3,5/75

Klöver Kung

Om våra besök på Millesgården

Millesgården är ett av våra favoritställen på sommaren. Och varje gång blir det en del bilder. Som inramning till månadens profilbild tänkte jag bjuda på en bildkavalkad från Millesgården som jag samlat under de år vi bott i Stockholm. Vi åker inte dit så mycket för att se någon utställning utan snarare för att det är en utmärkt plats att koppla av på.

Min favoritstil - Jugend

Koppla av...

Europa och tjuren med en kamera från 1939

Fiket är ok

Carl Milles var svag för pelare. Kunde inte få nog.

Och så slutligen månadens profilbild som min fru tog vid en av fågeldammarna. Bildbehandlingen är också hennes. 

Mellanformataren

Dela:

Fem rullar och hällande regn

Om en vädertålig kamera

Jag åkte ut till Biskopsudden idag för att fota de gamla bilarna som körde Gärdesloppet, Prins Bertil Memorial. Jag har inte framkallat några bilder än. De ligger i en kö som har blivit oroväckande lång. Jag har några rullar från Montreal med, som jag tror, en del intressanta bilder som ligger före i kön...

Ett liknande ekipage som det här använde jag idag. En yngre Rolleiflex och standard motljusskydd är de enda skillnaderna. Riggad med sportsökaren och pistolgrepp var det hur enkelt som helst att följa bilarna och trycka av vid lämpligt tillfälle.

Jag fick lov att använda hyperfokalinställning och exponera på erfarenhet (interpolerad Sunny 16), det var ju ganska mörkt och regnade en del. Utan att ha sett bilderna vet jag redan att de är ok. Jag kollade exponeringsvärdet när jag var hemma och det blev samma som jag använt.

Svårast var det nog att byta rulle. Även fast det var ganska droppfritt under träden så var det inte torrt. Jag satte kameran mellan benen och hukade med överkroppen över kameran. Det hjälpte gott med att bilarna körde flera varv på samma bana och mellan heaten var det en god stunds paus. Jag missade bara de ekipagen jag valde att inte fota.

Mellanformataren

PS
Det var gott om digitalfotografer där men de var betydligt försiktigare med utrustningen...

PPS
Nu ligger kameran på tork med alla luckor öppna och tillbehören borttagna. När den är torr blir det nog en rulle igen.

Dela:

Äntligen!

Om en dröm som blev sann

Ja, det behövs väl i det här fallet bara pengar och tålamod. För ett tag sedan vann jag en auktion på en Contax IIa med en hel del tidsenliga tillbehör. Just en IIa har jag gått och suktat efter ett bra tag men inte hittat någon till ett vettigt pris. Samlarna nyper dem direkt till onödigt höga priser. Men här annonserade säljaren objektivet som defekt eftersom han inte kunde säga motsatsen (!). Det höll säkert samlarna borta, tror jag. Kameran trodde han dock var helt ok då slutaren fungerade (?!). Jag är ju särskilt förtjust i 50-talskameror och denna är sannolikt tillverkad 1951 efter att ha rådfrågat historikern och Zeiss-experten Peter Hennig om saken.  Och milde tid! Det LUKTADE 50-tal när jag öppnade kartongen.

Contax IIa med Sonnar 2/50

Ok, det var lite fungus (svamp) på linserna men första rullen får visa om det har någon betydelse. Annars blir det till att jaga upp ett objektiv från samma tid i bättre tillstånd. 

Barnsligt förtjust som jag är i att ta bilder med mesta möjliga manualitet, på sin höjd med hjälp av en separat handhållen manuell exponeringsmätare, ska jag nu ge mig i kast med att pröva denna legendariska fotoapparat. Den symboliserar det Zeiss som reste sig ur ruinerna efter andra världskriget. Ryssarna tog Contax-programmet med fabrik och allt som krigsbyte och Zeissingenjörerna som blev kvar i väst fick konstruera en likadan ur minnet. Naturligtvis gjorde de den lite bättre än Contax II när de ändå höll på. Ryssarna döpte sedermera om sin till Kiev.

Förutom de tidstypiska tillbehören kanske jag också skulle investera i en Borsalinohatt och trenchcoat som personliga assessoarer att fullständiga bilden av en 50-tals amatörfotograf. Det är ju synd att jag aldrig köpte den där bull-Mercedesen modell -54 när möjligheten fanns på 80-talet. Men då hade allt tid förmodligen gått åt till en helt annan hobby...

Mellanformataren

PS
Det sitter förstås redan en rulle i kameran.

Dela:

Gotland runt med en gammal besättning

Om en retrosemester

2009 blommade min analoga galenskap ut ordentligt. Men som den lyckliga skit man kan vara hade jag kul med fotograferandet som aldrig förr. Gamla kameror flockades hemma under våren och efter Midsommar åkte vi på semester till Gotland, frun och jag. Och ett flertal gamla kameror. Det här inlägget för nästa profilbild kommer endast att innehålla bilder tagna med kameror som tillverkades före den digitala eran. Min D80 fanns förstås med och jag tog bilder med den också men de visar jag inte den här gången.

Vi bodde på Strand hotel. Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28

Rum 333 hade den här utsikten. Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)

Visby ringmur. Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)

Vi hade Visby som bas och gjorde dagsutflykter åt alla håll. Den första till Fårö.

Vi skådade raukar på Fårö. Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)

Besökte fiskeläget Helgumannen. Bronica S2A (1973) + Nikkor 2,8/75

Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28

Vi gick i kloster i Roma. Rolleiflex 3,5A Automat (1952)

Klostret har blivit nöjespalats. Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28

Vi hittade till Krusmyntagården. Contessa Nettel Piccolette (1921)

Piccoletten verkar ha fått starr så nu håller jag på med ett linsbyte. Den ska få nytt liv som hålkamera.

Vallmo fanns det överallt. Men de stod inte stilla! Zeiss Ikon Super Ikonta 532/16 (1939)

Någonstans på västkusten. Härifrån såg vi Stora och Lilla Karlsö. Leica M3 (1955) + Ultron 1,9/28

Minns inte var dessa utredningsdetaljer hängde. Leica M3 (1955) + Elmarit 2,8/90 (1960)

Tillbaka i Visby. Botaniska trädgården. Rolleiflex 3,5A Automat (1952)

Rolleiflex 3,5A Automat (1952)

Och så var resan slut. Och frun också. Här uppe på klinten strax söder om Visby. Rolleiflex 3,5A Automat (1952)

Månadens profilbild är dock tagen på Millesgården. Rolleiflexens självutlösare funkar inte så jag balanserar kameran och trycker av på armlängds avstånd. Närgränsen på objektivet ligger på 0,9 meter så jag fick sträcka ordentligt på min lekamen.

Rolleiflex 3,5A Automat (1952)

Mellanformataren

PS
Det var både första och sista gången jag tar med så många kameror på en resa. I maj åker vi över Atlanten och då blir det bara två, en digital och en för film. Men helt säkert flera objektiv.

Dela:

Babyn är laddad

Och det var längesen sist...

Det är något visst med att sätta in en rulle i en kamera.  Jag har flera som står tomma och det är frestande att bara sätta i en rulle för den där trevliga känslan av förväntan som uppenbarar sig när man förseglat bakstycket. Vårluft, på nåt sätt. Aaah.

Rolleiflex Baby från 1958 med efke R100 bakom objektivet. 100 ISO svartvitt.

Mellanformataren

Dela: