3,5/75

Om verkligheten vore svartvit

Skulle vi gilla färgbilder då?

Låt oss föreställa oss att verkligheten alltid har varit svartvit. Vi ser svart och vitt och allt däremellan som olika nyanser av blandningen av dessa två. Och så, i mitten av 1800-talet hittar några uppfinnare på hur man kan permanenta ögonblick i historien med en ny teknik som kallas fotografi. Med kemiska processer lyckas man skapa bilder av verkligheten som visar färger! Olika gråa nyanser får en färg! En ny virtuell verklighet eller parallellt universum öppnar sig. Världen häpnar över den nya tekniken och uppfinningen sprids som en löpeld över världen. Fotograf blir ett yrke men en annan uppfinnare gör tekniken tillgänglig även för amatörer och fotografi blir den nya flugan i alla världens familjer.

Den gamla tekniken.

Långt senare i historien utvecklar andra uppfinnare en fotografisk film som kan återge verkligheten som den är. I svartvitt alltså. Alla blir betagna av den nya tekniken. Man uppfinner t o m en film som kallas diafilm och som man med en projektionsapparat kan projicera bilder på väggen med. Hemmabion era har fötts. Låt vara att en del familjemedlemmar börjar snarka, överväldigade som de är av alla verklighetsintryck i verklighetens nyanser av svart och vitt.

Den nya tekniken. Hänförande, eller hur?

Mellanformataren

PS
Verkligheten är förmodligen olika hos alla individer på denna kula i universum.

Dela:

Where the Jagga people go

Om Katternas återkomst

Vid Brostugan på Kärsö på Drottningholmssidan av Nockebybron samlas bilentusiaster nästan varje kväll. Igår var det Jaguarernas kväll. Många E-types, en del moderna katter och Morse var där med sin.

Jag var också där med min Mutar och fick naturligtvis ett trevligt samtal på halsen med en Jagga-ägare som verkade skämmas över att gå omkring med en digitalkamera. Han ursäktade sig med att han minsann körde analogt också. Rangefinders och Bladare mest.

Tessaren är normalt väldigt skarp och ger fin kontrast men Mutaren verkar som mjukgörare vad gäller kontrasten. Men med lite tuffare kurvtagning än vanligt gick det att få lite fason bilderna ändå.

Alla bilder tagna med Rolleiflex och Mutar

Mellanformataren

Dela:

Den osynlige mannen - finn fotografen

Om att undvika självporträtt i lack och krom

Förra söndagen var det ju Prins Bertil Memorial på Gärdet och ni har redan sett bilderna från streetsnappern. Men jag hade också med mig en riktig kamera, Rolleiflex 3,5B Automat från 1954, bland de övriga vintageekipagen. Svårigheten med att fotografera bilar som glänser i solkenet är att de speglar allt i sin närhet. Och det sämsta av allt är att fotografen också kan synas i en och annan bild. Jag försöker att undvika denna olycka men ibland blir man bara så tagen av dessa juvelsers skönhet att man bara ser bilen i sökaren.

Egentligen handlar det bara om att se på allt annat än bilen, d v s titta efter reflexerna i lacken och kromet. Bilar med kraftigt tillknycklade plåtar och kromade detaljer brukar göra detaljer "osynliga" men släta fina ytor är rena spegeln och man får en bild i bilden, förlåt bilen.

Ett annat knep är att inte går för nära. Men det är svårt att avhålla sig från att närgånget studera de fina detaljerna. Krom gör sig väldigt bra i svart/vitt!

Just det. Avstånd.

Som sagt var. Det var gott om gamla skönheter...

Här tog jag en lämpligt placerad lykta och kraftigt formad stötfångare till hjälp. Förstummade difgitalfotografer till höger.

Ett smycke för sin art. Ford Thunderbird. Mycket lämpligt placerad med stort avstånd till närmaste bil och inte mycket folk som speglar sig i lacken. Ett sällsynt ögonblick i bilfotografens värld.

Utställningar i all ära. Ibland tycker jag att det blir för mycket av det goda. Det är roligare att se och fotografera dem i sin rätta miljö: på gatan eller vägen.

Mellanformataren

Dela:

Om att fotografera bilar - färgversionen

Eller om hur man lackar en bil så att sensorn blir lycklig

Det blev en del kommentarer om det förståndiga i att fotografera bilar i svart/vitt efter förra inlägget*.  Jag hade räknat med det och för alla färgglada fotografer kommer här ett urval av Norrtälje American Car Show i färg. Jag tog faktisk fyra gånger fler färgbilder än svart/vita. Digitalt dessutom! Nu är det så att mitt fotograferande på film påverkar mitt digitalfotograferande. Jag sprutmålar inte med bilder utan kör som om jag hade film i kameran. Jag orkar bara inte sitta och detaljstudera tusentals digitalbilder för att sortera ut de bästa. Och i mitt yrke har parollen i flera år varit "gör rätt första gången". Det är egentligen ganska lätt när man har stillastående motiv och händelseförloppet är lika långsamt som fotografen. En bilutställning är ett perfekt tillfälle till "slow photography" och att med ett meditativt avtryckarfinger söka de bästa vinklarna FÖRE skottet hellre än att leta bland tusentals bilder för att hitta detsamma =) Nu handlade det mer om att som samurajen vänta på sitt ögonblick och låta svärdet falla. Eller som Cartier-Bresson hitta "the decisive moment" mellan långsamt flanerande publik. Det tog tid. Jag börjar nu lite försiktigt med en svart bil i färg =)

Inbjudande för ingenjörer

     
Det verkade som om jag hamnat på ett bakluckeloppis

     
Det började växa vingar på Chevrolet Impala 1958 och 1959 hade de vuxit färdigt.

     
En farmare tog en paus i höleveransen. Chevrolet Pickup -52. Custombygge

Det kanske är läge att definiera en del begrepp. Jag frågade FS expert, Alf Ryhn, till råds då jag kände mig lite bortkommen i "klyket" =)
Originalare är en bil i originalskick. Så långt är det lätt.
Custom är en bil som mer eller mindre har blivit ombyggd för att ge bilen en personlig prägel, allt efter ägarens smak.. En originalare som bara byter till häftigare fälgar är t ex en custom. I den andra extremen är en custom så mycket ombyggd att man visserligen kan skönja en likhet med ett historiskt fordon. Märk väl, det är ett originalfordon som varit råämnet eller stommen i bilen.
"Old school". Ja, här blir även experten lite svävande =) Överhuvudtaget verkar gränserna lite svävande men jag tolkar det som custom som ligger närmare originalet.
Hot rod. Ombyggen och nybyggen av mer extrem art. Fantasieggande skapelser ofta i anmärkningsvärt fantasifull lackering. En del är snygga, andra fula. Vanligtvis med retrolook.

Den äldsta bilen på utställningen var en Farmor Anka-bil med styrstång istället för ratt. Fälgarna var original träekerfälgar men tutan var custom (antagligen från Clas Ohlson). Alltså var den en customkärra =)

     
Bildesign i rymdåldern. Raketfenor och efterbrännkammare, rymdkapsel i bagaget och styrraketer som bakjus. Allt som var rymdbetonat var "rätt" och fick varje bilförare att känna sig som Blixt Gordon. Om några år lovade Kennedy att placera en man på månen...

     
En del renoveringsobjekt var också med för att visa sin potential eller bara för att ha kul. Oavsett bilens skick så är ju dessa bilägare hängivna "cruising". Att använda bilen, menar jag. Precis som vi i retrokamerapoolen (nu fick jag sagt det också).

En del custombyggen hade en sorgligt fantasilös lack

Ett sätt att varna medtrafikanter att man har kort bromssträcka. Håll avståndet!

Man märkte inte mycket av det men det var faktiskt en tävling också i olika klasser. 
50-tal, 60-tal, 70-tal, 80-tal, äldre än 1950
Custom, Hot rod, Europé, Traktor och Publikens röst

Det gick väl några väl kamouflerade domare och bedömde bilarna. Bland européerna fanns det en avdelning folkvagnar. Jag saknade Olle och hans folka med blommig klädsel. Här en custom -64:a.

Och så lite Hot Rod

Björn Power 2009. Nybygge

    
                                                       Och så en färgkoll för John-Eriks M8

Och så lite favoriter. Helt andra bullar =)

Cadillac coupé -53. Original

Packard 120 convertible -37. Original

Buick Sedanette -49. Custom

En del kopplade ihop picnic med pickup. Trevligt!

Publikens favorit. Jag vet inte vem som blev det för jag gick strax innan de tömde röstlådorna. Jag röstade på den här.

Ford Fairlane Crown Victoria -56. Ägaren kände igen Rolleiflexen =)

Kunde inte annat. Cirkeln var sluten =)

Dags att dra hemåt. Den här kom ivägen först.

Chevrolet Bel-Air -55

Jag behövde tanka kroppen med lite mer alkohofri vätska och stötte på en veteran i sin rätta miljö. Det är så här jag helst vill fota gamla bilar.

Ja, nu vet du redan vad det är =)

Den digitale mellanformataren

PS
Man kanske skulle ta sig in till stan och hänga lite på Sveavägen en kväll? Med ZM och Tri-X som omväxling!

* Jag konverterar nog några av färgbilderna i smyg till svart/vitt i alla fall. Men säg inget!

Dela:

Aftermara

Dela: