Bra natt för pärlugglor

Kvällens andra pärluggla satte sig en stund i en rönn. Fotad i pannlampans sken. Valsörarna 24.9.2019. Foto: Håkan Eklund.

En bra natt för pärlugglornas flyttning tvärs över Kvarken. En del flyger västerut (mot Sverige) när vi släpper dem, en del flyger österut mot Finland.

Gränsöverskridande verksamhet, mitt i natten. Gräset är ju alltid grönare på den andra sidan ...

Just nu är klockan 04 och jag har brasa i öppna spisen; mysigt trots att tröttheten smyger på. Ute är det + 4.3 C, vindstilla och stjärnklart, mitt ute i Kvarken. Känns nästan overkligt. Första natten vi var här (lörd-sönd) stormade det.

Varje gång jag nu i natt går till de tre näten vid fångstplatsen hör jag  flyttande rödvingetrastar från skyn. Det är deras kontaktläten som hörs, som de kommunicerar med under nattflygning.

Min kollega ringmärkte 3 ugglor mellan kl. 21.15 och 24.00. Jag har fortsatt från och med midnatt och plockat med mig 6 pärlugglor fram till kl. 04.30 Den ena var redan ringmärkt med nr 7-136967; månne i Sverige?

Skall ännu vaka till klockan 05.

Läser just nu en artikel av Gunnar Brusewitz i Österbottnisk Årsbok 1985-1986: "Lomdagar på Valsörarna" från hans besök 21-22.5. 1984. Som vanligt välskrivet och underhållande. Dagen före han kom hit med biologen och författaren Hans Hästbacka som guide, hade jag åkt härifrån. Jag hade guidat min gamla vän Lars Edenius från Umeå med kompis, under den resan såg vi två vita storkar som var första obsen av den arten för Valsörarna. Sen på hösten fick jag mitt första projektjobb för UNV i Fiji, dit blev vi i fem år, och på den resan är jag i princip än- det vill säga jag kom aldrig tillbaka till Österbotten "på riktigt".

När jag läser i fågelstationens dagbok får jag en massa nostalgiska vibrationer med många minnen som väcks till liv. Och jag minns de första åren när jag ibland under regnperioden på Fiji hade hemlängtan, men inte till föräldrahemmet - utan till kompiskapet här ute på Valsörarnas fågelstation!

Igen en spännande väntan

Utsikt från köket. Valsörarnas fågelstation 24.9.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 267/365.

Det skymmer. Om en dryg timme öppnar vi näten. Perfekt väder för uggleflyttning. Senaste natt hade vi fem pärlugglor, tvålyc kades smita, tre ringmärktes. Få se hur det blir i natt. Min kollega tar första passet fram till midnatt, jag fortsätter efter midnatt.

Ugglevaka

Käringbådan, Ebbskär, Valsörarna. 23.9.2019. Foto: Håkan Eklund.

Ok, nu har jag lärt mig något nytt! Sånt är alltid trevligt. I kväll fick jag för första gången ringmärka pärlugglor själv, och det var svårare än jag trodde.
De är små och på det sättet lätthanterliga, men tarserna är så hårbeklädda (därför flyger de så tyst, bl.a.) att det var nästan stört omöjligt att se ringen när den sätts på.

Min kollega lärde upp mig, och nu har jag två stycken märkta. Normal ringmärker jag endast tornfalksungar (för länge tillbaka berguv, duvhök, bivråk etc.), och de är lättare att hantera - trots att de är större och "vildare", åtminstone just innan de är flygga.

Men dessa boreala små ugglor är något helt annat. "Hala och slippriga" med all sin dun och hårbeklädnad. Men vackra och söta. Den ena ugglan flög västerut, mot Sverige, den andra österut, mot Finland (när de släpptes). Kanske den sistnämnda kom från Sverige?  Både vägde 130 gram.

Livskvalitet

Valsörarnas fågelstation, Ebbskär. 23.9.2019. Foto: Håkan Eklund. Nr 266/365.

I går blåste det hårt, i dag vindstilla (nästan) och varmt. Snabba förändringar. Lugnt på fågelfronten. Vandrade runt i timmar och bara njöt av tillvaron. Nån enstaka sidensvans, två vinterhämplingar, en sen gransångare, en familj ladusvalor (andra kullen, ungarna flyger, men matas ännu ...). Just nu skymmer det. Allt ser bra ut för en bättre ugglenatt. Få se.

Porträtt av Tengmalms uggla

Möte med nattens flugburna. Valsörarnas fågelstation 22.9.2019. Foto: Håkan Eklund.

Mellan kl. 22.30 och 23.00 fick vi två pärlugglor. Vackra små varelser; bilden är tagen inne i stationen. Det märkliga är att när vi släppte dem ute på trappan visste de genast åt vilket håll de skulle flyga! Rakt mot Sverige och Holmön. Man kunde ju tro att när de kom ut ur ett rum borde de först "se sig om" (mörkt, dock stjärnklart) för att kolla läget. Men nej, de visste genast åt vilket håll de ville flyga. Inbyggd kompass?

The boreal owl (Aegolius funereus) is a small owl. In Europe, it is typically known as Tengmalm's owl after Swedish naturalist Peter Gustaf Tengmalm or, more rarely, Richardson's owl after Sir John Richardson. The scientific name is from Latin. The genus name Aegolius is a type of screech owl thought to be a bird of ill omen, and funereus means "funereal".

This species is a part of the larger grouping of owls known as typical owls, Strigidae, which contains most species of owl. The other grouping is the barn owls, Tytonidae. Due to its shyness and evasive reaction to human activities, nocturnal habits and preferred inaccessible taiga forest habitat, it ranks as one of the, if not the, least known owls in both North America and Europe.