3,5/75

Att göra eller att taga en bild, det är frågan

Om tidsfaktorn i bildskapandet

För ett par år sedan gick jag en kurs på Fotografiska där handledaren  presenterade en linje för att förklara skillnaden mellan att göra eller att ta en bild.

Göra                                                                                                                                                  Ta
<------------------------------------------------------------------------------------------------------->
Långsamt                                                                                                                                  Snabbt 

Han menade att olika typer av fotografi hamnar någonstans på denna tidslinje.

Exempel i göraänden:

Arkitektur: 
Man har gott om tid på sig att studera motivet. Man kan gå dit vid olika tider på dagen, vid olika väder, olika årstider. Byggnader står tålmodigt kvar och fotografen har som regel tillgång till den under en lång tid. Det handlar mer om fotografens tålamod med sig själv och att invänta rätt tillfälle.

Gripsholms slott 

Stilleben eller produktfotografi:
Här är det ju fråga om fotografens förarbete i hög grad. Att slutligen ta bilden är bara avslutningen på ett en kortare eller längre tids arbete med att arrangera objektet, ljussättningen och andra detaljer.

Teservis 

Exempel i Taänden:

Sportfoto:
I sportfoto gäller det att fånga de viktiga och kanske avgörande  ögonblicken. Målen, knockouten, kroppen över ribban, det ilskna uttrycket i kastet o s v. En sportfotograf förbereder sig förstås till viss del i Göraänden. Han placerar sig nära där det borde hända intressanta saker. Vid målområdet t ex. Men sen är det till att vara på alerten och TA året sportbild i rätt tiondels sekund.

Hoppsan! Det här gick inget bra... Jag placerade mig vid ett intressant hinder där det borde hända saker och sen gick mycket på sekvenstagning.

Barnfoto:
Frånsett sovande barn som man gladeligen kan placera i Göraänden, är vakna barn något av det svåraste jag vet att fotografera. Jag har övat på tre egna och nu har jag två barnbarn dessutom. Det är svettigare än gatufoto! Spetsen på Taänden, om man säger så. Här gäller snabba slutartider och helst ett nervöst snabbt autofokus. Eller så skiter man i allt och så blir det som det blir.

Twist and shout. 1/60 och blixt duger inte...

Gatufoto:
Ligger för det mesta i Taänden men man kan förbereda sig rätt mycket i Göraänden genom att ta sig tid att hitta ställen med intressanta geometrier eller andra visuellt intressanta element att TA bilder i när rörliga objekt (människor mm) befinner sig på rätt ställe i kompositionen. Det är här man brukar tala om tillfällen som kommer som en snigel men försvinner som en blixt.

Screwed up. kfem, Vällingby 

Någonstans mittemellanexempel:

Porträtt och modellfoto:
Interaktionen mellan fotograf och modell ger rika möjligheter att ta lite tid på sig, ta om bilder. Både fotograf och modell kan snacka sig fram till en bild, skapa den tillsammans. Tiden är inte kritisk medan man bygger upp en pose men det gäller förstås att trycka av vid ett bra tillfälle.

TOG bilden mellan andra planerade GÖRA-bilder 

Nog med exempel. Man kan lätt förstå var olika typer av bilder hamnar på Göra-Ta-linjen. Ofta är det en blandning av  Göra i betydelsen att förbereda sig och Ta bilden i exakt rätt ögonblick. Sittande fågel är kanske mer i Göraänden än en fågel i flykt där det gäller att TA den vid rätt tillfälle. Landskap är väl nästan enbart en långsam process medan vetenskaplig höghastighetsfotografering naturligtvis ligger i den andra änden.

Man kan fundera över var fotografering med blixt egentligen handlar om....

Mellanformataren

PS
Som vanligt är det inte på fullaste allvar 

Dela:

Mina bokfynd - 5

Barnmark, Mikael Andersson med text av Göran Tunström

"Under några somrar på åttiotalet arbetade fotografen Mikael Andersson på Johannesgården, en barnkoloni för stockholmsbarn i Dalarna. Han hade alltid kameran med sig och de bilder han tog blev en tidlös berättelse om lek, rädsla, mod, vänskap och kärlek som berör och får oss att minnas. De fångar barndomen just innan vuxenlivet på allvar anmäler sig. 

När fotografierna skulle ställas samman kontaktade Mikael Andersson författaren Göran Tunström, som blev tagen av närheten och äktheten i dem. Han skrev texter till bilderna, men boken blev aldrig helt klar då. Efter drygt två decennier har boken nu äntligen kommit ut. Med Göran Tunströms aldrig tidigare publicerade texter är Barnmark en av de mest särpräglade fotoböcker som gjorts om barndomen och den svenska sommaren."

Boken är ganska nyutgiven och finns att köpa lite varstans.

Mellanformataren

PS
Barnmark har tilldelats Svenska Publishingpriset i kategorin Praktverk.

PPS
Jag har själv ett förflutet på scout- och tonårsläger under många år. Välkända känslor och stämningar möter mig i Mikaels bilder.

