förberedande bilder

ni anar inte vad jag är både glad och tacksam för de fotokurser som redan varit, de som komma skall, och de individer som valt att bli medlemmar i club passionista. innan jag träffade dem var det många år som jag knappt fotograferat öht, eftersom jag inte kunde jobba med det pga min psykiska ohälsa. och eftersom jag inte kunde jobba med det, hade jag svårt att se poängen med att fotografera överhuvudtaget.

men nu när det finns ett behov - inte nödvändigtvis av att sälja det jag gör, men att använda bilderna som exempel, att visa och förklara, så är det helt annorlunda. det är till stor del därför jag fotograferar; för att ha just exempel.

nu på söndag är det teamsmöte med club passionista. då ska jag visa hur jag gör en (vad jag kallar) digital dubbelexponering = slår ihop två bilder för att ge effekt av en dubbelexponering.

en av bilderna ovan ska fungerar som bas i den sk dubbelexponeringen. jag har redan visat en bild med en sådan bas, men eftersom jag ännu inte fått hjälp med att förhoppningsvis rädda vad som rädda går på min gamla hårddisk, behövde jag nya bilder att använda i stället.

den här slank med, bara för att jag gillar den. tror dock inte att jag kommer att använda just den i detta lilla projekt.

här är det första alternativet till övre lager. vi får se vad det blir i slutänden - det beror på vad jag har lust med på söndag. här nedan kommer ett gäng varianter på tistlar. de är så vansinnigt vackra med sitt fluff.

ytterligare ett annat alternativ är rönnbären här nedanför.

sedan kom det med lite annat smått och gott som jag inte kunde låta bli när jag ändå var ute. allt som fotograferades idag blev långt ifrån bra. det var rätt skarpt solljus, trots att det var tidig kväll - jag gillar inte det, riktigt. just rönnbären här ovanför låg i skugga, men jag tog nån bild på andra som befann sig i direkt solljus. snudd på katastrof - HU!

här kommer de sista bilderna från idag. på just den här promenaden passerar vi en rad björkar, och jag såg sist vi var där att nån har roat sig med barken på en av dem. även om jag inte gillar det, så finns det bilder att plocka även där. 

ser du det jag ser?

i bilden här ovanför ser jag t ex en profil av en äldre, sur gubbe.

och som referens till mitt senaste gnälliga inlägg angående skärpan; här tror jag faktiskt att jag HAR skärpa - längst till vänster i bilden.😅

sista testet, nu då

ok, gott folk - det här får helt enkelt lov att vara sista testrundan med bildredigeringen. nu orkar jag inte hålla på längre. 😅 såsom min skärm är inställd just nu, såsom den står på skrivbordet osv, så ser de här bilderna helt ok ut för mig. jag får helt enkelt bita ihop och hoppas att det ser någotsånär vettigt ut hos er andra också. 

de här bilderna fotograferades nu på morgonen när jag och hunden var ute en sväng medan tvättmaskinen gick. häpnadsväckande hur olika vädret/temperaturen kan vara från en dag till en annan. det blåser rätt rejält, så fönster och balkongdörr står öppna för att vädra ut värmen inomhus.

ni vet, allt det här "skräpet" som ligger uppe vid skogskanten på andra sidan gatan där jag bor - nu har det landat nya grejer där. exempelvis bilden här ovanför; diverse plattor som prytt backen nånstans. plus en massa asfalt som brutits upp från nånstans på gatan. jag har ju svårt att låta bli att gå dit, så är det. men det finns ju vansinnigt många bilder som bara ligger där och väntar. det vore ju oerhört egoistiskt av mig att INTE gå dit, kan jag tycka.

bilden här ovanför är svårredigerad, oavsett om man har en välkalibrerad skärm eller inte. tegelväggen är gul, och bortsett från att jag inte gillar gult öht så är det en svårredigerad färg. när man gör sina bilder svartvita blir den så oerhört grå, och vill man ha nån som helst kontrast i den så blir allt annat jätteskumt - och det ser ni också att det har blivit här, särskilt på trägrejen längst till höger. det kommer en bild till med den här tegelväggen lite längre ner, och det är samma fenomen där.

men alltså, ni ser ju själva. det går ju liksom inte att passera såna här ställen. eller; JAG kan inte, iaf. det är stört omöjligt. 

jag tror att det här (ovan) är min favoritbild från idag. jag tar mig friheten att tycka så, trots att det är asfalt som jag rent generellt tycker är rätt svårt att fotografera. det kommer nån till asfaltsbild, och då ser ni förhoppningsvis vad jag menar. jag gillar struktur, men asfalt har så vansinnigt mycket av det, och när solen ligger på i en viss vinkel blir det så extremt grovt att till och med jag tycker att det blir alldeles för hårt.

men den här är skitkul ändå, trots att det är asfalt. 🤗

här är för övrigt ytterligare en struktur som blir lite för mycket för min smak. det är ju som det är - jag kan ju inte byta ut den mot vit betong bara för att jag gillar det mer, men det här har också en tendens att bli så oerhört grov och kontrastrik på ett sätt som jag personligen inte nödvändigtvis tycker är skitsnyggt.

den här bilden, däremot, gillar jag. 

mer asfalt, och den här bilden existerar därför att jag såg ett fågelhuvud i den här gropen, och kunde inte riktigt låta bli att ta med mig den hem.

och ännu mer asfalt (näst sista). ni ser ju själva; när solen ligger på blir det skuggor av knottrorna i asfalten, och så ser det jättehårt ut. den här gillar jag pga skuggan till vänster, men asfalten i sig... well.

en till på nämnda stenplattor. jag gillar såna här. jag är oerhört förtjust i strukturen och hur gråskalan ser ut när man gör svartvitt av det. plus att när det ligger och skräpar på det här viset som detta gör, så finns det verkligen huuuuur många bilder som helst av alla vinklar och former. hur kul som helst!

här har vi en till bild på den där gula tegelväggen. även här blir det väldigt stora kontraster mot det svarta räcket till vänster. jag tycker att det är skitdrygt att fotografera gula prylar - västerås slotts innergård är också knallgul. usch!

här är dagens sista bild - också asfalt. skuggan, tro det eller ej, kommer från ett ungt, tunt träd som har stöttepelare som håller upp det. skuggan såg så kul ut att jag inte kunde låta den ligga utan att bli plockad. 

om ni ser några konstigheter i bildbehandlingen av dessa, let me know. annars kommer jag att låta det vara som det är för tillfället. 

om roland barthes

jag tog med mig kameran när jag gick ut med hunden för ett par timmar sen. hade nån slags plan, som genast ändrades när vi kom ut. det slutade med att vi gick en sväng runt kvarteret, och jag tänkte att ser jag nån bild som vill bli plockad, så gör jag det. annars låter jag bli.

det föll sig så att jag valde att till största delen fotografera sådant som är likadant. alltså; typ, mönster. på ett eller annat vis, iaf. 

men - jag tänkte att jag skulle skriva om roland barthes, så ni får se bilderna som orelaterad illustration till det. :D

nu har jag läst ut de två böcker jag har av barthes - camera lucida, och bildens retorik. jag har läst camera lucida förut, men det är så orimligt länge sen att det var läge att friska upp minnet lite.

min spontana tanke är - herregud, vad tråkig han är. 

jag tycker att camera lucida är bättre än bildens retorik, men det spelar ingen roll - båda böckerna är tråkiga i vilket fall. det märks oerhört tydligt att han egentligen är lingvist. min kopia av camera lucida är på engelska. jag har ett rätt stort och bra ordförråd på engelska (jag läser mycket på engelska, ser serier och filmer på engelska, lyssnar nästan uteslutande på musik med engelsk text osv), men SHIT pommes frites, vilka ord det finns med. och bildens retorik ska vi inte ens prata om - min bok är på svenska, och det är vansinnigt många ord jag ALDRIG har hört, i hela mitt liv. 

med tanke på hur vi bombarderas av fotografi numer, framför allt i media och sociala medier, är det lätt (även för oss som fotograferar, tror jag) att tänka att fotografi är lika gammalt som alla andra konstformer, men så är det ju faktiskt inte. det är inte ens 200 år sedan det första fotografiet någonsin, skapades. mycket vatten har visserligen runnit under broarna sedan dess, men som konstform är fotografi fortfarande rätt ung.

och jag tänker att även om roland barthes levde, verkade och skrev under ett århundrade som de flesta som finns här på fotosidan har upplevt, så har fotografiet som fenomen, som uttryck osv, ändå förändrats en hel del.

från mitt perspektiv, som är född bara några år innan barthes dog. känns hans grepp om bildanalys ganska naivt. jag tror inte att det var det - då, men nu, nästan 50 år senare, känns hans grepp om bildanalysen rätt tom. åtminstone för mig. man behöver inte göra en psykoanalys på ett fotografi, men för mig är det viktigt med annat, än det som barthes skriver om. 

en del saker köper jag - men endast som ett första steg in i en analys. och jag tycker att det åtminstone på vissa sätt kan jämföras med panofskys tankar om ikonologi (igenkänning i ett konstverk man betraktar), men likt panofsky verkar det inte komma så jättemycket längre än så. hans studium känns mest som att svara på frågan "gillar jag det här eller ej", och punktum verkar inte vara mer än något i det fotografi man betraktar som sticker ut och retar ögat på den person som tittar. (studium och punktum). 

