2014 oskrivet

Om att ställa in siktet

Mitt fotoliv går mot koncentration efter att ha varit ganska splittrat på många särintressen inom fotografi. Jag kommer att fortsätta dokumentera allt jag är med om i livet och funderar på att göra det i fotoboksform. För mig själv, alltså. Att ha något att bläddra i när jag sitter där åldrad och kanske har tråkigt och minns dåligt. Men det är ju långt kvar till dess =)

Något jag verkligen vill ta tag i på allvar är porträtt i miljö. Det är nära besläktat med mitt gatufotografiintresse så det känns som en naturlig utveckling och fortsättning av den genren för mig. Jag har flera förebilder i ämnet så det är bara att härma metoderna och se hur det går.

Och naturligtvis fixar jag pappersbilder i mörkrummet också. Jag har börjat ge bort egenkopierade bilder bara för att det är kul att glädja andra med "riktiga bilder" tagna med en "riktig kamera" som någon sa. Vad han nu menade med det? Jag gör nog pappersbilder från digitalbilder också. Efter nyår börjar ett nytt uppdrag och min vana trogen försöker jag nog få upp en liten utställning på mitt nya jobb. Det har varit uppskattat på tidigare ställen jag varit på. Nu några bilder i 2014 års anda tagna året som gått.

Jag träffade Herr Rudolf på Skå industriområde.

Jag fikade på Holgers i Säffle med min klasskamrat Åke från tiden på Teknis.

Jag träffade Janne i hans verkstad som jag hade en del att göra med på mitt första jobb.

Jag fotade Nicklas Strömstedt på ett genrep

Och allas vår Affe på fiket vid Hornstull

Andra fotografer tog jag i klump =)

Eders Hängivne

PS
Naturligtvis fortsätter jag att vädra mina gamla fotoapparater tillsammans med de nyare. Men inte samtidigt. 

Projekt 85 mm

Om objektiv som sällan används

Jag har bestämt mig för att börja köra 85 mm lite mer. Så mycket att jag gör ett projekt av det. Egentligen beror det på min inriktning på porträtt och 85 mm är ju en klassisk porträttbrännvidd för småbild och det har säkert sina anledningar. De gånger jag använt 85 mm har också varit mycket trevliga tillfällen med god utdelning. 

Jag har flera 85 mm:s objektiv till flera kameror så det är bara att köra igång. Först ut blir min Nikon S från 1954 med Superia 200 som sensor.

Nikon S med Nikkor-P f2/85 och Nikons soft release AR-1. Sökaren är en Leitz VIOOH

Sedan jag tog den här bilden har jag hittat en mindre extern sökare. Jag får se vilken jag använder. Båda har sina fördelar. Den lilla för att den är liten men man ser alla ramar samtidigt och det är svårt att i hastigheten komponera med rätt ram. Den här som bara visar det som filmen får se men den är större och klumpigare.

Eders hängivne

Nu har'e hänt igen

Om gamla bilder som lever sitt eget liv

Det är ett underligt fenomen, det där. Att gamla diabilder blir populära efter många år i diamagasinet. För en vecka sedan laddade jag upp just en sån där gamling från 1995 på mitt tumblr. Vi var på Naxos ett par höstveckor och just den här bilden tog jag i Hora Naxos' gamla stad som vi utforskade i långsam takt.

Med en billig gammal spegelreflexkamera och normalzoom. Ingen värstingkamera behövs för mina minnesbilder. Bildvärdet sitter nog i de minnen den återkallar.

Eders Hängivne

PS
Ibland tycker jag att jag tog bättre bilder förr... 

Obefintligt ljus

Om att hitta ljus med en Rolleiflex

I somras träffade jag en skolkamrat helt apropå i Malmö. Jag hade åkt ner med tåget bara för att kolla stan och gå på nya gator. Och så var det nationaldagen på samma gång. Jag hade datorn med mig och på fredag skrev han "Malmö" som sin status på Facebook. Jag tog betet och frågade om det betydde att han var i Malmö. För det var ju jag också. Jo, det stämde bra. Han var på ett vernissage inte så långt från mitt hotell. Vi bestämde att jag skulle komma dit. Jag ordar inte mer om den saken, mer än att jag sa till honom att nästa gång jag kommer hem till Åmål vill jag träffa honom för att ta några porträtt. Han var med på noterna, som den proffsmusiker han är.

I augusti åkte jag hem till Åmål och tog därför kontakt med honom och det visade sig bli lite kort om tid. Vi klämde in en timme i alla fall innan han skulle ge sig iväg. Jag hade Rolleiflexen och tre rullar Tmax 400. Han var i sin studio på vinden i ett uthus mitt inne i stan. Mörkt och mysigt för musikjobb, men att fotografera i? Nå, utmaningar är till för att tas. Det är spännande att få pröva sin egen förmåga under lite stress. I den bild som jag visar nedan var det så gott som obefintligt ljus. På negativen ser man inte gränserna på bilden ens. Det var full öppning förstås (f3,5) och 1/30 sek. Men det var ju inte den största svårigheten. Hur ska man ställa skärpan i mörkret? Jag lyckades bättre än jag kunde tro just då. I vanliga fall när jag ställer skärpa på en mattskiva som inte är av yppersta kvalitet gör jag så att jag fokuserar fram och tillbaka några gånger för att hitta läget med minst oskärpa. Det fungerar alldeles utmärkt när det finns gott om ljus men här i mörkret? Nåväl, några fotoner träffade tydligen min synnerv eller så hade jag tur.

Torbjörn Carlsson, Memoria Music

Jag tog två rullar i mörkret och en ute på gården i dagsljuset. Torbjörn har fått några av bilderna som jag gjorde i mörkrummet. Ni får nöja er med en digitaliserad variant av ett av negativen. 

Eders hängivne