PPPS
Det luktar den gamla Tri-X:en lång väg om bilderna =) 

Dela:

Bildspel

Om att åskådliggöra en sångtext

I min fotoklubb har vi så smått börjat göra bildspel som vi visar på utvalda möten. Det vanligaste är nog att man sätter ihop ett antal bilder med ett gemensamt tema och spelar någon favoritmusik under tiden man visar dem. Till ett möte i höstas gjorde jag ett lite annat stuk på mitt bildspel än jag gjort tidigare. Jag valde att sätta bilder till en sångtext för att illustrera texten. I inledningen till sången sjungs det förstås inte särskilt mycket så jag värmde upp betraktarna med lite annat. Men när sången börjar då ska bilderna i stort sett följa texten. Häng med här. Klicka på bilden  och sedan på Play

Vi ska ha fler bildspelsvisningar under 2013 så nu håller jag på med att samla bilder till de idéer jag har. Det kräver lite experimenterande också för att se om idéerna går att förverkliga. Men det är ju bara bra att få anstränga hjärnan lite. Men svårast blir det nog att ta alla nya bilder jag behöver...

Mellanformataren

PS
Till bildspelet har jag enbart använt arkivbilder och programmet Windows Live Movie Maker som följer med Windows 7. Inte världens bästa men det funkar hyfsat att börja med.

Dela:

Bilder med berättelser

En berättelse ger liv åt bilden

Alla har väl hört uttrycket "En bild säger mer än tusen ord"? Jag tänkte väl det. Och jag vill hävda att "tusen ord" ger vilken bild som helst ett nytt liv, en djupare förståelse för betraktaren. Det är dags att återuppliva berättandet. Och låta bilderna vara medberättare. 

En av mina TV-favoriter, Hans Villius, har just dött. En enastående historieberättare har tystnat. Hans Villius och Olle Häger producerade ett av mina favoritprogram, Svart på vitt, under några år. Hans hade inget särskilt intresse för fotografiet egentligen men desto mer för historien bakom det. Han var en engagerad berättare och kunde ge liv i nästan vilken bild som helst. Programmen började ofta med en alldaglig bild som man inte utan hjälp reflekterade så mycket över. Hans Villius tog reda på väldigt mycket om personerna eller händelsen i bilden och berättade, gudabenådat och engagerat, så att personer och händelser var som en aktuell nyhetsrapport. Trots att bilden kanske var hundra år gammal. Olle Häger skrev en mycket fin nekrolog över vännen och kollegan i Dagens Nyheter tisdag den 3 juli 2012.

Nu ska jag visa en bild och berätta lite om den. Utan ambition att kopiera Hans Villius, måste sägas. Men den har en historia. Den är tagen 1963 med en Nettar 515/16. Mellanformat 6x6, alltså.

En ganska alldaglig sommarbild efter ett fiskafänge.

Det är min lillebror Stefan som varit ute och fiskat med pappa i kanoten. Hans båda större bröder hade fått kastspön på sina födelsedagar det här året och var onödigt malliga över sina fina utrustningar. De hade fått några abborrpinnar vid fiske vid sommarstugan men de var lätträknade. Stefan fick låna en pimpelsticka av pappa. En enkel sak som pappa fixat ihop själv i uthuset på Kyrkogatan. Pilken ser ut att vara av farbror Ebers konstruktion, kallad Idioten. Den kallades så för att den var en idiotsäker abborrfångare. Pappa har fortfarande kvar formen han gjuter sina Idioter i av smält bly så det är ingen katastrof om man tappar en. Det är bara att gjuta en ny.

Det här var en sommarkväll och pappa paddlade upp i Norra viken, ett känt tillhåll för fiskare. Det var här Stefan fick sin gös på 7 hekto. Överraskande både för far och son. Att han inte sprack av stolthet och glädje för sin fina fångst är inte lätt att förstå. Han var ivrig att komma hem och berätta och blev malligare än sina bröder, han hade ju fått den största fisken hittills det året och dessutom utan ett fint kastspö. Båda storebröderna var mörkgröna av avund och pockade båda på att få följa med pappa nästa gång. Fiskefebern i familjen var ett faktum. Och det fanns ingen bot. Sedan dess drömdes det om framtida storfångster i de nattliga timmarna på Kyrkogatan och fiskeintresset höll i sig i många år hos bröderna. Varje årgång av Napp och Nytt blev alltid snabbt sönderläst och låg alltid, speciellt på somrarna, nära till hands, aldrig i en bokhylla. Även om det fångades både fler och större fiskar ibland är det den  här gösen som har gått till familjehistorien. Och det behövdes ingen märkvärdig kamera för att bevara minnet...

Mellanformataren

Dela:

Midsommarafton

På ett eller annat sätt har jag upplevt lika många Midsommaraftnar som jag är gammal. Hur det nu har gått till! Flera av dem har jag tillbringat på SMU:s sommarhem Vänersvik i Åmål. Jag var ju medlem i både SMU och församlingen där i nästan fyrtio år innan jag drog upp tältpinnarna och flyttade till Stockholm. Sommarhemmet var från början ett ställe en bit utanför bebyggelse men inte längre bort än att det gick bra att cykla dit. Allteftersom staden utvecklades så kom det sig till slut att det befanns ligga inbäddat i ett villaområde och blev ett populärt ställe för de kringboende när det var dags för midsommarfirande.

Juni månads profilbild är hämtad från ett midsommarfirande på Vänersvik 1987 och när det var slut åkte vi oftast till sommarstugan i de gröna skogarna.

Sommarens finkläder och halvnakna barn. Små grodorna leker med prästens kråka medan räven överraskar grisen. Om jag får lov att vara lustig =)

Grodorna kom av sig...

Nåt år såg det ut så här

Ett annat år så här

Och alltid till musik

Mellanformataren.

Dela: