en oväntad bild

det har varit väldigt lite fotograferande för min del den senaste veckan. dels sörjer jag min molly, dels har jag varit kraftigt påverkad av pollen (trötthet), dels har min dygnsrytm börjat rulla i högre hastighet än den gjort på ett par, tre månader.

de här bilderna är från häromdagen, när jag tog med hilda ut på hundpromenad. hunden bajsade, såklart, och väluppfostrad matte som jag är plockade jag upp efter honom.

men vart gör man av bajspåsen om man inte vill hålla den under näsan när man ska hålla i kameran för att fotografera?

man ställer ifrån sig den på nåt passande ställe, och tar med sig den när man fotograferat klart.

jag ställde den såsom ovan, och medan det kan tyckas lite småfånigt att fotografera en bajspåse mot en betongvägg, så tyckte jag dels att gråskalan blev vansinnigt snygg, och att själva bajspåsen har en väldigt snygg båge bakåt, åt vänster.

bilderna nedan är det jag egentligen ägnade mig åt just där. bajspåsen följde sedan med på en längre bit av promenaden pga brist på sopkorgar.

pollenpåverkad idag

av nån anledning har jag en riktigt knepig dag idag. har varit trött, seg, trög, långsam, slö i tanken - vilket är allra värst av allt, eftersom jag är van vid att ha en stor, vid och aktiv tankevärld. allt det här gjorde att jag inte alls hade lust att gå ut med hunden. men - trots att jag inte hade lust med nåt alls, så tog jag med mig hilda.

vi gick inte nån jättelång promenad. däremot var vi ute rätt länge. jag fastnade vid järnvägen igen. det är lite för kul med alla de här ledningarna som bara hänger där och är superläckra. 

jag tycker att jag börjar få bättre koll på det här med dubbelexponeringar. det börjar sätta sig lite, det här med hur jag behöver kombinera komposition och exponering, i båda exponeringarna. framför allt tycker jag att jag börjar få bättre koll på hur ljus/mörker slår ut varandra, hur jag kan få dem att samarbeta, osv.

dessutom har jag börjat bildbehandla lite hårdare. jag tycker nämligen att dubbelexponeringarna, just, tenderar till att bli lite väl grådassiga för min smak. jag, med bakgrund i porträttfotografi, är inte riktigt van vid att dra i spakarna fullt så mycket som jag gör just nu, men trägen vinner över vanan.

det jag personligen tycker är mest intressant med de här bilderna är att många av dem ser ut att vara proppfulla med dimma. detta är INTE med sanningen överensstämmande. nog för att det var molnigt, men det fanns inte en tillstymmelse till dimma. jag har lärt mig av tidigare experimenterande att det kan se ut så när det är stora partier typ tom, ljus himmel. den lägger sig som en dimma över den andra exponeringen, och så KAN det se ut såhär. måste inte, men KAN göra.

men usch, vad trög jag är i skallen, hörrni.

nu får ni titta på resten utan mig.

enjoy!

påbörjad urvalsprocess till utställning

jag har börjat fundera lite på vad jag ska använda för bilder till club passionistas utställning i höst. har satt ihop ett antal alternativ med diverse variationer - vissa skiljer det bara en bild i från föregående. de tre sista, tror jag, har jag också justerat tonaliteten för att se om de funkar ihop då. lågupplöst, mind you, men ändock.

jag kommer att välja det jag själv tycker funkar bäst i slutänden, men känn dig inbjuden att kommentera, nonetheless. 🙂 

här kommer resten utan vidare kommentarer (jag har varit vaken hela natten, jag måste försöka komma i säng).

enjoy! 🙏

gotik i västerås

västerås är faktiskt en rätt trist stad, på många sätt. city är överlag urtråkigt. kommunen har en stark tendens att göra sig av med gamla, fina byggnader och bygga nytt, skitfult i stället. ni vet, det vanliga.

men det finns faktiskt ställen som går att göra roliga saker med. jag gillar ju, som bekant, både gotik och det groteska. och jag upphör inte att fascineras över att det är fullt möjligt att fotografera gotiskt här i stan, utan större besvär.

jag tog med mig hund och hilda ner på stan medan tvättmaskinerna gick i morse. det är nog ett par dagar sen jag bestämde mig för att vi skulle ta oss iväg just idag, oavsett väder. det var givetvis stark, äcklig sol idag igen, så mycket har blivit i motljus. himlen var blå, vilket gör att den inte blir kritvit i bild. 

det finns vissa saker jag dras till i just den här miljön. detta är fotograferat utanför/i närheten av västerås slott, och i vasaparken. svartån går där, dessutom. jag attraheras oerhört av gatlyktorna just här, de är bland de vackrare i hela västerås. men också av teglet, där det forsar i svartån, de här tornliknande prylarna på taket av tegelbyggnaden. och när man fotograferar/bildbehandlar som jag gör, blir det lätt gotiskt.

i don't mind.

resten av bilderna får ni titta på utan vidare kommentarer från mig. jag kan dock säga att jag känner mig väldigt nöjd med dagens bildskörd. 🙏

enjoy!

jag har förlorat

jag har förlorat en av mina närmsta relationer. för den som aldrig har haft katt, kanske det låter fånigt. men i tisdags tog jag min katt-tant, nästan 14 år gamla molly, till veterinären för sista (och andra) gången. för mig som är ensamstående med i princip inga familjerelationer kvar i livet, är mina djur de allra närmaste jag har. 

för runt tio dagar sen, precis exakt på dagen lagom när jag hällt upp en helt spritt, sproilans ny 10-kilos säck torrfoder i hennes fodertunna, började hon vägra äta torrfoder. det är inget nytt fenomen - hon har i hela sitt liv haft korta perioder när hon inte vill äta torrfoder, och när hon väl gör det, kräks hon upp det efter en stund.

men det ger sig alltid.

den här gången gav det sig dock inte, och hon började dessutom gå och gömma sig längst ner i sin stora klöstunna för att få vara i fred. när jag hittade en knöl ovanpå hennes huvud började jag få panik. jag bokade tid hos veterinär för undersökning, och pratade sen med två kompisar. båda tyckte att med tanke på ålder osv, så kanske det var dags.

det tog mig hela helgen, med konstant, intensivt fokus på henne, att till slut boka om tiden från undersökning till avslut.

i 22 års tid har jag alltid haft katt. förr hade jag alltid två katter i olika åldrar. när den äldre gick, fanns det alltid en kvar. men när min senaste andra katt lämnade mig, var molly extremt tydlig med att det minsann inte skulle bli nån mer katt här hemma så länge hon fanns, för hon var minsann alldeles tillräcklig.

det hade hon rätt i.

men det gör också att jag för första gången på 22 år, inte har katt. så jag sörjer inte bara molly specifikt, utan frånvaron av KATT. jag är inte en person som "bara" har hund. jag är en person som har hund och katt. det måste vara så, nåt annat går inte.

så jag har börjat titta runt lite. jag har inte bråttom - det ska ju liksom vara rätt katt. jag har mina preferenser, och dem tänker jag hålla på. jag har också lite olika idéer om namn på den här för mig ännu okända katten. det kommer att bli jättebra, och jag tror att boyo kommer att uppskatta en ny kompis - även om det säkert kommer att bli kalabalik den första veckan eller så.

det här är andra dagen jag haft med mig kamera ut, sen nån vecka tillbaka. igår hade jag med mig hilda, men det blev inte en enda bild. idag är dessa bilder det jag tyckte var... låt oss säga att jag inte känner särskilt mycket för de här bilderna, men de är iaf mer än inget alls. 

det blir troligen ett par dagars paus till, eftersom det tydligen ska bli rätt varmt här i västerås under helgen. jag vill och behöver åka ner till kopparlunden iaf ett par gånger till, men det får bli när temperaturen sjunker igen. det kommer att vara alldeles för varmt för både mig och boyo. 

fast på sätt och vis är det rätt skönt att inte behöva åka iväg just nu. då kan jag sitta här hemma och sörja hur mycket jag vill, helt fritt. och det behövs, för min molly var en oerhört speciell katt. hon var inte bara en katt, utan också min familiaris. det är en förlust jag inte kan beskriva i ord, att förlora henne.

men jag är så oerhört, oerhört tacksam att få ha haft henne i mitt liv i nästan 14 år. 🙏