sen tycker jag också att barthes är alldeles otroligt omständig i sina texter. han tar enormt lång tid på sig att nå nån slags poäng, vilket gör att jag har svårt att ta mig vidare i texten - jag tröttnar, helt enkelt.

nu läser jag ju vidare ändå, men det skall erkännas att delar av texterna har jag mest skummat igenom.

det finns lite andra olika saker jag reagerar på, men min misstanke är att det beror på just det faktum att roland barthes levde under en annan tid än jag, och fotografiet då var inte samma sak som det är nu.

barthes verkar, rent generellt, vara av åsikten att ett fotografi på något sätt skulle vara.. well, diskussionerna han för är långrandiga, men han verkar söka efter någon slags sanning i fotografiet, och ha åsikten att alla fotografier på något sätt är samma sak (fast ändå inte, eftersom han tar upp hur han söker essensen av sin döda mamma i gamla fotografier, men även pornografiskt fotografi). 

jag tror inte att barthes och hans metoder är någonting jag kommer att använda mig av själv, och inte heller något jag kommer att anstränga mig särdeles för att föra vidare. jag är visserligen glad att jag har böckerna, och nu dessutom har läst dem - men eftersom jag själv har ett annat förhållningssätt till, och närmar mig fotografi - både som fotograf och teoretiker, så känner jag inte nödvändigtvis att barthes har så mycket att tillföra, rent praktiskt.

jag valde att läsa de här böckerna nu (jag har andra böcker att läsa också), eftersom jag planerar att skriva ihop nån slags skrift till mina passionista-medlemmar om just bildanalys. jag har åtminstone 3 - 4 böcker till att trycka i mig. john berger är med på den listan, liksom james elkins. jag har också ett par till nya böcker, där jag inte kommer ihåg vad författarna heter (och är för lat för att vända mig om och kolla), som ska läsas. 

dock; eftersom mina medlemmar är rätt så novis inom fotografi rent generellt, så kommer det inte att bli en skrift som behandlar fototeori ur något akademiskt perspektiv. jag funderar på om jag ska ta upp några författare (glömde att jag kanske måste läsa om ett par böcker av susan sontag också), men sedan lämna det för att ägna mig åt hur en fotograf analyserar andra fotografers bilder, för att lära sig språket, och framför allt, utveckla sitt eget fotograferande.

och då handlar det ju mer om fototeknik, val man gör som fotograf när man står där med kameran, komposition, ljus, korn, färg vs svartvitt, osv.

jag vet inte om medlemmarna kommer att vara intresserade av det här. :D jag menar; bildanalys låter ju lite småtråkigt. men jag hoppas att de intresserar sig för det, iaf litegrand. jag tror att de flesta av dem skulle tjäna på att lära sig åtminstone nån slags grundläggande kunskap om det. språket, framför allt - det är ju alltid kul att kunna prata om fotografi med andra intresserade, och förstå vad de menar när de kläcker ur sig diverse fototermer på löpande band.

och med det sagt har jag inte så mycket mer att säga om roland barthes eller bildanalys just för ögonblicket. de här sista bilderna tog jag på väg upp genom trapphuset, när vi kom in. solen ligger på den sidan, från soluppgång och några timmar framåt. jag tänker ibland att jag ska fotografera där, men glömmer det alltid.

och här kommer dagens sista. mycket nytta och nöje - hoppas du inte dog av tristess, av att läsa om roland barthes. :)

disträ, ofokuserad och allmänt skum

senaste veckan har varit jätteskum. är, och har varit jättetrött, och dessutom känt mig väldigt låg och off. gissar att det är pollen, nu igen, men vet inte. oavsett vilket, så har inspirationen att fotografera lyst med sin frånvaro. idag vaknade den såpass att jag åtminstone fick med mig kameran ut med hunden. 

det här staketet är hyfsat långt, och uppvisar varierande grad av trasighet lite här och där. eftersom det råkade finnas där, och jag råkade ha kameran med mig lät jag de tu mötas. det är kanske inte världens mest spännande motiv, men jag gillar symmetrin, de upprepade linjerna, den där trasigheten.

och det är väl ungefär så ambitiös och engagerad jag har orkat vara idag. jag är lite mer stressad än jag har lust med - det finns lite olika skäl till det. exempelvis; det är sista kursträffen i morgon, och då ska jag fotografera alla deltagare. jag har varit lite småstressad under hela kursen, eftersom det blev så tokigt precis i början - dels att renoveringen här hemma var i full gång, och att jag fyllde år precis i den svängen. just nu har jag ett par andra saker jag stressar över också, men om några dagar är iaf de grejerna ur världen. 

