Att tala med de döda

I regnvåt skog - som inte syns på bilden. Littois, St Karins 27.10.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 301/365.

I den polska nobelpristagaren Wislawa Szymborskas dikt
"Drömmarnas lov", skriver han:

I drömmen
målar jag som en Vermeer van Delft
Jag talar flytande grekiska
och inte bara med de levande

- - - och så vidare.

Så är det
i drömmen är allt möjligt
som senaste natt
jag träffade min far som varit död i många år
han var vardagsklädd
i blåställ
som plägar en bonde
han såg ut som på en av bilderna i min kommande bok
som
tydligen fastnat
jag frågade hur skörden blivit?
han sänkte rösten, sade:
I år blev den bra,
men
det skall vi prata tyst om.

Om själars sympati

Helenas utställning i Annikas Två Små Rum. Fiskars 26.10.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 300/365.

I Förlorad i minnen
skriver Helena, barnet med dockan
att
vägen är lång, att
hon väntade
ingen kom, att
hon ropade, men
fick inget svar.

Vinden viskade, stackars barn.

Sällan har jag gått
tre varv i ett galleri stilla betraktande
varje bild
varje text
i
tysta tankar.

Varje varv skapade nya frågor
utan svar, som jag gillade
inte behöver jag veta
vad mina gamla fotokurs-adepters har i bagaget
är
bara så stolt
över det visuella uttrycket
det stilrena
det tänkvärda
i
Annikas två små vindsrum
i höstregn mot fönsterblecket.

Ett återseende
en ny kontakt
två kvinnor, som
genast hittade
rätt frekvens, och
själars sympati

På bokmässa

Bokmässan i Helsingfors. 25.10.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 298/365.

Slog upp en tidning från januari 1940
det första som mötte
dödsannonser
i rad
stupade
offer för fosterlandet.

Tack vare det
alla offrade unga liv
pojkar, män
i bästa åldern
sitter jag här, vid
datorn
i ett fritt land.

Stagnerad högkultur

Koncertsalen fylls. Åbo filharmoniska orkester skall underhålla. Åbo 24.10.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 297/365.

Något borde göras åt finkultur som stagnerat
när något fattas.

Ett urtråkigt koncerthus
ett urtråkigt ljus, ryggar att titta på
musiker gömda i massan
var fanns kamerorna?
och närbilderna på storskärm
speciellt av teatralisk dirigent, intensiv
en ryggtavla gör ingen glad
Dessutom
en skönsjungande systerdotter,
snygga brudar med violiner
varför skall de vara som flugor på avstånd
som bara anas.

Ett tips till arragörerna,
besök Vårgårda
eller nån annan fotofestival
en rockkoncert
lär vad som gör sig,
visuellt.

När jag slöt ögonen
lät mig fångas av musiken
såg jag bilderna,
som fattades,
vårflödande bäckar genom vild urskog
stormbyar över höstligt hav
stilla rassel genom vass.

Visst, de kan spela
helt underbart
rötterna från 1790,
äldst i Finland, en av de äldsta i världen
femte största i landet, sjuttiofyra musiker
men ändå,
något fattades,
fantasin,
produktutvecklingen?

Stor i truten

Sen lunch i hagtornsbusken. Åbo 23.10.2019. Foto: Håkan Eklund.

Det ringande lätet
kan inte förväxlas
inte heller kostymen, med
någon annan
knappast heller aptiten.

Att den orkar gapa
och, förstås
svälja.