Den biologiska sensorn

Om nästa steg i kamerautvecklingen

Jag har redan funderat på nästa års aprilskämt men bränner det redan nu då jag misstänker att tekniken kan hinna före. Om inte kommersiellt tillgänglig så i alla fall som lyckat forskningsexperiment. När det gäller hörseln har forskningen redan hunnit långt. Döva kan höra genom en knapp som är inopererad i skallbenet.

Nu handlar det om de inbyggda sensorerna vi har i skallen. Två ögon. Dessa sänder en bild till hjärnan som vänder den "rätt" och kombinerar de båda bilderna till en 3D-bild som på den gamla stereofotografins tid. Hjärnan har dessutom en otrolig minneskapacitet så här behövs inte ens ett minneskort. Det enda som fattas just nu är ett interface som gör det möjligt att dela våra bilder och filmer med andra. Vi kommer att kunna koppla ihop våra hjärnor trådlöst och om vi sitter nära varandra vid lägerelden kan vi berätta ordlöst vad vi varit med om under dagen.  Ett socialt nätverk á la stenåldern.

Jag gjorde ett eget försök i mitt bästa lab, köket, och passade på att dokumentera tillfället. Nu finns beviset i form av en ny profilbild på Fotosidan. Tyvärr fungerade inte nätverket så jag fick ta till det långsamma sättet, bredbandsinternet.

Jag använder en gammal beprövad optik från Goertz som bildförstärkare av synintrycket. Den är visserligen ca 120 år gammal men funkar hyfsat.

Eders hängivne

PS
Set blir inget PS den här gången 

Ute med håven

NÄR JAG VAR UNG OCH SNYGG

Jorå, även jag har varit ung och snygg. Nu är jag bara snygg. Maj månads profilbild är tagen vid ett fiskafänge vid sommarstugan i Sundhult sommaren 1969. Det vet jag för att det är farfars eka jag sitter i. Vem som tog bilden är dock höljt i dunkel. Sannolikt broder Michael med min kamera, Agfa Isola I. Fiske var mitt stora intresse innan fotografin tog över, eller snarare existerade båda intressena parallellt under något decennium innan fotografin tog över helt. Jag har åtskilliga bilder från olika fiskeexpeditioner som vittnar om det. Ett källarinbrott gjorde resolut slut på det intresset runt millennieskiftet. Det blev inget kvar att fiska med! Även om jag köpte ett nytt spö med rulle som ersättning blev det aldrig samma sak igen. Nu ligger den utrustningen och dammar i källaren i Vällingby.

Eders hängivne

PS
Det är bra med svartvitt ibland. Den där skjortan var inte ens snygg 1969. Grälla färger =)