det märks rätt tydligt (för mig) när jag inte är på topp. jag tycker att jag har svårt att hitta bilder, och även när jag har hittat dem känner jag inte någon direkt connection till dem. har för mig att jag skrivit om det här fenomenet vid något tillfälle tidigare. det uppstår just när jag är trött och stressad. det är dock inte omöjligt att jag kommer att gilla bilderna mer när trötthet och stress gett med sig (typ; efter sommaren, om pollen-eländet ska envisas på det här sättet). 

jag tog en paus i skrivandet av det här inlägget och gjorde ett yogapass. till min stora glädje och tacksamhet känner jag mig lite bättre. såpass att jag kan tycka att bilderna från idag är helt ok, om än kanske inte några mästerverk.

jag har för övrigt funderat lite på en sak. det är en eller ett par, av er som läser här i min blogg, som kommenterat vid nåt enstaka tillfälle, att mina bilder inte ser ut som andras. jag tar det som något väldigt positivt,  men det jag funderar på är huruvida mitt sätt att se verkligen skiljer sig så mycket från andras. jag tycker personligen inte det - jag är ju en människa, som alla andra. hur olika kan man se, liksom!?

jag tror att det enda jag är beredd att tycka, är att sättet jag ser och fotograferar på, inte är ett dugg kommersiellt. alls. öht. det har nog aldrig varit det, inte ens när jag jobbade som porträttfotograf. mer då än nu, visserligen, men inte som andra porträttfotografer. så visst, jag köper att mitt sätt att se/fotografera är något annat än många andras ur det perspektivet.

men det lär jag ju inte vara ensam om. att ha ett icke-kommersiellt bildspråk.

det är ju också därför jag kallar det jag gör visuell poesi, mer än något annat - med fotografi som metod. 

och något som är hyfsat relevant i sammanhanget är att jag numer inte har samma behov av bekräftelse som jag hade när jag var yngre. jag är inte blind - jag ser ju att det jag gör är rätt trevligt att titta på. jag ser också att det är mindre lättillgängligt än många andras. men tack och lov har jag inget behov av att fotografera lättillgängligt och säljande. det blir ju inte mindre bra för att det (troligtvis) inte funkar för den stora massan.

det är tur att det bara är en bild kvar att visa, eftersom jag känner att jag börjar bli lite fladdrig i tankarna. :D :D :D 

visst mått av tristess kräver nya motiv

eller.. att säga "nya motiv" är väl att ta i. det här är ju sånt jag gillar att fotografera. men jag har fotograferat så mycket uppe i skogen att jag just för tillfället, mitt i all pollen, känner mig lite småtrött på just de motiven.

alltså tog jag med mig kameran på en hundpromenad som stundvis var småkylig i blåsten när solen behagade gå i moln, och skitvarm när solen tittade fram. och så tänkte jag att jag skulle försöka låta bli att hitta alla de motiv jag i vanliga fall tenderar att attraheras av.

och som sagt var; jag skulle ljuga om jag sade att jag aldrig fotograferat detta tidigare. för det har jag. många gånger. men om inte annat var det ett tag sen, och då blir det lite småkul bara därför. plus att det är skönt att inte fotografera diabetes-framkallande sockerchocker i form av blommande träd, iaf EN dag (fast en hemlis är att det finns några såna bilder i dagens bildskörd, fast jag valde att inte visa dem här).

utöver dagens fotograferande ägnar jag en del tid åt att fundera på hur tusan jag ska bära mig åt för att få min hjärna tillräckligt aktiv för att kunna skriva den där texten jag berättat om, som ska handla om bildanalys. jag har lite annat jag behöver skriva ihop också - t ex ett uppdaterat kursmaterial inför höstens nybörjarkurs i bildseende/bildskapande.

men eftersom vi är i mitten av maj, och framför allt pollen är i full gång, finns inga garantier för att det blir av förrän efter sommaren. särskilt inte om det blir varmt också. usch.

i stället dagdrömmer jag om att vinna massor med pengar på lotto, så att jag kan köpa en spritt sproilans ny, vettig och bra (och dyr!) kamera, nya objektiv, en ny, fräsch dator, och en massa annat jag både behöver och villhöver ha.

lyssnar på bra musik gör jag också. har en spellista som går på ständig repeat just nu. det mesta på den är troligen musik som ingen, eller åtminstone ytterst få av er, har hört talas om. min musiksmak är bred, men bitvis rätt obskyr. 

blesh.

nu ska jag sluta fylla ut tomrummen mellan bilderna med meningslös text, och visa den sista i stället. :D