Bryggt eller snabbt - en smaksak

Man kan inte komma ifrån att snabbkaffe är snabbt och bekvämt. Men bryggandet har sina förtjänster i både smak och trevnad. Den längre processen av de två skapar mer förväntan och alla vet ju att ”den som väntar på något gott...” osv. I dagens snabba levnadstempo verkar det snarare som om man ”väntar alldeles för länge” om det tar mer än några sekunder. Men ok, ibland måste det gå fort. Men allt som oftast kan man ta det lite lugnare och njuta lite. Själva processen kan ju bli en meditativ övning.

Farmors kaffekvarn

Mormors kaffemått

För mina eventuella asiatiska läsare kan man göra samma jämförelse mellan tépåsar och téceremoni. De förstår då bättre vad jag menar. Téceremonin är en riktigt lång historia som bygger på skicklighet, både av värdinna och gäster. Dessutom med ett stort mått skicklighet i konversationens ädla konst. Inget ytligt mingel där inte.

 

En ynklig tépåse

Refrängen i detta inlägg blir till slut: digitalt eller på film? Det är som vanligt en smaksak. Och allt har sin tid. Fast det ena smakar mer...

”Allt har sin tid,
det finns en tid för allt som sker
under himlen”  säger Predikaren i 3:e kapitlets första vers.

Tänkte inte på det...

Jag vill så gärna digitalisera några av mina bästa bilder från den analoga tiden men jag är inte riktigt nöjd med kvalitén när jag provat att skanna dom. Du kan se eländet i mitt album Bilder från vinden. Kompositionsmässigt är de ju hur fina som helst =) Men kvalitén är inte i nivå med originalet. Och jag vill komma nära originalet, om du förstår vad jag menar.

Jag fick låna pappas diaduplikator och införskaffade en T2-adapter för Nikon (jag ska ändå ha en) och började fotografera ?! Avtryckaren reagerade inte. Ändrade allt som gick att ändra på kameran men ingen reaktion. Tills slut ändrade jag inställning på blixten och och flopp (spegeln) och sladang (ridån) och stjärnbaneret i mina ögon (blixten). Allt blev svart. Bilden också. Plockade fram den gamla blixten som sitter på en fotocell och satte den på ett litet stativ, ställde in huvudblixten på max effekt (liten bländare) och tryckte av. Bättre.

Men nånting är fel. Bilden är kraftigt beskuren. Efter en del funderande kom jag på att en vanlig diaduplikator ju är gjord för att duplicera dia på film, d v s 24x36 mm. Hade jag haft en kamera med fullformatsensor så hade allt varit frid och fröjd (utom vad gäller ljuset) men nu har jag ju en mindre så delar av bilden lyser på något annat där inne i kamerahuset. Något som definitivt inte har som jobb att leka pixel. Här är bildbeviset. Den översta bilden är den skannade originalet, den andra är fotograferad i diaduplikatorn.

Skannat original. Bearbetat i Lightroom.

Kvantsprång i kamerautvecklingen

Jag pratar inte om Nikon vs Canon. Megapixlar eller bilder/s. Digitalkameran var ett kvantsprång i kamerautvecklingen när den kom. Precis som med mobiltelefoner går utvecklingen nu i  rasande fart. Modellerna avlöser varandra i en ständig ström. Nu är det dags för nästa kvantsprång, MFT. Micro Four Third. Nu ska spegeln bort och objektiven bli mindre p g a att linsen kommer närmare sensorn. Äntligen ska man slippa floppet när spegeln flyr ljuset. Men sla-danget från slutaren har dom glömt att inkludera i den nya standarden. Den kommer fortfarande att låta som den gjorde 1974 när jag började fota på allvar. Något odiskretare får man leta efter. Fråga vilken natur- eller smygfotograf (paparazzi kallas det visst) som helst. Min Nikon låter i klass med den gamla Praktican jag började med. Ändå borde det vara lätt att exkludera slutaren. Sensorn är ju elektronisk och allt i microprocessorernas tid går ju på nanosekunder numera. En tusendels sekund är ju för tusan en miljon nanosekunder. Gott om tid att göra Enable-Skanna-Disable på. Jag ska nog säga att jag är mekanist men ändå har jag 20p elektronik och en brevkurs från 80-talet någonstans i bakhuvet.

Ska man göra ett kvantsprång, ska man göra det ordentligt, herrar Olympus och Panasonic. Annars vinner man inte OS i kvantsprång.

 Skulle haft en bild på Praktican här men måste ta den först.