag 9.2.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 40/366.

Vikten av dokumentation

Vaxdukshäften med fågelanteckningar från augusti 1978 till april 1982. Foto: Håkan Eklund. Nr 39/366.

Jobbar andra dagen med texter till bok nummer två, som jag inte skall ha bråttom med.

Har plockat fram gamla anteckningsböcker för att kolla upp förekomsten av lavskrika i hemkommunen under mitt sista år skriven i Oravais. Då fanns de i alla skogsområden. Idag är de borta. Industriskogsbruket har röjt och gallrat bort deras livsmiljöer och ersatt gamla granskogar med tallplanteringar.

En revirtrogen stannfågel som hamstrar mat under sommar och höst, för att överleva vintern, har förlorat mot biomassa som räknas i m3.

Täta gamla granar med skägglav behövdes som skafferier, också för skogsmesar. När den livsmiljön är borta och ersatta med prydligt glesa rader med ynkliga tallplantor - då är också den ekologiska nisch borta som lavskrikan behövde.

Älskar gamla böcker

Gammal pärla om riktiga äventyr, idag med posten. Åbo 7.2.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 38/366.

På bilden ovan två böcker inköpta via Bokbörsen.se. I antikvariaten i Åbo hittas mera sällan böcker på svenska.

Och i Akademen, med de nya, är det i princip samma problem. Att det inte finns en bokhandel för enbart svenska böcker i Åbo, med en stor svensk befolkning (inkl. omnejd), är rätt ynkligt. Det mesta köper jag via Bokbörsen.

Den stora boken är från 2013 ("Sten Bergman. Kamtjatka, Kurilerna, Korea och Nya Guinea") som sammanfattar ett antal resor Bergman gjorde, och till ställen som de fem författarna (Ekman, Haglund, Lintner, Sucksdorff och Dyhlén) återbesökt, i Bergmans fotspår. Bra bilder, bra layout, bra material. En pärla.

Blev inspirerad och beställde ursprungsberättelsen om Kamtchatka-expeditionen som startade 1920, och det är äventyr på riktigt. Redan i det första kapitlet har de två gånger undkommit döden tack vare tur.

Denna bok är en folkbiblioteksversion som jag fick idag är utan bilder, men bara så intressant att läsa om ställen och kulturer som inte längre är isolerade och unika på det sätt som de var för ett sekel tillbaka. Idag är de flesta ställen lättillgängliga och nerlusade med turister. På gott och ont.

Må detta fortsätta

Solsken från blå himmel. lite snöslask senaste natt som frusit på. Hirvensalo, Åbo 6.2.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 37/366.

Kändes som en vårdag

Med hundra sjungande grönsiskor i klibbalskronorna ovanför, som ljudlandskap. Runsala, Åbo 5.2.2020. Foto: Håkan Eklund. Nr 36/366.

Tillbringade några timmar i skog och mark, gick med ett leende på läpparna efter att ha sett Nancy P riva sönder trumpens printade tal. En höjdare! Har börjat minimera nyhetskoll, läser främst rubriker och bildtexter - allt för att spara energi. Jag har inte längre pappestidningar (endast ett antal högkvalitativa foto- och naturtidskrifter + Suomen Kuvalehti), endast e-tidningar. Och då är det lätt att klicka bort. Så länge världen leds av oborstade och självgoda idioter, är det ingen vits att läsa deras uttalanden, eller påbud. På 1930-talet var det en usel korpral som förvillade sitt folk, som slutade i elände, den som tror sig vara störst nu i världen är inte ens korpral ...

Fick idag norska Natur & foto (där jag har en artikel/intervju med naturfotografen Benjam Pöntinen som är specialist på flygekorrar), och igår finska Luontokuva (där min bok "Samtal i gränsland" recenserades, med verkligt fina ord). Fick också senaste nummer av tidskriften Suomen Kuvalehti där Anna-Lena Laurén hade en läsvärd kolumn där hon försöker lära sina finska läsare att Finland aldrig varit något lydrike till Sverige, utan en del av Sverige fram till 1808-09 års krig. Ofta felaktigt (medvetet eller omedvetet) förvrängt av populister i detta land, som inte varit vakna under historielektionerna.