nytt testande med icm

det finns bara ett skäl till det här inlägget, och det är att visa dagens experimenterande med icm, den där medvetna rörelseoskärpan jag blivit så förtjust i. idag provade jag nämligen något nytt. alla icm-bilder jag visat hittills har fotograferats med rörelse, oftast i sidled (vä - höger), ibland uppifrån och ner. 

det jag gjorde idag var dock något helt annat - faktiskt något jag såg att ett par av mina passionista-medlemmar provade, på vår fotopromenad för ett par dagar sen. jag använde objektivet och zoomade in under exponeringen. det ser HELT annorlunda ut, och även om jag tycker att det är rätt läckert, så har det ett annat uttryck än den faktiska kamerarörelsen jag använt hittills.

jag tror inte att jag kommer att använda just det här sättet tillsammans med det jag gjort tidigare (visa bilder sida vid sida i nån slags större projekt om jag skulle få för mig att göra ett sånt). båda sätten är coola, men kanske inte tillsammans.

den här sista bilden kommer jag inte ens ihåg om jag rörde kameran, eller om jag zoomade. oskärpan ligger ju mer i sidled, så det verkar mer sannolikt med rörelse.

äsch, jag vet inte. och just för ögonblicket spelar det inte så stor roll, heller. 😄 jag tycker fortfarande att det är roligt att testa och utforska. för att inte tala om att jag är extremt tacksam över att kunna fotografera digitalt. shit, vad dyrt det skulle bli att fotografera såhär, analogt. 

disträ, ofokuserad och allmänt skum

senaste veckan har varit jätteskum. är, och har varit jättetrött, och dessutom känt mig väldigt låg och off. gissar att det är pollen, nu igen, men vet inte. oavsett vilket, så har inspirationen att fotografera lyst med sin frånvaro. idag vaknade den såpass att jag åtminstone fick med mig kameran ut med hunden. 

det här staketet är hyfsat långt, och uppvisar varierande grad av trasighet lite här och där. eftersom det råkade finnas där, och jag råkade ha kameran med mig lät jag de tu mötas. det är kanske inte världens mest spännande motiv, men jag gillar symmetrin, de upprepade linjerna, den där trasigheten.

och det är väl ungefär så ambitiös och engagerad jag har orkat vara idag. jag är lite mer stressad än jag har lust med - det finns lite olika skäl till det. exempelvis; det är sista kursträffen i morgon, och då ska jag fotografera alla deltagare. jag har varit lite småstressad under hela kursen, eftersom det blev så tokigt precis i början - dels att renoveringen här hemma var i full gång, och att jag fyllde år precis i den svängen. just nu har jag ett par andra saker jag stressar över också, men om några dagar är iaf de grejerna ur världen. 

det märks rätt tydligt (för mig) när jag inte är på topp. jag tycker att jag har svårt att hitta bilder, och även när jag har hittat dem känner jag inte någon direkt connection till dem. har för mig att jag skrivit om det här fenomenet vid något tillfälle tidigare. det uppstår just när jag är trött och stressad. det är dock inte omöjligt att jag kommer att gilla bilderna mer när trötthet och stress gett med sig (typ; efter sommaren, om pollen-eländet ska envisas på det här sättet). 

jag tog en paus i skrivandet av det här inlägget och gjorde ett yogapass. till min stora glädje och tacksamhet känner jag mig lite bättre. såpass att jag kan tycka att bilderna från idag är helt ok, om än kanske inte några mästerverk.

jag har för övrigt funderat lite på en sak. det är en eller ett par, av er som läser här i min blogg, som kommenterat vid nåt enstaka tillfälle, att mina bilder inte ser ut som andras. jag tar det som något väldigt positivt,  men det jag funderar på är huruvida mitt sätt att se verkligen skiljer sig så mycket från andras. jag tycker personligen inte det - jag är ju en människa, som alla andra. hur olika kan man se, liksom!?

jag tror att det enda jag är beredd att tycka, är att sättet jag ser och fotograferar på, inte är ett dugg kommersiellt. alls. öht. det har nog aldrig varit det, inte ens när jag jobbade som porträttfotograf. mer då än nu, visserligen, men inte som andra porträttfotografer. så visst, jag köper att mitt sätt att se/fotografera är något annat än många andras ur det perspektivet.

men det lär jag ju inte vara ensam om. att ha ett icke-kommersiellt bildspråk.

det är ju också därför jag kallar det jag gör visuell poesi, mer än något annat - med fotografi som metod. 

och något som är hyfsat relevant i sammanhanget är att jag numer inte har samma behov av bekräftelse som jag hade när jag var yngre. jag är inte blind - jag ser ju att det jag gör är rätt trevligt att titta på. jag ser också att det är mindre lättillgängligt än många andras. men tack och lov har jag inget behov av att fotografera lättillgängligt och säljande. det blir ju inte mindre bra för att det (troligtvis) inte funkar för den stora massan.

det är tur att det bara är en bild kvar att visa, eftersom jag känner att jag börjar bli lite fladdrig i tankarna. :D :D :D 

när våren bär hösten med sig

titeln på blogginlägget syftar framför allt på de två första bilderna, så låt oss för all del titta på dem innan jag skriver nåt mer.

jag fotograferade det här i torsdags, men den här veckan har jag gjort två kullerbyttor när det gäller sömnen, dagarna efter varandra, så jag har varit alldeles för trött för att visa dem här. 

och i stället för att gå och sova nu, vilket jag verkligen borde, så bloggar jag i stället. :D

utöver mina sömnkullerbyttor, har jag också suttit och roat mig med att grubbla över vilka bilder jag ska ha på väggarna. jag trodde att jag beställt det jag skulle ha, men så lyckades jag hitta en hel drös ramar i ett av mina källarförråd. needless to say, så behöver jag beställa fler bilder. 

det går åt en hel del pengar till bilder just nu. JAG älskar't. men det kostar, även om jag inte beställer särskilt stora bilder.

jag har haft samma bilder på väggarna i rätt många år, och jag känner att det är dags att förnya - i princip helt och hållet. jag har EN större bild kvar sen förut, eftersom jag efter runt 25 år eller så, fortfarande tycker att den är förbannat snygg. det är för tillfället den enda analoga bild jag kommer att ha uppe. 

just för tillfället KAN jag inte beställa fler bilder, utan får hålla mig till nästa vecka när min sjukersättning går in på kontot. men det är ok - jag kommer troligen att hinna ändra mig minst ett par gånger tills dess. 

den här bilden, ovanför, är jag väldigt förtjust i. dock kommer den inte att hamna på väggen - iaf inte just nu.

flera av bilderna som ska upp, kommer att sitta tillsammans med andra. och där uppstår fenomenet kill your darlings. det finns bilder jag verkligen är sådär superförtjust i, men som inte nödvändigtvis funkar tillsammans med andra bilder jag vill ha. och då ryker de, hur ont det än gör i hjärtat. 

den här kott-bilden kommer dock att pryda min vägg. jag tycker att kottar är så otroligt vackra. de gör sig dessutom väldigt bra på bild.

i övrigt håller jag på - åtminstone i huvudet, att planera för mitt nya koncept, club passionista. det håller så sakteliga på att komma igång. vi har haft ett första teamsmöte och tittat på bildredigering. efter lite utfrågning bestämde vi att i stället för veckans uppgift kommer vi att ha månadens uppgift. det ger lite mer tid att fundera och faktiskt göra, och jag köper det rakt av. bara för att jag har rätt mycket tid på händerna, betyder inte det att andra har det.

har också fått in några önskemål om aktiviteter, så det ska också planeras in. 

(min hund, boyo, fick stå modell för en gångs skull - han är inte särskilt lättfotograferad, nämligen.)

men vet ni vad det roligaste av allt är? och det gäller både passionista OCH fotokursen. 

de gör som jag säger. :o :o :o helt galet. jag ger dem uppgifter, och de gör dem. och så laddar de upp sina bilder, som jag begärt. dessutom är det minst en av dem som lite skämtsamt kallar mig fröken. :D :D :D vilket är hysteriskt kul, eftersom jag är näst yngst av oss allihop. 

jag ska sätta mig och göra lite bildmaterial som jag kan använda för att marknadsföra det här konceptet. jag är trots allt inte gjord av pengar, och känner inte att jag har råd att annonsera på fb och andra sociala medier. det gäller liksom att hitta andra sätt att marknadsföra sig på.

men jag tänker att det löser sig. det här behöver inte gå jättefort. jag vill iofs få lite snurr på det, eftersom det är såhär jag vill försörja mig. men det behöver inte hända i förrgår. jag har funderingar och planer, men det får ta den tid det tar.

och jag tänker faktiskt ha kul under tiden. och roligt - det är det. 

bilden här ovan gillar jag också. och det slog mig just att jag har glömt att ta med den bland alla som ska upp på väggen. måste ta mig en titt på det. :D

förresten - gällande bilder till mina väggar.. jag blev så nöjd med det jag beställde från crimson, att jag beställer därifrån igen. och på tal om det, jag hämtade hem ett paket därifrån idag, i vilket det fanns några bröllopsbilder på en kompis. jag fotograferade henne när hon gifte sig, dubbelbröllop var det, eftersom hennes dotter gifte sig samtidigt. men; min kompis fyllde år för några dagar sen, och då passade jag på att förvarna om att det var en födelsedagspresent på väg. hon fick den direkt när jag kom hem, bara för att.

och nu, gott folk, närmar vi oss sista bilden för idag. nu ska jag försöka få arslet ur och INTE fastna vid photoshop igen, så att jag kan ställa mig på yogamattan en stund. sen måste jag faktiskt ta mig i säng.

jag träffade skogsfolket idag

trots att jag egentligen ska ägna mig åt att förbereda inför renoveringen, så tänkte jag redan igår att jag skulle gå upp i skogen med hunden idag - och ta med mig mina konstnärsdockor som jag köpte i höstas.

bortsett från ett par, tre bilder innan vi kom upp i skogen, så är dagens tema - skogsfolket.

men låt oss passera ett par, tre bilder först, innan vi kommer dit.

sådär, ja. nu har vi kommit förbi stället jag passerar varje gång vi ska upp i skogen, och det är oftast lika roligt varje gång.

men - upp i skogen kom vi, och jag hade onekligen rätt kul.

det jag tycker är så fantastiskt kul med dessa dockor är att trots att de faktiskt inte är mänskliga, och trots att de är rätt begränsade i hur man kan posera dem, så är de fullt kapabla att uttrycka mänskliga känslor.

det här är bilder jag har tänkt använda som exempel på just posering och miljö, inför porträttkursen som sätter igång om ett par veckor.

nu kommer mina kursdeltagare troligen uteslutande att fotografera EN människa i taget, men det känns ändå relevant att ha med bilder där det är två dockor. om inte annat för att kunna tipsa om hur man kan använda bländaren för att sätta fokus på en av två eller flera personer. jag vet att det är ett par, tre stycken av deltagarna från höstens kurs som kan ha nytta av det.

men alltså, kolla - på riktigt, hur coolt är inte det här? :o

och jag tycker verkligen det. helt otroligt hur mycket man kan uttrycka med en trädocka som det går att vrida, vända och bända på utan större problem.

jag är för övrigt lite fascinerad över mig själv, utifrån de här bilderna. vi var ju uppe i skogen här i närheten, och trots att jag inte hade tänkt så innan, så märkte jag att jag valde ställen för mina dockor, som ger åtminstone mig ungefär samma känsla som när jag fotograferar däruppe i vanliga fall. mao; tema barns fantasier om troll, tomtar och annat skrymt, och vart de bor. min egen upplevelse av flertalet av de här bilderna är just skogsfolk. inte nödvändigtvis tomtar och troll, men ändock. möjligen alver - jag tänker mig såsom i sagan om ringen, på ett ungefär.

ser ni lika tydligt som jag vilka bilder som andas mer feminint, och vilka som känns mer maskulina?

jag måste faktiskt erkänna att det här var riktigt kul. troligtvis kommer jag att fotografera de här dockorna vid fler tillfällen, fast olika miljöer.

ni ska få se en sista bild (som för övrigt får mig att tänka på jondalar i böckerna som följer efter grottbjörnens folk, om ni har läst dem). man går förbi den här trekantiga öppningen varje gång man går spåret, och jag har fotograferat den för många år sen - ett antal gånger. men idag när jag hade mina dockor med mig, blev det så uppenbart vad som måste hända. :D hence; min känsla av jondalar (det var min spontana tanke, direkt när jag såg det).

och nu när ni sett jondalar, är det dags för mig att dricka upp mitt te och återgå till min nedmontering av vardagsrummet. jag är rejält trött, så det blir nog en rätt dryg omgång - but it has to be done.

wish me luck.

ett extra inlägg idag

planen var att jag skulle vara klar med dagens fotograferande efter ebba och hedda, men så kom jag på att jag villhöver fotografera dem med kottar. jag har visserligen kottar hemma, men jag använder dem till annat - så det blev till att ta med sig hunden och kameran upp i skogen en sväng i stället, för att samla på mig lite kottar.

bilden här ovanför är en nedgång till ett cykelförråd eller någon annan form av källarlokal. den ligger i ett hus på andra sidan gatan från mig, och jag går förbi där varje gång jag ska upp till skogen. jag har tänkt ett bra tag att jag skulle ta just de här bilderna, men har inte kommit mig för, förrän idag. den under är samma ställe.

eftersom jag i sakta mak håller på att vrida mitt dygn, har jag varit vaken i ungefär 12 timmar eller så - alltså tar jag mig friheten att bara visa er bilderna med någon slags titel till varje, så får jag skriva vettigare inlägg en annan dag.

invitation.

pattern.

focus.

stone.

forest growth.

hunger.

circle.

forest fairy dancing in the wind.