3,5/75

Betraktelser från Montreal -4

Om att gå vilse i parken

Det där med vilse är väl en definitionsfråga. Vi visste var vi var, i stort sett, men vi hittade inte det vi letade efter. 

Idag har vi spenderat en massa timmar i Parc Jean Drapeau. Den här parken ligger på två öar i St Lawrencefloden. Den ena är naturlig, den andra konstgjord. Det går broar emellan dem. Montreals kortaste tunnelbanelinje går till ön. Gula linjen består av tre stationer, två ändstationer och en i mitten. Den i mitten är parken. Så vi visste i alla fall var i Montreal vi var. Men vi hittade inte det vi letade efter, de ställen vi var på förra gången, 2007. Inte ens dottern som bor här hittade. Den naturliga ön heter St Helen, den konstgjorda Notre Dame (men det  har inget med kyrkan vi besökte igår att göra).

För att retas lite med Sverige visar jag här lite sommarbilder. Det är svårt att tänka sig att de hade snö för tre veckor sedan. Hur är det i Kungsträdgården? Hinner vi hem innan träden exploderar?

Vy mot nordost. Det är hus som växer där på andra sidan.

Vi hittade ett klassisk schackbrädestorn på St Helen. Det var nog egentligen ett utsiktstorn för militären. Vi kunde dock inte använda det för att orientera oss.

Iron Man bor på ön St Helen

Vi åt vår fruktsallad vid en damm medan Näcken spelade fiol under ett träd. Han spelade efter noter och vi fick höra en och annan etyd samt delar av Våren av Vivaldi. Näcken var nog egentligen en musiker som förvisats av sina grannar att öva någon annanstans. Det passade ändå bra till vår enkla färdkost.

Alltså, naturfotografi är inte riktigt min grej men en del saker kan man ju inte låta bli att ta en bild på. Ett träd vars krona har rotat sig vid sidan av roten. Naturen är i alla fall fantastisk. I bakgrunden skymtar Montreals enda kasino. Sedesamt folk, de här fransoserna!

Väderprognosen för i morgon lovar regn och åska. Kanske. Dottern menar att väderprognosen kan ändra sig fortare än vädret. Nå, vi får se.

Mellanformataren

PS
Hela Montreal ligger förresten på en jätteö i St Lawrencefloden. I början bodde bara en större  irokesestam här i sin by.

PPS
Imorgon tar jag sovmorgon från bloggen. Den blev ju klar idag (mot alla odds). Det blir nog en runda med Zeissen och en titt in till bageriet på hemvägen. Färskt bröd på morgonen innan flickorna vaknat hör till livets guldstunder.

Dela:

Naturfotografi

Om hur det är att vara sämst i klassen

Jag är djupt imponerad av en del fotografers förmåga att göra naturen rättvisa. Lite avundsjuk också kanhända. Nu känner jag mig själv ganska bra och vet att jag inte har det där riktiga drivet och intresset när det kommer till att avbilda naturen. Flora och fauna är inte min grej riktigt. På sin höjd kan jag närma mig landskapsfotografering. Gärna det storslagna (som måste vara omöjligt att misslyckas med, inbillar jag mig). Och gärna med något kännetecken på civilisation och människors närvaro. Det blir inte så många bilder i det här inlägget men det är inget att oja sig över. Det handlar mest om andra fotografer. De som kan.

Storlaget på Ekerö. Min första bild med storformatskamera

Träd är rätt kul också. Finns där hela tiden. Bara att åka och hälsa på

Jag imponerades mycket av Nick Brandts utställning On this Earth, A shadow falls. Hans magnifika djurporträtt lämnar nog ingen oberörd. I alla fall inte mig. Om man bara kunde...

Här för leden hittade jag en annan landskapsfotografigigant, Clyde Butcher. En sån där som likt Ansel Adams  kör med de stora negativen och gör stora kopior i bassänger. 

Det viktigaste han säger är att bilderna ska vara så stora att man får en känsla av att vara där. Där tror jag han har rätt.

Mellanformataren

PS
Jag har i alla fall gott om mellanformatsfilm i frysen. Vi får se om det kan bli nåt... 

Dela:

Att göra eller att taga en bild, det är frågan

Om tidsfaktorn i bildskapandet

För ett par år sedan gick jag en kurs på Fotografiska där handledaren  presenterade en linje för att förklara skillnaden mellan att göra eller att ta en bild.

Göra                                                                                                                                                  Ta
<------------------------------------------------------------------------------------------------------->
Långsamt                                                                                                                                  Snabbt 

Han menade att olika typer av fotografi hamnar någonstans på denna tidslinje.

Exempel i göraänden:

Arkitektur: 
Man har gott om tid på sig att studera motivet. Man kan gå dit vid olika tider på dagen, vid olika väder, olika årstider. Byggnader står tålmodigt kvar och fotografen har som regel tillgång till den under en lång tid. Det handlar mer om fotografens tålamod med sig själv och att invänta rätt tillfälle.

Gripsholms slott 

Stilleben eller produktfotografi:
Här är det ju fråga om fotografens förarbete i hög grad. Att slutligen ta bilden är bara avslutningen på ett en kortare eller längre tids arbete med att arrangera objektet, ljussättningen och andra detaljer.

Teservis 

Exempel i Taänden:

Sportfoto:
I sportfoto gäller det att fånga de viktiga och kanske avgörande  ögonblicken. Målen, knockouten, kroppen över ribban, det ilskna uttrycket i kastet o s v. En sportfotograf förbereder sig förstås till viss del i Göraänden. Han placerar sig nära där det borde hända intressanta saker. Vid målområdet t ex. Men sen är det till att vara på alerten och TA året sportbild i rätt tiondels sekund.

Hoppsan! Det här gick inget bra... Jag placerade mig vid ett intressant hinder där det borde hända saker och sen gick mycket på sekvenstagning.

Barnfoto:
Frånsett sovande barn som man gladeligen kan placera i Göraänden, är vakna barn något av det svåraste jag vet att fotografera. Jag har övat på tre egna och nu har jag två barnbarn dessutom. Det är svettigare än gatufoto! Spetsen på Taänden, om man säger så. Här gäller snabba slutartider och helst ett nervöst snabbt autofokus. Eller så skiter man i allt och så blir det som det blir.

Twist and shout. 1/60 och blixt duger inte...

Gatufoto:
Ligger för det mesta i Taänden men man kan förbereda sig rätt mycket i Göraänden genom att ta sig tid att hitta ställen med intressanta geometrier eller andra visuellt intressanta element att TA bilder i när rörliga objekt (människor mm) befinner sig på rätt ställe i kompositionen. Det är här man brukar tala om tillfällen som kommer som en snigel men försvinner som en blixt.

Screwed up. kfem, Vällingby 

Någonstans mittemellanexempel:

Porträtt och modellfoto:
Interaktionen mellan fotograf och modell ger rika möjligheter att ta lite tid på sig, ta om bilder. Både fotograf och modell kan snacka sig fram till en bild, skapa den tillsammans. Tiden är inte kritisk medan man bygger upp en pose men det gäller förstås att trycka av vid ett bra tillfälle.

TOG bilden mellan andra planerade GÖRA-bilder 

Nog med exempel. Man kan lätt förstå var olika typer av bilder hamnar på Göra-Ta-linjen. Ofta är det en blandning av  Göra i betydelsen att förbereda sig och Ta bilden i exakt rätt ögonblick. Sittande fågel är kanske mer i Göraänden än en fågel i flykt där det gäller att TA den vid rätt tillfälle. Landskap är väl nästan enbart en långsam process medan vetenskaplig höghastighetsfotografering naturligtvis ligger i den andra änden.

Man kan fundera över var fotografering med blixt egentligen handlar om....

Mellanformataren

PS
Som vanligt är det inte på fullaste allvar 

Dela:

The bright side of life

Om att göra det bästa av solsken

Jag är ingen vän av starkt solsken. Idealvädret för mig är när ett tunt molntäcke bildar en effektiv softbox över allt man ser och mjuka skuggor mejslar ut strukturer. Men ibland får man finna sig i hur det är och göra det bästa av det.

Här är ett par till som inte gillar solsken

Ulriksdal, ZM, Sonnar och Tmax400

Mellanformataren

Dela:

Min nya hobby - Träd

Om att koppla av från de vanliga motiven

Jag gillar egentligen mest att fota människor i den urbana miljön eller vilken annan miljö som helst, utom i en studio. Men ibland kan det vara skönt att "porträttera" något annat. Därför har jag dammat av ett gammalt intresse för träd. Inte vilka träd som helst. Träd med en egen karaktär som i det sammanhang de står utmärker sig, står ut och säger "Här är jag". Igår gjorde jag en runda till några favoriter och en nyupptäckt goding. Det fina med träd är att de står kvar, det är bara att lägga märke till adressen så kan man komma tillbaka. Om ingen sågat ner dem förstås.

Vid Brostugan på Kärsön finns en enorm ek som jag tror måste vara äldre än den berömda TV-eken. Jag lade märke till den för några veckor sedan när yngste sonen och jag dinerade vid Brostugan.

Maffig stam. Därborta till vänster står avkomman, några hundra år yngre.

Den gamla eken i all sin prakt och härlighet

En vacker allé har jag också sett otaliga gånger men har inte funnit något lämpligt ställe att parkera på. 261:an är ganska hårt trafikerad för det mesta så man stannar bara inte var som helst. Nu parkerade jag på en sidoväg och gick cykelbanan tillbaka för att hitta lämpliga positioner mellan vägens belysningsstolpar och sedan vänta på en lucka i trafiken. Nästa gång prövar jag nog den andra sidan.

Den vackra allén som för mina tankar till sydligare breddgrader medan jag passerar. Det här är entrén till Wallenbergfamiljens begravningsplats som ligger i lummig grönska på kullen till vänster. Det här ligger på Lindö, strax innan man svänger mot antingen Ekerö eller Färingsö. You can't miss it.

Trappan till himlen

Mellanformataren

PS
All bilder är digitala och konverterade  i Silver Efex Pro och tonade i cyanotype. Lite mer hokus pokus med spakarna förstås men det håller jag för mig själv. (Ärligt talat kommer jag inte ihåg allt) Alla bilder först preppade i Lightroom.

Dela: